Önskelista

Det lackar ju mot jul. Oavsett vad vi tycker om detta så är det så. Även om den lilla snö vi hade smälte bort och plusgraderna härskar...

Min lilla försynta önskelista består i år av:

Nikon AF-S Nikkor 24 - 120 mm f/4G ED VR

Sigma 105 mm f/2,8 EX DG OS HSM Macro Lens

Tamron SP 24 - 70 mm f/2,8 Di VC USD

Små söta objektiv som skulle passa mig som hand i handske...

Och på det en ny blixt. Nikon SB-700 Speedlight. Sedan är jag nöjd en stund. Till jag kan uppdatera kamerakostymen med en...

Nikon Z7 med adapter för de objektiv jag redan har.

För övrigt önskar jag fred och frid till alla, ingen nämnd och ingen glömd!

Nu kör vi vidare

Ibland får man för sig saker. Bara helt apropå... sådär. Nog har väl tankarna funnits där ett längre tag, men ingen brådska finns. Det ger sig när det är dags. Precis som det ska vara. Jag vet när den rätta dyker upp. Den som får mitt hjärta att klappa lite snabbare och blodet att pulsera. Det som får mina ögon att glänsa och gnistra...

Nu behöver den ju inte vara vinröd... det finns många fina färger, dock inte silver, eller om det heter grå?

Den som lever får väl se.

Hur kan jag göra din dag bättre?

Där har vi alla en fråga att fundera på. För om alla gick efter denna fras så vore inte världen så knasig, bråkig och full av våld.

Hur kan jag göra din dag bättre?

Tja, vad säger du?

Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

Vilken fin present jag fick i förmiddags. Världsbästa.

Just bara för att jag är jag... och så bra på att vara det. Jag är ju bara bäst.



Hurra Hurra Hurra Hurra - för mig!

Det som skrämmer de flesta mest är deras styrka, kraft...

Det som skrämmer mest är inte vår svaghet.
Det som skrämmer oss mest är vår styrka, vår kraft.

Det är inte mörkret i oss vi fruktar, det är ljuset.
Ljuset finns i oss alla och hela världens framtid bygger på att vi hittar det.

Men ibland måste någon gå först och visa oss andra vägen.
Och ibland behövs krafter som är större än oss själva. Krafter som inte alltid kan förklaras på ett vetenskapligt sätt.

På små platser kan ibland ske stora händelser. 

Mig skrämmer allas svaghet. Svaghet visas på många sätt. Som genom hat och hot. Genom empatilöshet. Genom att roffa åt sig och tycka att ingen annan ska ha något som inte jag har. Genom att sätta upp taggtrådsstängsel för de som är på flykt undan ett fasansfullt krig. Och genom att säga att de kan packa sig iväg igen till dit de kom från. Det är svaghet. Det skrämmer mig. Styrka och kraft har jag inga problem med.

Jag fruktar mörkret i människor. Ett ofta så djupt mörker att de drunknar däri. Som spiller ut det över medmänniskor och omvärlden. Som förgiftar det mesta. Mörkret som gör hat och kärlekslöshet. Det är vad jag inte tycker om, som jag fruktar.

Hur man kan hata så till den milda grad att man önskar all världens elände till medmänniskor. Hur man stänger av sig själv. Blir ett stort hatande monster som skanderar på gator och torg, och via nätet, hur illa man mår över att behöva bry sig om sin nästa.

För varför ska vi frukta ljuset? Finns definitivt ingen anledning alls. Ta emot det och låt det omfamna ditt mörka inre. Få lite frid i din själ. Lite lugn... för att hata och hota ger banne mig inget lugn. Det förstår jag ju. Det äter dig inifrån och ut. Du kanske inte tror det - men så är det. Ta en titt på dig själv. Är du en mörk människa, eller en ljus? Den styrka du faktiskt har ska du använda till att förbättra världen. Att ge ut kärlek. Till medmänniskor, till världen...

Den kursiverade texten ovan antar alla att den kommer från Nelson Mandela... men så är det inte. Marianne Williamson är den som skrivit orden. Men... Nelson Mandela har använt dem i sitt tal en gång. Nu senast används texten i tv-serien Ängelby. 

Här kan du lyssna på texten.

Önskelista

Jag har en önskelista.
Inte på saker att ställa i skåp och lägga i lådor. Inte prylar på det sättet.

Jag har en önskelista.
På den står mer tid. Mer tid med mitt och det jag älskar att göra.
Mer tid att fotografera, mer tid att måla, teckna... och så vidare... att utvecklas konstnärligt.
Mer tid att gå i skog och mark, med kamera samt papper och penna. Mer tid att hitta själen i det jag ser och avbildar.
Mer tid att meditera och odla min egen själ, utveckla det mediala. Tid med det som inte alla ser och hör eller känner..

En gång för många år sedan gjorde jag massor med bilder i Photoshop genom att klippa och klistra och på så sätt bygga helt nya bilder. Den ena bättre än den andra. Bra var jag på det. Nu en massa år senare har jag nästan glömt hur jag gjorde. Dags att ta fram kunskaperna igen.

En gång för många år sedan tecknade jag massor. Allt gick att avbilda. Bra var jag på det också. Nu går jag en konstkurs där vi har börjat med att just teckna. Så där får jag i alla fall plocka fram gömda kunskaper. Fast jag inser att de sitter väl gömda... jag får locka fram dem med fina pennor och papper av olika slag.

En gång för många år sedan lärde jag mig att meditera. En kurs som jag hittade när jag var utbränd. Den jag mig vägen tillbaka till livet. Jag var bra på att meditera. Kunde egentligen det redan innan, bara det att jag inte visste att jag kunde. Var så bra att jag kunde lära ut, om jag ville. Men... annat kom emellan så det blev inget av att lära andra. Nu kan jag... nu vill jag.

Så står det på min önskelista!


Sedan har jag ju en önskelista på saker också...
mer konstnärligt material
mer rekvisita till studion
mer tillbehör till kameran
en "Rut" som kommer och städar
en kock som lagar maten och handlar

För övrigt är jag nöjd med livet. Just som det är. För nu har jag det bra. Nu är livet som jag vill ha det. Tryggt och kärleksfullt. Fullt av drömmar...