svaret dög inte. För man kan inte vara konstnärlig och få arbeta med det om man inte heter något som Lindström, Chagall, eller nåt liknande. Man måste nog också heta något som Shakespeare eller Tranströmer... kanske till och med Klum eller Nilsson.
Egentligen tror jag inte att det betyder något vad man heter för att få göra det man vill. Ibland är felet att man är kvinna. Eller man. Andra gånger är felet att man är i fel ålder. Nu för tiden verkar de flesta vara i fel ålder... oavsett ålder. Varken unga eller medelålders får arbete. Mest arbetar nog pensionärerna idag. En del med lön och andra utan lön.
Många unga och medelålders är tvingade att arbete för en usel fickpeng... det kallas "arbetslinje". Som i nazi-tyskland. Där "arbetslinjen" ledde till en för tidig död. Det var det enda avancemanget i det landet. Speciellt om man inte var så kallat "renrasig". Och vem är det? Renrasig? Den människan finns inte. Överallt är vi uppblandade genom alla år människor har funnits. Men det var inte det jag egentligen tänkte på...
jag tänkte på vad jag ska bli när jag blir stor. Jag vet. Det är hur lätt som helst. Däremot är det inte lätt att övertyga sin omgivning. I skolan... var det lätt. Där såg de vad jag brann för. Vad jag hade lätt för. Vad som var enkelt och rätt. Mina ämnen var svenska, matte, religion, slöjd och bild... där jag lade beslag på högsta betyget. Därmed inte sagt att jag var dålig i de andra ämnena. I vuxen ålder har jag deltagit i flera skrivarkurser - och avslutat med flaggan i topp i alla kurserna.
Senare blev det inte så enkelt. Inte så rätt. Jag är inte en person som vill sitta på en stol framför ett skrivbord och vända på papper.. än åt ena hållet och än åt andra hållet. Nej. Eller jo... det kan vara skönt om vintern - att få vara inomhus. Så långt håller jag med. Om sommaren spyr jag på att sitta inomhus och vända papper. Eller som nu för tiden... glo in i en datorskärm och pilla på ett tangentbord. Jag behöver frihet och frisk luft!
Genom hela mitt liv har bilder och texter gått som en röd tråd...
jag har nystat och nystat i den röda tråden. Och som knutar på tråden sitter "nej-sägare" som gnäller att "sånt kan man inte utbilda sig till eller leva på". Men hur gör de som ändå utbildat sig och lever på sina ord och sina bilder? Nä, då har det bara ryckts på axlarna.
Hur jag än tänker om, och tänker om... så hamnar jag alltid där igen. Bilder och texter. Och lite annat hantverk.
Bilder och texter. Och lite annat hantverk.
Eftersom jag inte gillat det jag arbetat med så har jag ofta fått göra intressetest... där hamnar jag... som vanligt, säger jag... i den kreativa fållan med just... texter och bilder och annat kreativt konstnärligt. Oförutsägbart? Nä. Helt enkelt rätt.
De som känner mig vet hur rätt det är också. Bilder och texter.
Så jag ska göra som hunden på en bild, som räcker ut tungan mot omvärlden... går det inte att äta eller leka med, så pinka på det och gå vidare.
Jag går vidare.
Nu är det ju inte så att jag inte varit kreativ och konstnärlig i mitt liv hittills... jodå, mycket! Men jag vill ha mer!
Mycket mer!
Bilden visar domkyrkan i Härnösand, en decemberkväll 2014
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar