De små...

finns där ute.

Bakom dig. I ögonvrån. Där du minst anar.

Detta är i och för sig en virkad variant... men titta dig runt så kan du få syn på dem.

Mörkret tillhör en annan tid

Mörkret tillhör en annan tid. Som ljusarbetare vet jag att mörkret finns. Inte bara det mörker som blir om vinterkvällar och nätter. Det finns fler mörker än det, och det värsta tycker jag är det som finns inuti en del människor. Hat. Det tär bara på den som bär det. Äter upp inifrån.

Själv tänder jag mitt ljus. Försöker att sprida det på ett bra sätt över hela världen. Det som står i min header… jag är ditt ledljus, din guide... är inte bara något påhitt. Det kom till mig för många år sedan. Och det har fastnat. Jag finns ju här för att lysa. Lysa upp någons mörker. Vara en hjälp på vägen. För jag ser och vet betydligt mer än vad du någonsin kan ana. Och det har jag haft med mig så länge jag kan minnas. När jag var liten var det skrämmande, nu är det mer skrämmande vad levande människor kan hitta på.

Mitt hem har jag egentligen bland stjärnorna. Min boning här på jorden är mitt nuvarande hem. Fast jag kallar det inte hemma, det är en plats jag bor på just nu. Mitt hemma är, på en annan breddgrad i vårt land... och bland himlens alla stjärnor.

Jag kan handskas med drakar. Helst de med fyra ben och vingar, inte gärna de tvåbenta. För de tvåbenta bär ofta på just detta hat, som jag nämnde tidigare...

men helst vill jag sitta på en hästrygg och titta ut över nejderna. Finna horisonten. Månen. Stjärnorna. Naturen och dess väsen. Jag kan handskas med energier. Kristaller. Trummor. Och så vidare... 

Jag är jag. Och jag är unik. 
Precis som du. 
Vi har alla en uppgift att fylla. Även du.
Vi behövs alla. 

Och för att få balans behöver ljuset mörker... men inte hat. Så... jag balanserar upp någon annans mörker.

Drömfångare - som en vit brud

 Kreativiteten ville göra en drömfångare. Vad hade jag att sätta emot? 

 Jag ville ju också göra en drömfångare. Så vi, kreativiteten och jag, satte igång. 

 Solen sken så rart, den där dagen. Ledig dag var det också. 

Även om det inte syns på mobilbilderna, så är nätet dekorerat med röda rubiner. Samt att det är röda pärlor och andra inslag i det som hänger ner. Vita fjädrar naturligtvis. Som en vit brud i vacker höst.

Allhelgonahelg!

 Ny månad. November. Första snön har kommit och försvunnit. Minusgrader har försökt att smyga sig på oss men fick ge upp. Vintern fick backa lite och hösten tog plats igen. Än så länge har november bara varit grå och trist, och blöt. Jag gillar ju solig och krispig november med lite minus och en massa fin frost överallt. Sånt som gör fina bilder till kameran.

 Halloween har varit och försvunnit den också. Firar inte detta. Har aldrig gjort. Känner inte för att göra det heller. Och nu när jag bor i lägenhet så kommer inte fullt av ungar drällande och stökar och bökar och river runt med eventuella grejor som var ute. Det finns ju en regel - att den som inte har en pumpa ute på trappan - den är inte med och har inte godis hemma. Enkelt!

Alla helgons helg firar vi. Minns de som inte är med oss längre. Tänder ljus. Äter gott. Vilar. Drar ned på kraven från allt och alla. Det räcker gott att bara vara. Man är inte sämre människa för det. Däremot blir man nog en sämre människa om man bara stressar och ställer upp på alla krav som finns i dagens samhälle. Nä, fram för mer tid att vila och reflektera. Som den här helgen, när slöjorna mellan världarna är tunna.

Trevlig helg!

Och så var det 2018 då... och jag

lägger allt krut på mig och mitt.

Ja, just det. Det är mitt år. Min tid. Mitt. Jag. Jag. Jag. #mefirst

Näe, jag är inte alls ego. Eller jo, jag är ego, för mitt eget bästa. Det borde alla vara. Detta innebär inte att man skiter i andra och är dum mot medmänniskor. Tvärtom. Men jag går först. För tar jag inte hand om mig själv så kan jag inte heller ta hand om någon annan. Inte finnas på ett bra sätt för någon annan.

Så... nummer ett är jag. Och mitt.

Nummer två är jag, och mitt, och min kärlek.

