Och så var det 2018 då... och jag

lägger allt krut på mig och mitt.

Ja, just det. Det är mitt år. Min tid. Mitt. Jag. Jag. Jag. #mefirst

Näe, jag är inte alls ego. Eller jo, jag är ego, för mitt eget bästa. Det borde alla vara. Detta innebär inte att man skiter i andra och är dum mot medmänniskor. Tvärtom. Men jag går först. För tar jag inte hand om mig själv så kan jag inte heller ta hand om någon annan. Inte finnas på ett bra sätt för någon annan.

Så... nummer ett är jag. Och mitt.

Nummer två är jag, och mitt, och min kärlek.

I morgon är det juni...

Tiden går, och vi med den. I morgon går vi in i den sjätte månaden detta år. Snart halva loppet gjort.

Vad har då hänt sedan sist. Massor. Mest positiva ting. Lite regn och fula moln har skymt solen men inte så ofta och länge. Temperaturen har varit både låg och hög. Naturen grönskar och havet slår ystert mot stranden. Skogens väsen har vaknat till och levt upp. Lika som vi människor.

Ännu en födelsedag har firats. Och det på annan ort. För födelsedagsfiraren fick en resa i present, en resa med innehåll. Sådant gillar vi. Arbetena flyter på och jag börjar nu ta ut all komp jag har. Många sköna lediga dagar. Och strax kommer sommarsemestern för oss båda. Även den innebär resande, hotellfrukostar, restaurangbesök och mycket annat kul.

Hus och lägenheter uppgraderas. Livet förändrar sig. Och så har vi tittat på bil. Fin bil med massa finesser. Splitter ny. För det är vi värda. Visst är den fin?! Snart på en gård nära oss.

 VW Tiguan 2017

 En månad ung bil.

 SUV

Med massor av utrustning.

Eurovision 2017

Portugal vann. Definitivt inte "min kopp te"! Tyckte låten var bedrövlig. Men smaken är olika. Ägnade mig mest åt att kolla runt bland mina bilder och fann en solnedgång i Dalarna.

Kan längta efter varma sköna solnedgångar då man kan sitta ute och njuta.

Sköna maj välkommen!

Med raska steg har vi skuttat in i maj månad. Våren är här och ljuset. Dock har inte graderna följt med lika lätt, utom idag då... då det varit riktigt varmt.

Nu finns känslan att tiderna drar mot semester. Välförtjänt sådan, för oss båda. Ska bli skönt. Sova ut. Resa. Umgås. Upptäcka. Uppleva. Bara vara. Men först...

ska vi jobba några veckor till, slutföra en kurs, utföra en annan kurs i slutet av månaden och lite annat smått och gott.

Semester... nu är vi på väg till dig!

April, april, din dumma sill...

Ja, nu är det ju inte så många dagar kvar av april månad. Tiden har gått otroligt fort. Fast varje dag har många gånger varit seg. Makens son har fyllt år och mitt barnbarn har fyllt hela två år. Ack, vad tiden går. Man skulle kunna rimma sig en lång vers med detta... men jag låter bli.

En kväll var det riktigt härliga kraftfulla färger när solen bröt genom fula moln och förgyllde vår del av staden. Märkligt och vackert. Och nej, jag har inte lagt på mer färg på fotot. Så här blir det några kvällar emellanåt. Som om naturen verkligen vill visa att "jag finns och titta så vacker jag är". Kanske för att vi människor inte ska gå och nicka till i vår egen sömniga värld utan titta på vad vi faktiskt har den tid vi lever här på jorden. Inte gå och glo i asfalten, eller telefonen, utan verkligen ta vara på vår natur medan tid är. När det är för sent går inte att ångra sig.

Och nu börjar ju den härliga tiden på allvar. Varmare väder, underbara sommarregn, åska som dånar mellan bergen, vindstilla soluppgångar i en tyst värld, havet, stranden... ja, ni vet. Precis så där underbart som det kan vara... som i en saga. Men det är ingen saga, det är verkligt. Så ta vara på din tid.

Gokväll!

Mycket vatten under broarna

Januari har gått. Februari börjat ramla på i rask takt. Mycket vatten har runnit under broarna denna vinter. Verkligen. För vattnet runt stan har varit mer öppet än fruset. Även det under alla tre broarna. Känns som att det har regnat mer än vad det snöat... denna vinter. Fast jag klagar inte. Behöver inte skotta snö, nu när vi har anställt folk till det. Kan sitta och titta på röjarbetet och känna mig utvilad. Några få tag med snöskyffeln runt bilen bara... 

