Första februari

Första februari. Redan. Och vad är det med detta då?

Mja, förutom all jämrans snö så är det ljusare. Och det blir faktiskt bara ljusare allt eftersom. Även om du kanske inte tror det.

Nu längtar jag efter takdropp, inte snösmockor. Nu längtar jag efter snödroppar, inte snöskyfflar. Nu längtar jag efter is i glaset, inte på marken.

Jag blir fort less på vintern. Mycket frysa. Mycket kläder.

God... mellandag!

Nå... fick du vad du önskade av Tomten? Eller bara gamla kristallglas av moster och en stickig filt av faster? Eller hade du varit stygg så att du blev helt utan klappar?

Ett enkelt knep är att själv skaffa de julklappar du tycker du är värd. Och dessutom är det ju hysterisk mellandagsrea nästan överallt. Med både bra priser, och luriga priser som är detsamma som alltid. Köpladorna är fulla med grejs. Mer än vad både du och jag behöver. Dessutom tänker inte jag gå ut på någon rea. Det blir bara mat till skafferi och kylskåp, mer behöver inte jag. 

Men det där med vad man behöver... 

det är ett svårt kapitel för många. En del vill ha allt och är omättliga. Hur mycket de än har så är de inte nöjda ändå. Omättlig glupskhet. Och missnöjet spiller de ut över sin omgivning. Alltid någon de kan hacka på och skylla sina tillkortakommanden på. Vuxna människor, är det. Inte barn som inte förstår bättre, och oftast inte har något annat val än att följa vad vuxna bestämmer. Det är patetiskt när vuxna hatar och klagar och inte tar tillvara på sitt eget liv. Inte inser att de kan välja själva hur de vill ha det. Dessutom när de inte inser att med sitt hackande och hatande mest slår på sig själva. 

Jo, jag känner till en handfull sådana. Gnällmånsar. Som inte tar eget ansvar. Som ska förstöra för andra för att de är inkapabla att själva ta hand om sitt liv. Som tror att de ska styra andra med järnhand och ha all uppmärksamhet. 

Om var och en skötte sitt eget liv och tog vara på det så vore världen så mycket skönare. Men de jag känner till som är hatare och gnällare har inte den förmågan. Eller tror sig inte ha förmågan... för allt är ju någon annans fel. 

Nä, ha det så gott i mellandagarna nu! 

Allhelgonahelg!

 Ny månad. November. Första snön har kommit och försvunnit. Minusgrader har försökt att smyga sig på oss men fick ge upp. Vintern fick backa lite och hösten tog plats igen. Än så länge har november bara varit grå och trist, och blöt. Jag gillar ju solig och krispig november med lite minus och en massa fin frost överallt. Sånt som gör fina bilder till kameran.

 Halloween har varit och försvunnit den också. Firar inte detta. Har aldrig gjort. Känner inte för att göra det heller. Och nu när jag bor i lägenhet så kommer inte fullt av ungar drällande och stökar och bökar och river runt med eventuella grejor som var ute. Det finns ju en regel - att den som inte har en pumpa ute på trappan - den är inte med och har inte godis hemma. Enkelt!

Alla helgons helg firar vi. Minns de som inte är med oss längre. Tänder ljus. Äter gott. Vilar. Drar ned på kraven från allt och alla. Det räcker gott att bara vara. Man är inte sämre människa för det. Däremot blir man nog en sämre människa om man bara stressar och ställer upp på alla krav som finns i dagens samhälle. Nä, fram för mer tid att vila och reflektera. Som den här helgen, när slöjorna mellan världarna är tunna.

Trevlig helg!

Det har varit mycket...

av det mesta. Men mest snö. Lite mer snö. Ännu lite mer snö. Ännu mer snö. Och för säkerhets skull tar vi lite till, tänkte vädergudarna. Och så brassade de på med blåst, snö på tvären och i mängder. Emellan detta så gullade de lite med oss och sände vackersnö. Stora vackra flingor som sakta singlade ned mot moder jord. Just så där så man bli alldeles bedårad.

Och mitt i det så slängdes det in en massa regn. Is på marken, is på husen, is på bilarna, och folk och fä var som Bambi på hal is. Och hal is var det ju. Stenarna som det sandas med nu för tiden rullade bara runt och gjorde det ännu mer riskabelt att beträda marken.

Jaja, det är vinter. Bara att åka med. Vare sig det är i bilen, eller i skorna på hal is... eller bara för att det är just vinter och väder. Och så har det ju alltid varit. Att det blir väder oavsett vad vi tycker. Man får göra det bästa av det. Och jag kan inte klaga... jag klagar faktiskt mer på att sitta inne på en stol och titta ut än att faktiskt vara i vädret. Ibland är det skönt att stångas med vädrets makter och ta en fajt.