Novembersnö i trumman

November har anlänt för så där cirka tjugoen dagar sedan. Snön har också anlänt. Den kom i helgen som var och ställde bitvis till det i trafiken. Men det brukar ju vara mer regel än undantag nu för tiden att trafiken stockar sig i snöfall. Och det inte bara i huvudstaden som ju hånas för varje snöfall... utan i hela landet. Ingen verkar förberedd på det vita luddiga som vi varje år begåvas med. Undrar varför det blivit så konstigt att det snöar om vintern? 

Många långa dagar har gått sedan sist. Mycket har hänt och mycket har kommit emellan skrivandet och bildgörandet. Jobb. Fritidsintressen. Trötthet. Och att vi alla faktiskt behöver sova ibland. Jobbmässigt trappas det ju ner nu mot jul, men då kommer julen och allt som ska till för att den ska bli så där ljuvligt underbart rätt och precis som när man växte upp. Sanningen är att julen blir aldrig som när man växte upp... sorry! Bara i dina minnen. 

Sedan sist har vi haft en rejäl förkylning. Och den kan inte skyllas på barnbarns basilusker. Nej. Det var någon annan som smittade oss. Oklart vem. Säkerligen från något av våra jobb. Men nu är det förbi, Vi har också varit på spelkurs. Trumspelarkurs. En kväll och två långa dagar. Helt magiskt. Dessutom har vi bokat in oss på en trumbyggarkurs till sommaren. För jag ska ha min alldeles egna trumma. En som jag byggt själv och med rätt ljud. Nu har jag träffat trumman som är min förebild i trumbyggandet. Den på bilden. Djupt kraftfullt ljud. Inte någon "banka-på-burkar-trumma", som jag kallar de trummor som låter lite "plåtigt". Nu vet jag ju också hur man botar denna "plåtighet". 

För övrigt så ligger ett halvår i Spanien på önskelistan. Vinterhalvåret, vore bra. Slippa snön. Men å andra sidan skulle jag nog sakna den när julen bankar på dörren. För snö är ju vackert till jul. Och på bild. Saknar inte alls att skotta snö. Inte heller att halka och bryta armar och ben. Detta med brutna armar har jag redan testat. Inte alls så kul som det kanske låter. Bara besvärligt. Och ont! Spricka i benet har jag också testat, efter närkontakt med snö. Inte heller det var särskilt roligt. Mer av ont. Så... vinterhalvåret i södra Spanien och hem över jul och sedan sommaren i vårt land. Önskedröm.

Att få pippi...

Det finns de som säger att man kan få pippi på nåt... ungefär som att snöa in på nåt. Totalt. Men bara för att man har en pippi hemma så betyder det inte därmed att man fått pippi, snöat in på fåglar.

Inte så att det är fel på fåglar. Nej då.

Den här pippin fann vi i en butik i Gamla stan i somras. Blå gungan. En mysig butik som är väl värd ett besök. När vi kikade runt satt plötsligt en svart korp och tittade storögd på oss. Lite högre upp på en hylla satt nästa korp. Och en av dem ville åka med oss hem. Väl inslagen i silkespapper klarade den resan och nu har den fått sin sittpinne.

Pinnen är ett skogsfynd. Man kan göra fynd överallt. Bland annat i skogen. Och då inte bara bär.

Här är nu... Korpen... i egen hög person. Eller fågel. Med en bumling av bergskristall, en nyckel och det som ju bör höra till... en liten vätte och hans boning samt en sten. Klart.

Mörkerkvällar

Trumma min trumma, skallra min skallra...

Med långa mörka höstkvällar... och senare vinterkvällar... kommer tid att vara kreativ. Hoppas jag. Vill jag. Fixa med foton, på det sätt jag känner för... inte bara en "tom bild", utan lite mer. Måla. Som trumman, som är omålad och ska få ett motiv. Motivet har jag redan klart. 

En sak jag tänkt använda mörkerkvällarna till är... kraftsaker. Ja. Kraft. För det finns kraft i det mesta jag tar i. Inte alla kan känna det eller förstå det. Det förstår jag. Vi är ju alla olika. Många har känt kraften. I de ting som de fått av mig. Kraftsaker. 

Jag samlar material i "ladorna" inför alla de mörkerkvällar som nu klivit in på arenan. Med ljuv musik och kvällslugn så händer saker. Nu går jag också in i en fullmånemånad av kraftsamlande. För även om man som jag är full av kraft så är det aldrig fel att ta in mer. Från källan. Och det är inget som bara jag är lycklig att ha tillgång till...

vem som helst kan få kraft från den rena källan. Inget konstigt alls. Så har det varit i alla tider. 

Skönt att lyssna till...