För övrigt pågår livet. Precis som vi tänkt det. Fast det finns vissa "element" som försöker sig på att förstöra. Men ack vad "elementet" bedrar sig. Det blir "hårdhandskar" om det inte upphör. 

Planer för sommaren och semester. Blir nog rejält bra. Blir fest både för oss och kamerorna. Spanar efter nya objektiv... för nya roligheter. Ja, det går bra!

Jag haver syndat!

Ska man synda ska man göra det på rätt sätt, då kan man gärna välja kostsamma synder.

Fast... vad är synd... egentligen?

Synd är inte att unna sig det man är värd. Inte så länge det inte utnyttjar någon annan. Synd är inte att göra sitt liv så bekvämt som möjligt, så länge det inte är på någon annans bekostnad. Synd är inte att jag anser mig precis lika bra som alla andra människor, för vi har alla ett värde... även om många sätter olika värde-etiketter på sin omgivning och behandlar människor illa. Synd är heller inte att älska en annan människa. Synd är istället att missunna sin medmänniska den kärlek den har sin fulla rätt till. Det... är en stor synd.

Synd är att hata och förtala, missbruka och utnyttja. Synd är att vara dumsnål och inte unna sina medmänniskor att vara lyckliga och få leva sina liv som det är meningen.

Jag lever nu med min tvillingsjäl. Det sägs vara synd. Finns ingen synd alls i detta. Bara kärlek. Kärlek som var menad redan sedan länge, länge... Vi missunnas vår kärlek av många. Det är synd. En stor synd. Jag har inte syndat. Den jag lever med har inte syndat. Många, många runt oss har syndat... i den mening att de missunnat oss, försökt förstöra för oss och inte unnar oss vår lycka. Det är synd. Synd är inte att leva ett bra och kärleksfullt liv.

Sprid ut ditt glitter till världen och det kommer tillbaka tusenfalt!

*strör ut glitter och utgår från att jag får massor tillbaka*

Glittret är din kärlek till allt och alla. Kärleken innebär att respektera även den man inte har "kemi" med. Faktiskt! Man behöver inte hata och vara förgrämd. Det räcker med att vara neutral när man inte har kemin med någon annan. Så enkelt!

Glittra på!...


hälsar jag... som är värd både kärlek och respekt.

Ta nu inte rubriken så allvarligt. Jag är en vänlig själ som lever i kärlek.

Hej då!

Lust

Därför måste "måsten" bort... 

och lusten in. 

Lusten till glädje och kreativitet. Lusten till det som gör livet gott. Vill inte slösa min lust på onödigheter och "andras visor". Jag har min egen visa att sjunga och i mitt hjärta sitter min egen trumslagare och dirigerar min lust till livet och vad det ska innehålla. Mitt liv är just mitt, mina val i livet ska jag själv göra och styra. Ingen annan. 

Lika är det med dig... 

Eller vad säger du om det?

Fina dagar

tillbringade i huvudstaden. Hemma.

I Tegnérlunden.

Hotell på Kungsgatan. Mycket centralt. Äta grekiskt, sydamerikanskt och faktiskt även vanligt svenskt. Dricka gott. Strosa. Flanera. Uppleva. Andas. Leva. Nattsudda.

Gamla stan. Djurgården. Kungsträdgården. Tegnerlunden. Norra Bantorget. Haga norra. Junibacken. Fjärilshuset. Ja, det är en del av allt vi hann med i dagarna tre. Vackert väder hade vi tur med. Som vanligt. Faktiskt riktigt vackert. Helt underbart att flanera längs gatorna och bara njuta.

Fjärilshuset.

Hann handla en hel del också. I helt andra affärer än på bostadsorten. Lite lyxigt och flärdigt. Väl unt.

Lovat varandra en repris på denna resa. På samma hotell. Samma flanerande och levande livet.

Bästa maten, drickat och desserten var absolut på Supper Gården. Sydamerikanskt. Lite starkt. Oerhört gott. Lagom portioner som gjorde att man orkade gå vidare efter maten. På grekiska kolgrillen var mattallrikarna så stora att man lätt kunde föda två personer på en portion.

Den som reser får se...

En liten tur hit...

en liten tur dit...

tillsammans blir det ett antal turer. Småsemestrar. Tid för varandra... någon helt annanstans än där vi har våra bopålar.

Båda har vi en hemlängtan. Den följer vi. Kompassen pekar söderut. För vi har tagit ut riktningen. Noga. Och det kan aldrig bli för långt söderut. När vårt eget land tagit slut... så tar annat land vid. Hej, roligt att se er...

Så alltså... den som reser får se.

