Unnes dagbok - onsdag 22 juni

Onsdag den 22 juni.

Hej du...


Jag somnade visst tidigt i går kväll. Därför kunde jag inte hålla dig sällskap på nattkröken, kära Persika. Hade tänkt att skriva lite sent på kvällen...

Har fortfarande ont som sjutton i min sargade kroppsdel. Börjar undra över mitt förstånd och hur det egentligen funkar. Hur kunde jag gå på en sådan stollig sak som att raka mig där nere och så nära midsommar till och med? Tror inte att jag kan dansa på midsommar om inte såren läkt.

Gråmulet ute när jag drog upp persiennen. Drog ner den igen och värmde tevatten. Funderade på om jag skulle våga smyga mig osedd och försiktigt ut efter min morgontidning, men vågade inte. Önskade att Mamma hade varit här för att ta hand om mig lite i min ynkedom... men inte att hon skulle få veta vad jag gjort med rakhyveln och var. Förresten, måste nog köpa mig en ny rakhyvel efter det här äventyret... bakterier och sånt... kan inte ha den i ansiktet efter var den har varit och rumsterat om.

Kom på att jag skulle försöka mig på att laga till pannkakor, längtade efter pannkakor och sylt och grädde. Hade förstås ingen grädde hemma, men det fick duga ändå. Gick ganska bra att steka pannkakorna och med hjälp av tre mjuka kuddar kunde jag sitta någorlunda på köksstolen för att äntligen få känna lyckan av att sitta vid köksbordet för att spisa min mat. Det var gott med pannkaka... nästan bättre än persikor!

Vaknade med kramp i benen, huvudet i tallriken och sylt över halva ansiktet. Fattar inte att jag somnade mitt i mattallriken, det har jag inte gjort sedan jag var litet barn. Mitt... ja vad ska jag säga, eller vad får man säga... mitt under... mitt underliv (förlåt Kära Mamma för det fula ordet) var fortfarande, trots kuddarna, ömt och sårat. Nu var jag gråtfärdig kände jag... och ångrade tusenfalt att jag gjorde det jag gjorde där nere.

Aldrig att jag ska läsa kvällstidningar igen... det var första och sista gången, det lovar jag dig, Persika.


All likhet med verkligheten är bara förbannad lögn och dikt.

Unnes dagbok - tisdag den 21 juni

Tisdag den 21 juni.

Persika.

Tänk om jag hade en persika till hud där nere istället för den perforerade och sargade hud jag nu har. Fick gå upp i natt för att sätta på mig en massa plåster överallt där nere så nu känns det som om jag har blöja och jag har inte varit och gjort morgonens toalettärende än heller. Gruvar mig för detta ärende!

Tur att Mamma flyttat hem till sin Herre där uppe och inte kan se mig... för det kan hon väl inte längre? Man vet ju aldrig med andar och sånt som det pratas om på tv. Fast jag menar inte att jag inte saknar Kära Mor eller att jag ville hennes bleka död. Så är det inte. Det är bara en sabla tur att hon inte ser mig.... hoppas jag att hon inte gör i detta tillstånd. Persika... du förstår väl hur jag menar?

Trist väder idag med. Tillbringar dagen i sängen med många och rejäla plåster där nere, te och skorpor på bricka, en bok om att simma över engelska kanalen och mjuka täcken runt min sargade nederdel för att inte ha allt för ont när jag ligger. Önskade nästan att Kära Mamma kunde ha varit här för att måna om mig och i alla fall tycka lite synd om mig i min belägenhet. Tänkte ett tag på att ringa till grannfrun och säga att jag har influensa och få henne att bry sig om mig en stund med kycklingsoppa och liknande - men kom snart på att jag kunde bli avslöjad och att det skulle vara ytterst pinsamt att leva med om jag skulle bo kvar här som granne med henne.


All likhet med verkligheten är bara förbannad lögn och dikt.

Unnes dagbok - måndag den 20 juni

Måndag den 20 juni.

Gomorron Persika...

Det regnar... alltså ingen solande grannkvinna att titta på. Tror att jag ska handla lite på systemet idag. Måste ha frukost... magen tjuter.

Efter att ha varit på systemet och köpt alldeles för många starköl och alldeles för mycket vin strosade jag runt en stund på stans alldeles för få butiker i hopp om att hitta något roligt att köpa och för att fördriva tiden lite i regnvädret. Nästan alla butiker var så gott som folktomma och bara tråkiga saker fanns att handla så jag köpte mig ett par kalsonger och en keps som jag ju i alla fall behövde. Köpte också kvällstidningen för att ha något att läsa i regneländet.