Lugn och fin musik. Som gör nytta.

Eftersom jag har ett bitvis ganska stressigt och pressat arbete behövs lite tid att bara andas... och slappna av. Då tar jag oftast till musik... för med musiken på kan jag ta även andra kreativiteter som jag mår bra av och kan slappna av med. Måla, skriva, fotografera och redigera bilder... en och annan stickning eller virkning... och så vidare.

Det är här Solfeggiofrekvenserna kommer in. Lugna och coola. Tränger sig inte på. Går att sova till... till och med. Underbar bakgrundsmusik. Och dessutom är den lik den stjärnmusik jag hörde som liten flicka... från stjärnorna. Men det kan jag berätta om en annan gång. Lite nyfikenhet är bra.

Kod är poesi

eller i alla fall snyggt.

Idag har dagen inneburit IT-utbildning. Från morgon till kväll. Trodde det skulle bli lite svettigt. Blev det inte. Jag kunde det mesta och det var inte alls svårt. Och jag har ju nytta av det. Man kan aldrig bli för väl utbildad. Nu vill jag bara fortsätta med allt det andra som ska till... IT-utbildningen är en av alla delar.

So long...

Augustifullmåne

7 augusti, fullmånekväll. Naturligtvis bör det uppmärksammas. Även om jag nu bara hade mobilkameran att uppmärksamma detta med. Och mina egna ögon. 

Kvällen var ljum. Havet brusade och vinden susade. Tyvärr kom det en del moln emellanåt och skymde vår vän månen... men vi har sett den och den såg oss. Rakt i vitögat. 

Levande ljus runt oss. Trummorna. Lugn. Ro. Frid. Frihet. Magisk kväll i månens sken. 

Trumma, min trumma. Och trumman sjöng. Ljuvt och länge. Att spela tillsammans är än mer magiskt än att spela i ensamhet. Vilket inte heller är fy skam. Minsann. Men hellre fler trummor på samma energivåg. Energierna var höga och till slut vibrerade även marken där vi satt. 

Att äntligen ha sin egen trumma, efter år av önskan efter en... ja, det går inte att beskriva. Underbart. Och underbart är att använda den. Trumma. För allt, eller inget. Så länge syftet är gott... och det är det ju. Natten var full av väsen, energier... 

Till sist åkte vi hemåt i månskenet för att sova i vår säng där månen varje gång skiner in och försilvrar drömmarna. Inget är så skönt som att sova i månskenet. Hade jag haft egen tomt hade jag sovit ute i trädgården. Nu löser vi detta på annat sätt. Och vår vän månen myser med oss. 

Fullmåne

Det är fullmånetid. Pink Moon, tror jag visst den kallas.

Såg den igår. Utanför mina fönster vandrade den. Kikade in och lyste upp bostaden. Är så perfekt här att det så gott som alltid är månsken in... när det är måne på himlen. Jag njuter.

Älskar att sova i månens sken. Speciellt fullmånens sken. Då dras inga gardiner för, utan månen ska ha fritt tillträde. Så har det varit i alla år jag levat och så ska det förbli. Hör inte till dem som mår dåligt av fullmånen. Nej. Tvärtom. Jag mår som en prinsessa. Månen är min naturliga vän. Har alltid varit. Kommer alltid att vara.

Och så får det bli.

Meditera i 100 dagar

Meditationsutmaningen.

100 dagars meditation. Gott och nyttigt. Här förklarar Charlotte Pehrson hur man går tillväga, för den som inte riktigt vet.

Nu har jag och maken tänkt hänga på till det härliga slutet vid midsommar. Utmaningen startar 16 mars 2017...

men vi har redan tjuvstartat. I måndags. Det blir alltså dag -3 (minus 3) och idag är det dag minus 2... för att  bli dag 1 på torsdag då allt startar.

Att meditera är inte så märkvärdigt. Man behöver inte sätta upp så svåra hinder och ta till en massa konstiga kläder, saker och annat många tror att man behöver vid meditation. Gör det enkelt och lätt. Gör det. Det är det viktigaste.

Nu kör vi. Är du med?

#meditationsutmaningen

Det pågår ett liv

Andas in. Andas ut. Andas in. Andas ut. Håll inte andan så jädra länge... man måste andas åt båda hållen.

Medan vi andas, kutar runt och stressar och har oss... så pågår ett liv. Så där bara helt liksom i smyg. Det eftersom vi inte ens tänker eller känner mer än vad vi antas göra i det moderna samhället där varken empati eller klokhet finns. Inte överallt i alla fall. Fast vi antas ju vara logiska och klartänkta och i huvudet mest hela tiden. Vad kroppen har att säga... ja, det tas mycket lite hänsyn till. Kanske därför fortfarande allt för många springer rakt in i den där väggen som det än idag talas flitigt om. Trodde att vi lärt oss något om denna vägg som allt för många besökt... men icke.