Och se vill vi göra. Uppleva. Leva. Känna. Det är viktigt att se det jordklot vi finns på. Och om de inte skulle räcka... så kikar vi på månen. Och Plejaderna.

Man skulle också kunna göra som flyttfåglarna. Leva i vårt fina land när det är just som finast. Och flytta till annat ställe under vintern.

Så... den som reser får väl se.

Hej och hå, till jobbet vi gå!

Jamen... sörrö...

så är det. De flesta arbetar och förtjänar sitt levebröd. Så ock vi. Och nu har vi båda arbete. Riktiga inkomster.

Gick ganska fort... så nyinflyttade vi är. Hann i alla fall landa och få ur så gott som alla kartonger. Att vissa är kvar på vinden beror på att vi ändrar lite på bostaden. Inget annat. Som latmaskeri...

fast även sånt behöver man. En människa är inte byggd för att arbeta dygnet om sju dagar i veckan. Ingen människa.

Tjoflöjt... vad bra vi är!

Det var vad jag var så glad över här!

Månaderna går...

Ja, även om jag inte skriver här så går tiden. Maj har gått ur rullorna och juni har anlänt med stora kliv. Grönt och fint har det blivit... det har liksom bara exploderat av ljuvlighet.

Termometern har inte heller visat så snåla grader längre. Visst, en del surdagar har det varit... men det är normalt. Flera perioder med fin värme har vi faktiskt fått.

Här har vi firat våra födelsedagar. Firade tillsammans. Snart ska vi lösa in en av våra presenter - en båtresa med god mat och underhållning. Tidigare i maj var vi på en weekendresa, bara sambon och jag. Roade oss, åt gott och ägnade oss åt varandra. Snart blir en resa till. Långhelg med nationaldag gör detta möjligt.

Kameran har äntligen fått börja arbeta. Just nu ligger dennes batteri på laddning så bilder blir det en annan dag. Men jag vet ju att där finns gobitar av bland annat söta barnbarnet Josef och familjen Trana... och lite till. 

Renoveringen av ytskikt i vår bostad pågår och blir så bra. Passar på att delvis inreda med Feng Shui när vi ändå håller på. Kärleksfullt och lyxigt. När de påbörjade projekten är klara gör vi sommaruppehåll och startar troligen med köket i höst när regnet piskar på rutorna. Så blir köket en julklapp, som heter duga. Kvar är då tapeter i vardagsrummet och fundera hur vi vill ha det i vårt jättestora ljusa badrum... men då talar jag år 2017.

Ja, jag är nöjd med livet. Jag är nöjd med vår bostad. Jag är nöjd med vår nya bostadsort. Jag är nöjd med mitt förhållande. Eller nöjd... låter futtigt. Jag är mer än nöjd. Vi har varandra och vi har allt vi kan önska oss och lite till. Kärlek och god mat är väl inte att förakta och har man sedan ett gott tak över huvudet så...

jag myser och flinar...

vi myser och flinar. Spinner som katter.

Här händer saker minsann!

 Nä, jag har inte lagt av med att blogga. Tji fick du! Jag är bara upptagen med att leva livet.
Gosa med Josef, som är sötare än någonsin. Träffa släkten. Äta gott. Leva gott. Resa. Planera mera resa. Leva livet. Ja, ungefär så. Och på det är det sommar.

 På det målas fönster. Sånt man gör om sommaren. Fräscht och fint blir det. Och så jobbar vi i trädgården. Den är inte glömd.

 Utflykter. Resor. Vila. Rekreation. Leva livet. Så enkelt är det... synd att det är kallsommar så det inte är speciellt skönt att bada.

Naturliv. Trädgårdsliv. Altanliv. Sällskapsliv. Sommarliv. Njutliv. Kärleksliv. Ja, lev fullt ut... du med.

Vad sägs om...

en månad i Karibien?

Känns väl bra. Utomordentligt är än närmare hur det känns. Eller rättare sagt, det känns alldeles för jädrigt bra! När det börjar vara slut på sommaren här... fast det känns väl redan som om sommaren är slut med dessa kalla vindar.

Sola, bada, äta gott, bara vara. Vandra på stranden i bikini och badbyxor. Ta varsin god drink i fullmånens sken. Dansa hela nätterna. Bara för att vi är värda det. Något gott ska vi väl ha efter allt slit som varit under lång tid. Finns ju de som inte tar sitt ansvar på något sätt, bara vältrar över det på oss. De som tycker sig vara mer och bättre... fast så inte är fallet.

Nu unnar vi oss. Solbruna och mätta kommer vi sedan tillbaka. Tror jag. Kanske stannar kvar... också. Kan ju skicka ett vykort. Kanske. Eller inte.