Tvättade bilen när den i alla fall var blöt av regnet... kikade efter grannkvinnan men hon var inte ute. Ingen granne var ute. Kanske för att det regnade. Tråkigt ute... ingen att titta på eller prata med... alla verkade vara inne eller borta hemifrån.

Läste kvällstidningen och drack två baljor kaffe, tänkte på persikor och upptäckte att jag inte förstod vad som stod i tidningen och fick därför börja om från början i den.

Mitt i tidningen hittade jag en artikel om att raka sig där nere.. .ja, du vet vad jag menar, Persika. Kom på den briljanta idén att jag skulle prova på det och bli lite uppdaterad och med i den nya tiden. Det skulle ju vara det sista modet för yngre personer att raka sig mellan benen och jag vill gärna framstå som lite yngre men mogen och god, precis som en persika... hehe. Och bästa sättet skulle vara att ta varmt vax och dra bort håret med. Hittade inget vax hemma, trodde att morsan skulle ha haft nåt när hon bodde här i huset, men gick bet. Fick alltså ta rakhyveln. På med raklödder och med hjälp av väggspegeln skulle jag alltså försöka raka mig här och var och på lite fler ställen.

Det var inte lätt. Det var definitivt inte lätt!

Man skulle haft ögon i nacken eller rumpan eller var som helst på baksidan. Skärsåren var i tusen och åter tusen små sår. Jag led och fick stå i alla sorters konstiga positioner som jag sett bara på porrkanalen för att nå att göra mig slät som en persika där solen inte lyser.

Sen fick jag ont. O N T! Det var som miljoner getingar givit sig på min ändalykt och andra ännu intimare delar och misshandlat mig svårt. Jag led alla helvetets kval och några till på en och samma gång!

Jag kunde inte sitta och inte stå, och inte ens ligga ner utan att det smärtade kolossalt. Jag kunde inte göra det lilla och inte det stora... det gjorde så förbajat ont... Hur kunde någon människa frivilligt göra sig detta och påstaå att det var skönt och mysigt och till och med sexuellt upphetsande? Snacka om avtändande! Var detta upphetsande ska jag aldrig mer tänka på kvinnor och sex, det lovar jag dyrt och heligt och på min mammas grav!

Sen gjorde jag inte mer den här dagen än att förbanna min läsning i tidningen och dess konsekvenser och försökte hitta nåt sätt att tillbringa tiden fram till sömnen på nåt sätt så att det inte gjorde så xxx ont.


All likhet med verkligheten är bara förbannad lögn och dikt.

Unnes dagbok - söndag den 19 juni

Söndag den 19 juni.

Måste hitta på ett namn till dig... Lotta, Elvira, Karin, Manne... nä, låter inte så bra. Tänk... tänk kvinna... mjuk och god och fruktig och sensuell, tänk kvinna, persika... Persika... Persika! Du kan heta Persika... en persika som är precis som en mogen kvinna, mjuk, saftig, varm och ytterst mumsig.

Persika.

Hej Persika... hur mår du idag?
Nä, det var ju jag som skulle svara på den frågan, inte du kära Persika.

Har idag spanat på min grannkvinna. Har en stor och hög häck runt mitt hus där jag osedd kan stå innanför och spana och se vad jag vill och ingen vet att jag står där och ser allt. Perfekt! I alla fall för mig. Tittade på den goa kvinnan i säkert en timme, kunde till och med stå helt stilla så att bladen på häckbuskarna inte prasslade och frasade. Åh, vad jag såg, hela kvinnan. Hon solade och hade inte mer än en liten frimärksbikini på sig och vred och vände på sig åt alla håll så att solen skulle ta överallt. Jag var tvungen att stå med benen i kors en lång stund och stå nästan dubbelvikt framåt för att inte komma åt häcken med fronten... om ni förstår. Jag kunde tänka mig hur det skulle kännas att ta på henne, len som en persika. Nu hamnade jag på persikor igen... idag fick jag inte pungskott men var tvungen att klia mig häftigt och länge mellan benen.

Mamma du, tur att du inte ser det här jag skriver. Du skulle inte gilla att se vad jag skriver om och mina tankar om kvinnor och livet och sådant. Men nu kan du inte tjuvläsa min dagbok där du är - så jag skriver vad jag vill om jag törs.

När grannkvinnans man kom hem från arbetet var jag tvungen att klippa och frisera till häcken för att det inte skulle se så illa ut att jag bara stod och glodde. Han trodde nog att jag snyggade till häcken och hejade glatt på mig och sa att det snart är midsommar...


All likhet med verkligheten är bara förbannad lögn och dikt.

Unnes dagbok - lördag den 18 juni

Lördag den 18 juni.