Önskar dock att denna vinter skulle innehållit lite mer av det gula klotet på himlen. Och att månen hade varit mer synlig också...

Nu är det... God Jul!

Ja, gott folk... nu är det God Jul!

Så... God Jul på dig då.

Julen hos mig har en fint blå himmel med rosa kanter. Snö i lagom mängd. Stillhet, än så länge... innan alla ska iväg och fira på olika ställen. Ännu är ju bara morgon.

Julen hos mig är kärleksfull. Kära maken och jag har haft sovmorgon, öppnat våra julklappar, tänt fjärde ljuset och bara njutit. Under dagen väntar två julaftonsfiranden. Det ser vi fram emot.

Novembersnö i trumman

November har anlänt för så där cirka tjugoen dagar sedan. Snön har också anlänt. Den kom i helgen som var och ställde bitvis till det i trafiken. Men det brukar ju vara mer regel än undantag nu för tiden att trafiken stockar sig i snöfall. Och det inte bara i huvudstaden som ju hånas för varje snöfall... utan i hela landet. Ingen verkar förberedd på det vita luddiga som vi varje år begåvas med. Undrar varför det blivit så konstigt att det snöar om vintern? 

Många långa dagar har gått sedan sist. Mycket har hänt och mycket har kommit emellan skrivandet och bildgörandet. Jobb. Fritidsintressen. Trötthet. Och att vi alla faktiskt behöver sova ibland. Jobbmässigt trappas det ju ner nu mot jul, men då kommer julen och allt som ska till för att den ska bli så där ljuvligt underbart rätt och precis som när man växte upp. Sanningen är att julen blir aldrig som när man växte upp... sorry! Bara i dina minnen. 

Sedan sist har vi haft en rejäl förkylning. Och den kan inte skyllas på barnbarns basilusker. Nej. Det var någon annan som smittade oss. Oklart vem. Säkerligen från något av våra jobb. Men nu är det förbi, Vi har också varit på spelkurs. Trumspelarkurs. En kväll och två långa dagar. Helt magiskt. Dessutom har vi bokat in oss på en trumbyggarkurs till sommaren. För jag ska ha min alldeles egna trumma. En som jag byggt själv och med rätt ljud. Nu har jag träffat trumman som är min förebild i trumbyggandet. Den på bilden. Djupt kraftfullt ljud. Inte någon "banka-på-burkar-trumma", som jag kallar de trummor som låter lite "plåtigt". Nu vet jag ju också hur man botar denna "plåtighet". 

För övrigt så ligger ett halvår i Spanien på önskelistan. Vinterhalvåret, vore bra. Slippa snön. Men å andra sidan skulle jag nog sakna den när julen bankar på dörren. För snö är ju vackert till jul. Och på bild. Saknar inte alls att skotta snö. Inte heller att halka och bryta armar och ben. Detta med brutna armar har jag redan testat. Inte alls så kul som det kanske låter. Bara besvärligt. Och ont! Spricka i benet har jag också testat, efter närkontakt med snö. Inte heller det var särskilt roligt. Mer av ont. Så... vinterhalvåret i södra Spanien och hem över jul och sedan sommaren i vårt land. Önskedröm.

Mörkerkvällar

Trumma min trumma, skallra min skallra...

Med långa mörka höstkvällar... och senare vinterkvällar... kommer tid att vara kreativ. Hoppas jag. Vill jag. Fixa med foton, på det sätt jag känner för... inte bara en "tom bild", utan lite mer. Måla. Som trumman, som är omålad och ska få ett motiv. Motivet har jag redan klart. 

En sak jag tänkt använda mörkerkvällarna till är... kraftsaker. Ja. Kraft. För det finns kraft i det mesta jag tar i. Inte alla kan känna det eller förstå det. Det förstår jag. Vi är ju alla olika. Många har känt kraften. I de ting som de fått av mig. Kraftsaker. 

Jag samlar material i "ladorna" inför alla de mörkerkvällar som nu klivit in på arenan. Med ljuv musik och kvällslugn så händer saker. Nu går jag också in i en fullmånemånad av kraftsamlande. För även om man som jag är full av kraft så är det aldrig fel att ta in mer. Från källan. Och det är inget som bara jag är lycklig att ha tillgång till...

vem som helst kan få kraft från den rena källan. Inget konstigt alls. Så har det varit i alla tider. 