I mitt liv ingår arbete, utbildning och sociala aktiviteter. Jag bokar föreställningar, gör reklam, säljer biljetter, planerar framtiden.

Jag kör dessutom en kurs inom det mediala, med trummans hjälp. Där ingår också lite kristaller, mina fina vänner. Att nu leva med mina trummor innebär att jag på nåt sätt hittat hem. Det är de verktygen jag ska använda... bland annat. Inte konstigt alls. Mer konstigt om jag inte skulle använda mig av de gåvor jag har. Jag är tacksam att jag är som jag är. Den jag är. Det går inte av för hackor inte.

Man ska ju som vanlig medborgare tala om vädret också... det är då inget att hurra för. Nu när det ska börja med dagsmeja och solsken... så kommer snön. Den har tidigare uteblivit i stort sett, så dags att anlända nu.

Men men... det är som det är och inte mycket att göra åt. Tids nog kommer värmen och sommaren. Och eftersom vi inte haft vinter så får vi väl finna oss i snön. För innan vår kommer vinter. Och innan sommar kommer vår. Så har det alltid varit och kommer att förbli.

Så... ut och gör snöänglar medan det är någon snö kvar!

Booom booom booom

I höstas blev jag ju med trumma. En som en annan målat. Samtidigt följde en omålad trumma med hem. En som jag själv skulle måla. Efter mycket provande av de omålade trummor som fanns att tillgå följde denna med. Det givna var ett par ögon som tittade rakt på mig... redan på den omålade trumman. Som om det redan var givet vem som var trummans invånare. Och här har vi en av trummans boende... den andra kan man se lite av på ena sidan av trumman. Ögonen visade sig tillhöra en stor vit varg. Jag hade sett den innan men visste inte att den även skulle vara på trumman. Men så var det.

Nu är kvar att sy den väska den ska fraktas i när den följer med mig hemifrån. Väskan blir i röd sammet med svarta detaljer. Men... mer om det senare.

Att måla trumman var riktigt roligt och spännande. Inte så svårt som jag hade trott. Eftersom jag inte visste riktigt vad som skulle målas på trumman så hände saker eftersom. Och med facit i hand så blev det så rätt. Allt har en innebörd för mig. Och nu har jag en helt min egen trumma. Den jag fick målad tidigare är ju också min och med rätt ingredienser.

Drömliv

Antar att även du sitter och tittar på Mandelmanns trädgårdar? Ja, vi gör det. Och detta när en dröm jag haft länge.

Så... kanske dags att lätta ankar och dra till Österlen, eller en lika härlig del av landet där det verkligen går att odla med lätthet och där allt växer. Som Gustav själv säger... "det går att plantera ett träd upponer och det rotar sig". Det är så det ska vara. En frodighet. En lätthet att odla. Inte behöva joxa med både frys- och blåsskydd... ha stress över kort odlingsperiod... och så vidare.

Av olika anledningar är jag där jag är i vårt avlånga land. Men inget som inte går att åtgärda. Jag vet var jag har siktet inställt...

dessutom har jag en plan B. Inte att förakta. Och plan C. Fast nu är det ju så att alla dessa kommer att sammanfalla så småningom. Så det är inget att välja på A, B eller C. Det är redan valt. Bara inte valt i vilken ordning dessa ska uppfyllas.

Jag kan! Vi kan!
Jag har kunnat förr! Jag kan nu!
Vi har kunnat förr! Vi kan nu!

Vi ses!

Tredje advent

Det tredje ljuset brinner. Det går mot jul. Den snö som tidigare föll är borta och ingen ny julesnö har anlänt än. Dock hinns snö med för än är det inte jul. Faktiskt.

Tredje advent firades med att bonusbarn och bonusbarnbarn hälsade på. Riktigt trevligt och gemytligt. En julmarknad betades av och där fann vi finfina värmealstrande vantar till frusna fingrar och en stor metallstjärna att pryda hemmet med. Söndagskvällen avslutades med healingbehandling. Också det trevligt och gemytligt.

Inget fattas dig, du är perfekt som du är!

Vad var det jag sa?

Själsfränder och tvillingsjälar.

Tvillingsjälar och själsfränder.

Själsfränder och tvillingsjälar.

Tvillingsjälar.

Vad var det jag sa?

I am the storm!