Svår huvudvärk... tittade nog för länge på tv i natt... hittade en porrkanal som jag inte kunde ta ögonen från. Jädra viga kvinnor det finns och så lena de ser ut om rumpan och det ställe man inte kan nämna i skrift. Konstigt att alla dessa goa kvinnorna alltid gick så bredbent och satt så bredbent. De jag ser i verkligheten går som vanliga människor, kanske har kvinnorna på tv ont för att de rakat sig runt om där nere både härs och tvärs och överallt. Att jag såg att de hade rakat sig berodde på att det var så många närbilder på dem.

Uj... vad det kniper till i skrevet när jag tänker på damerna på tv. Måste nog sitta med benen i kors och andas lugna andetag till knipet går över. Andas lugnt, andas lugnt, andas lugnt... Pungskott, kanske det var jag fick en släng av... har hört att det gör förbannat ont att ha pungskott och det knep ju till på det ställe mamma sa att jag inte skulle bry mig om. Mamma sa alltid att jag skulle ha händerna ovanpå täcket och ögonen nedslagna... för man ska inte pilla på sig själv och inte stirra på lättklädda damer.

Mamma får säga vad hon vill... det är gött att pilla.

Pust, det har varit varmt idag... åkte med min kära bil till grannstaden för att handla lite nya kläder till midsommaren. Ujuj, vad lättklädda kvinns det fanns lösa och lediga i staden. Jag fick pungskott, eller vad det nu var, två gånger... och trodde att jag skulle behöva åka ambulans till sjukhuset för smärtstillande... eller var det klådstillande man skulle ha?

Jag såg ben och ben och ben och bröst och bröst och bröst och rumpor och rumpor och rumpor... och till sist hade jag glömt varför jag hade åkt till staden. Upptäckte när jag var hemma igen att jag inte hade handlat något nytt till min garderob.

Glöm inte systembolaget!


All likhet med verkligheten är bara förbannad lögn och dikt.

Unnes dagbok - fredag den 17 juni

Fredag den 17 juni.

Gomorron... jag är så trött, har drömt om små elaka satar som jagat mig hela natten. Trodde att man skulle drömma sött efter att ha skrivit dagbok, men ack så man kan bedra sig. Kanske är det gamla minnen som dras fram i ljuset och sätter fart på hjärnan nattetid när man börjar med sådana här utsvävningar.

Till frukost idag ska jag äta frukt och dricka en stor balja kaffe... vet inte riktigt vad jag har för frukt hemma, har faktiskt glömt det... mycket märkligt.

Måste hitta på ett namn till dig för att veta vad du heter när jag skriver i dig.

Mmm... stora klunkar kaffe är gott... och frukten blev en god och rund och mjuk persika... så len som en kvinnorumpa... tror jag. Kvinnorumpor gillar jag! Tror att jag måste suga och slicka på en rosig en sammetsmjuk persika till. Mmm... gudars gott. Kom att tänka på min grannkvinna... grann är hon och granne, hehe... där fick jag till det.

Persika - kvinna - dagbok... hrm... är dagboken en kvinna eller man? Hur vet jag det? Om dagboken är mitt jag så är det ju en man men jag vill inte skriva brev till mig själv... då blir jag ju generad och fnissig ju.

På schemat idag står dusch, rakning, handla lite mat och sen har jag resten av tiden till att göra vad jag vill och nu går tiden mot midsommar. Tänk att hitta en go persikokvinna att tillbringa midsommaren med...


 All likhet med verkligheten är bara förbannad lögn och dikt.

Unnes dagbok - torsdag den 16 juni

Torsdag den 16 juni.

Hej... eller är det hej man ska säga så här i början? Kanske goddag, gomiddag eller gokväll... I alla fall behöver jag inte ta av mig kepsen och bocka... alltid en fördel.

Jag har aldrig skrivit dagbok förut, men nu ska de bli av... läste i en sån där tidning som morsan en gång läste, att det ska vara så bra att skriva av sig i en alldeles egen dagbok. Läste också att vissa skriver offentligt på något som heter internet så att alla kan se det... men så modig är jag inte ännu. Måste lära mig hur man gör när man skriver sånt här först.

Det sades i tidningen också att man gärna skulle kalla dagboken för ett namn... å jag har tänkt och tänkt, men vet inte vad som kan vara lämpligt namn för en bok som jag själv skriver. Kanske mitt eget namn, Unne Smalberg? Nä, verkar ju lite dumt... kära Unne, som om jag skriver till mig själv... fast egentligen gör jag ju det!

I alla fall så är det kväll, och sommar, och jag ska lägga mig i min ensamma säng och drömma... klockan är ganska sen på kvällen och solen håller på att bädda åt sig vid horisonten.

Kanske ses vi i morgon!


 All likhet med verkligheten är bara förbannad lögn och dikt.