Första oktober

Oktober. Första dagen i månaden. Himlen är jämngrå. Träden lyser i olika valörer av gult, rött och brunaktigt. Några håller envist kvar det gröna. Regnet strilar emellanåt. Då kan man behöva lite uppmuntran...

som ett par nya dojor...

med vargar. Eller med... ännu mer varg.

Kanske också...

trollsländor.

Många fina dojor finns det att välja på. Varför gå med tråkiga enkla svarta eller bruna och tråka sig genom vintern. Det finns massor med roliga skor att välja på. Här!

Lys upp din vinter med ett par härliga kängor! 

Jag har en varg i mitt rum och en ko i badrummet

Jomenvisst... såatte.

Det stämmer ganska bra med verkligheten. Förutom att kon verkar ha gömt sig någonstans i det stora badrummet. Inte så att en ko inte ryms, det gör den gott och väl. Men... jag tror att den gått till grannen. För hos grannen bökar det runt och klampar som av flera klövar. Speciellt om sena kvällen och natten. Eller så har grannen besök från sådana busar som inte alla kan se men som vill bli sedda. Jo... spöken. Eftersom det är sådan aktivitet om nätterna och dödstyst om dagarna. Jaja, jag är inte rädd! Har tagit itu med värre bestar. Vet hur man hanterar dem.

Sedan är det inte bara en varg i mitt rum utan två. Just bara för att jag gillar det. Har ju ingen hund just nu. Inte katt heller, men katt blir det nog inte då jag upptäckte att jag var ännu lite mer allergisk mot just katter. Bäst att hålla sig lite på lagom avstånd från dem. Hundar däremot går alldeles utmärkt. Liksom vargar. Och har man som jag dessutom haft med mig en varg sedan barnsben så är det absolut inget att frukta. Nu har jag två. Känns liksom så jädra bra...

fast det är inget fel på att ha andra djur med sig.

September har inträtt på arenan. Och snart oktober. Blev ingen gosig varm sommar... heller. Först en kall vår och så kallsommar på det. Nu kylig höst redan. Och det talas om att i Kiruna har det snöat lapphandskar. Nä, år 2017 går till historien som ett kallt år. Är väl bara att hoppas att det inte blir en för jädrig vinter. Vare sig med snö eller massa blåis.

Snö... som i snöpligt

Vilken vecka!

Massa snö. Blåst. Inte bara Stockholmarna har haft det besvärligt med snön. Fast de låter väl högst om hur jobbigt det är. Och naturligtvis blir det väl också jobbigare när det är en massa människor, trafik och trångt och bökigt.

Donald Trump har trampat in i ett presidentskap. Dock är han inte president än, som så många säger. Det blir han först 20 januari 2017. Än har vi Barack Obama kvar. Rätt ska vara rätt.

Åke Cato och Leonard Cohen har vandrat vidare. Inte till något presidentskap, till något annat. Hineni.

Paketerad och klar

Ibland går det fort... skulle få operation om två till tre månader. Plötsligt har jag kallelse, efter bara ett par veckor.

Jamen... det går väl. Lika bra att göra bort det och få skutta och hoppa fram redan i sommar. Sagt och gjort...

nu är det gjort.

Trebent studsar jag nu fram. Mina två ben och en krycka.

Det är aldrig för sent att börja på nytt, aldrig för sent att vara lycklig

 Lång tid har förflutit utan att jag skrivit något här. Inte för att det inte har funnits saker att pränta ned. Det har det. Mer att det har faktiskt inte funnits tid att skriva. Inte heller har jag fotograferat särskilt mycket detta år. Än. Det kommer.

Ibland händer saker. Livet rinner på. Man har ett flöde. Ett liv. Och just nu flödar det... rikt och välsignat. Och vi tar emot. Tackar Universum.

Ja, vi har fått ett nytt liv. Varsitt fint liv tillsammans. Arbetar på att få det livet än mer underbart och givande. För inte allt får man gratis och franko... lite måste man allt själv hjälpa till. För den som bara sitter på sin rumpa blir snart varse att inget händer. Mer än att röven växer.

Januari har gått och nu även 20 dagar av februaris tjugonio. Jodå, skottår i år. Är du kvinna så ta och fria till den du har kär. För så sägs det ju ska vara enligt gamla tiders tänk. Kanske får du napp. Annars, om inte, så kan man leva ett bra liv ändå. Allt hänger inte på en respektive. Du har själv ansvar för ditt liv och leverne. Det är bara ditt ansvar. Ingen annans. Om jag tänker fria. Nej. Behövs inte.

Tänker också på hur bråttom människor i gemen har. Julen hinner inte börja förrän de tar bort den och skriker efter vår och tulpaner, semlor och grönt gräs. Låt påsken gå innan ni tar fram sommargrejorna. Och låt hösten ha sin tid innan ni tar fram julgrejorna igen. Varför så bråttom? Låt var sak ha sin tid och njut lite istället för att stressa som tokar. Var tid har sin tid. Det vet vi sedan gammalt. I mitten av februari förbannar många vintern och ropar efter försommar. I februari är det vinter. Har aldrig varit annat. Kommer att vara vinter. Njut av vintern och att det ändå är så ljust. Tids nog ramlar våren över oss, njut då av den och sitt inte och irritera dig för att det inte är höst och dags att tända stearinljusen. Varför så bråttom?

Ja, varför så bråttom? Ha lika bråttom att se din nästa utan aggressioner, utan att anta att personen är på ett visst sätt. Se dina medmänniskor. Låt dem vara som de är. Passar ni inte ihop. Okej. Då är det så. Låt då personen leva sitt liv i fred. Lev ditt liv. Det finns andra som du kan vara tillsammans med.

Ha nu en fortsatt fin vinter. Det kommer jag att ha.

Den enda spark som är okej!

Nu kan vi åka spark. 

Den stackars sparken har stått hatad och medvetet bortglömd i ett uthushörn ett längre tag. Märkt med det gamla efternamnet som jag aldrig mer vill se eller höra. Nu är det slut med det. Nu får sparken upprättelse. För det är en fin och ny spark. Inte många mil i medarna.

Rara sambon fixade bort fel namn och satte dit rätt. Nu är sparken körbar igen...

så... undan med er bönder, här kommer vi!


Och refererande till rubriken så är det inte okej att sparka på folk eller djur. Ej heller stenar, träd, blommor... eller vad man nu kan tänkas sparka på. Sparka dig själv istället. På en spark... till exempel.

Vättar

Vättarna invaderar.

Eller tomtarna... om du så vill.

I min värld vill jag inte ha röda tomtar. Det är Coca Colas feta rapande tomte som är rödklädd. De naturliga originaltomtarna är gråklädda. Det har du väl sett? Jaså... inte? Titta dig omkring då. Med rätt glasögon på.

Ser du på... där är de.

November

November har anlänt. Smög sig in under allhelgonafirandet... då vi var upptagna med att tänka på de som gått i förväg, tända ljus och äta gott.

 Ibland kan november se ut så här. Ganska vackert... eller hur? Så länge det bara är lite vitt.

 Överraskande vitt. Som en mössa på äpplena. Men inte detta år. Inte än.

 Nu är det mer så här. Ganska många plusgrader på termometern. Fint att gå i skogen...

varierande väder... men mörkt. Nu är det verkligen "lampa på".

Väder

Om vädret kan man säga en hel del. Prisa det, eller förbanna. För det verkar inte finnas något mitt emellan. Antingen hatar vi det, eller älskar det. Och en och annan säger att "det duger väl". Fast de är i minoritet.

Att sommaren har bjudit på väder, det kan vi ju alla hålla med om. Oväder, finväder, kallväder, regnväder, åskväder... ja, och så vidare. Fast jag tycker ju att det varit för lite av just åskväder. Visst... kaxigt har åskvädret tornat upp sig och smugit längs grannens staket och morrat, men strax vikit av åt väster och försvunnit bakom berget med svansen mellan benen. Och där har vi suttit bänkade på inglasade altanen för att se på skådespelet. Som ställdes in.

Nu har hösten anlänt. Det dröjde till mitten av september... sedan hände något. Naturen gav efter och insåg att nu... nu... var det faktiskt dags att börja tänka på vila. Och i blåsten och regnet som varit nu ett tag så har det samlats gula björklöv lite varstans... jag tycker att det ser vackert ut. Har alltid gillat gula björklöv om hösten. Liksom röda glödande rönnbärsblad och guldiga lönnlöv. Jag gillar också att skörda i trädgården. Anser ju att man ska ta reda på Moder Jords rika gåvor. För varför köpa på affären det man kan hämta i trädgården. Onödigt. Det lämnar jag till de som ingen trädgård har.

Egentligen gillar jag hösten bäst. Hade önskat att jag var född i september, mitten eller slutet... istället för på det som här i Norrland är vinter, och som född i sydligare nejder är jag van annat än vinter. Allt för många gånger har det snöat i vild panik i min månad. Onödigt. Totalt onödigt. Då skall solen skina och det ska droppa från taken, rinna i rännilar på gator och vägar, fåglarna ska ropa om vår och kommande värme. Man ska kunna sitta på solsidan och vända ansiktet mot solen, känna att nu... nu... kommer livsandarna igång igen. Nu viker mörkret. Så är jag van att det är.

Vintern ska vara en viloperiod. Det håller jag med om. Men varför så jädra kallt och så jädra mycket snö? Onödigt! Jag kan nöja mig med max fem minusgrader. Jag kan nöja mig med frostnupna gräsmattor som glittrar vackert i vinterns låga solsken. Det gör sig bra på foto. Det gör sig bra i min värld. Fast snösvängen gråter väl blod och får ingen mat på tallrikarna. Men det är smällar de får ta. Fem grader kallt om vintern gör att jag kan ändå elda i braskaminen. Ha det varmt och gott inne. För ved har jag. Björkved. Fint att elda med, gör sotaren glad. Men visst... snöfall gör sig bra på bild. Men det är då det enda snön är bra för.

Hallon och hallon och hallon...

Så mycket hallon. Massor. Stora feta fina.

En del ligger frysta. Andra är kokta till hallonsylt. God hemgjord hallonsylt. Fint att hitta i matkällaren. Annat än köpesylten som är utblandad med än det ena och än det andra.

Går finfint att mata lillprinsen Josef med. Utan konstiga tillsatser, som en liten prins inte ska ha.

Bara idag drog vi ihop 4 kilo. På en kort stund. I solskenet. Med alldeles tyst och stilla runt öronen. Så skönt. Fikakorgen med. Fin sittplats. Trollsländor. En och annan fjäril. Och en liten fågel som tutade försynt.

Tidigare har vi också plockat hallon. Mycket. Så nu finns det att gotta sig med i vinter... och tänka tillbaka på den goa varma sommaren och dess ljuvligheter.

Vintersaga - Ted Ström

Känns ganska aktuellt när snön har vräkt ner i flera dagar. Och nu kommer kylan på det, som grädde på snömoset.


Kan inte påstå att jag hurrar över detta faktum. Skulle hurra högre om det bleve vår iställlet. Men snart så...


fortsätt drömma.


Så är våren snart här. Dag efter dag tickar iväg. Redan kväll den andra februari. Farmen och Det okända på tv. Är väl vad folket tittar på en mörk måndagskväll i februari.

På tur

Ibland tar jag bilen...

ut i naturen...

för att hitta...

Nu är julen utslängd!

När till och med den vita plastgranen barrar..

ja, då är julen över.

Farväl granen och vi ses till nästa advent. Vila dig ordentligt i din låda i förrådet så du är pigg och vital till det är dags att träda i tjänst igen.

Känns faktiskt lite skönt när jag i januari tar bort julgrejorna. Som att mitt stora hus blir än större. Jag gillar ju att kunna röra mig fritt och ha stora ytor. Små hus gillar jag inte alls. De kan se både mysiga och rara ut men som sagt... jag kan inte andas i dem. Inte i en liten lägenhet heller... så jag har aldrig bott i en liten sådan. Inte ens min första lägenhet var liten.

Jag som gillar julen och mina julgrejor tycker det är lika mysigt och fint att ta in julgrejorna i advent... men på något sätt mättnar jag. Njuter av den tid som är... men mättnar.

Jag gillar ju omväxling. Att det händer något. Att livet går framåt. Men alltid när jag säger detta... så kommer "vän av ordning" och klagar att det är "inget fel på rutiner". Jo, det är fel på rutiner. Tycker jag. Att ha rutiner precis överallt är fel. Ibland är rutiner bra, man vet vad man ska göra. Som att ta in julpynt och att ta bort det. Jag kan inte leva i en stagnation. Det gör mig matt. Svimfärdig. Arg. Och ytterst ostimulerad.

Däremot gillar jag inte röror, stök och fullt med grejor överallt. Även om jag är bra på att ha många projekt på gång samtidigt... så det kan se ut som stök. Men... det är mina projekt. Och de bli färdiga och då tar stöket slut. Till jag kommer på nästa... och nästa... och nästa... och nästa projekt. Alltid flera samtidigt.

För man ska leva. Det gör man genom att göra saker. Se saker. Resa. Göra. Uppleva. Fantisera. Ja, du vet...

Jag är inte en person som gillar det stillastående livet. Stagnation. Rutin. Icke. Jag gillar fart och fläkt. Högt i tak. Och så vill jag leva!

Projekt "julen ut" är klart. Sista tomten bärs ut idag. Sedan väntar jag på våren. Men först ska vi visst ha en vinter... i eftermiddag och i natt är det klass 1-varning för massa snö. Onödigt. Det räcker som det är. För jag vill starta "projekt vår". Tänker på frön... odlingar... bara fötter i gräset som är så underbart.

Jaja, det var visst en massa snö först.