Kod är poesi

eller i alla fall snyggt.

Idag har dagen inneburit IT-utbildning. Från morgon till kväll. Trodde det skulle bli lite svettigt. Blev det inte. Jag kunde det mesta och det var inte alls svårt. Och jag har ju nytta av det. Man kan aldrig bli för väl utbildad. Nu vill jag bara fortsätta med allt det andra som ska till... IT-utbildningen är en av alla delar.

So long...

Eurovision 2017

Portugal vann. Definitivt inte "min kopp te"! Tyckte låten var bedrövlig. Men smaken är olika. Ägnade mig mest åt att kolla runt bland mina bilder och fann en solnedgång i Dalarna.

Kan längta efter varma sköna solnedgångar då man kan sitta ute och njuta.

En dag var vi i skogen...

och i skogen han det hända saker...Vi har väl alla sett hur det går för jägare som traskar runt i skogarna och pekar än hit och än dit med sina bösspipor. Rätt som det är tyst och lugnt så brakar det till och vem kommer väl springande där i ilska över att ha blivit störd? Jo, björnen. Fast den här var ovanligt snäll... kanske för att jag endast var beväpnad med en kamera. Liksom skillnad på pipa och pipa.

Dessutom vet jag ju vilka mer som bor i skogen. Som troll. Inte för att de jagar jägare och biter dem. Nej. De är mer sofistikerade. Har andra metoder. Behöver liksom inte bita på de som stör.

Sedan är det inte bara lingon man hittar i skogen. En och annan granprydnad kan dyka upp, trots att det inte är jul än. Och lingon fann vi också... men det är en helt annan historia.

Tinnar och torn

En stad full av torn. Än här och än där sticker de upp. Uppkäftigt pekande mot skyn. Och högst av alla pekar kyrkans torn... som inte är det på bild.

Cellminnen är intressanta

Läser om cellminnen. Sådant vi har med oss från tidigare liv. För oavsett om och vad man tror om tidigare liv så har vi alla cellminnen. Ja, även från det här livet.

Intressant att läsa om. Och tänka sig att vetenskapen inte riktigt insett hur komplicerade vi är. På alla håll och kanter. Utan och innan. Högt och lågt. Under och över. Kroppen är liksom inte bara en kropp och punkt slut där. Kroppen är så mycket mer... liksom hjärnan och psyket.

Finns massor att läsa om ifall man vill och är intresserad. Är man inte det så får man väl låta bli då. Vi alla har ju ett val.

Själv vet jag absolut och precis vad jag vill läsa om. Som cellminnen, drömmar, kulturer, religioner, sammanhang, hjärnan, shamanism... och mycket mer. Jag vet vad jag tror och vet. Lika som du vet vad du tror. Och alla får tro som de vill.

Fönstret hittade jag i en gammal kyrka. Den används bara för vigslar och dop. Står i ett friluftsmuseum. Brukar gå in där emellanåt och beundra alla målningar. Se på det fantastiska ljuset som fullkomligt vräker sig in från de stora fina fönstren. Tänka på och känna hur det kunde varit här... säkerligen ganska kallt om vintern, och skönt att svalka sig om sommaren. Tänka på om prästen dundrade fram orden i sin predikan... eller om han smekte församlingen medhårs i sina texter. Brukar också tänka på hur fantastiskt duktiga hantverkare var förr. Tycker faktiskt inte att det är så jädra duktigt att sitta i en maskin och på så sätt få ihop ett hus. Vägg på vägg, som klossar. Det är förenklat arbete. Visserligen bra, för nog var det tungt och jädra besvärligt många gånger förr.


Boken jag läser heter - Helande minnen från tidigare liv av Atasha Fyfe.

Resumé

Jag är stark

Jag klarar mig själv

Jag går min egen väg
Resumé
Över livet
Jag har min egen trygghet
Inom mig
Behöver inte köpa den
Jag är stark
Som diamanten
Lika lysande och självklar

Foto från Paradiset, där jag och mammas kusin en gång vandrade. Jodå, det heter faktiskt Paradiset. Ser ut som det också. Och var ska jag inte vara... om inte i... Paradiset på jorden. Ligger på rätt plats i vårt avlånga land också.

Josef - ett år idag, 14 april 2016

Sötaste ungen fyller ett år idag.

Mitt barnbarn. Sambons bonusbarnbarn. Josef lillprins. Liten men naggande god. Framåt kille med huvudet på skaft och spring i benen. Har full koll på det mesta. Och har han inte koll så frågar han vad det är eller vad som händer. Inget undgår hans hökblick. Pratar som om han vore minst ett halvår äldre. Så bra att prata att till och med BVC påtalade hur duktig han var.

Grattis Josef!

God Jul!

Det som skrämmer de flesta mest är deras styrka, kraft...

Det som skrämmer mest är inte vår svaghet.
Det som skrämmer oss mest är vår styrka, vår kraft.

Det är inte mörkret i oss vi fruktar, det är ljuset.
Ljuset finns i oss alla och hela världens framtid bygger på att vi hittar det.

Men ibland måste någon gå först och visa oss andra vägen.
Och ibland behövs krafter som är större än oss själva. Krafter som inte alltid kan förklaras på ett vetenskapligt sätt.

På små platser kan ibland ske stora händelser. 

Mig skrämmer allas svaghet. Svaghet visas på många sätt. Som genom hat och hot. Genom empatilöshet. Genom att roffa åt sig och tycka att ingen annan ska ha något som inte jag har. Genom att sätta upp taggtrådsstängsel för de som är på flykt undan ett fasansfullt krig. Och genom att säga att de kan packa sig iväg igen till dit de kom från. Det är svaghet. Det skrämmer mig. Styrka och kraft har jag inga problem med.

Jag fruktar mörkret i människor. Ett ofta så djupt mörker att de drunknar däri. Som spiller ut det över medmänniskor och omvärlden. Som förgiftar det mesta. Mörkret som gör hat och kärlekslöshet. Det är vad jag inte tycker om, som jag fruktar.

Hur man kan hata så till den milda grad att man önskar all världens elände till medmänniskor. Hur man stänger av sig själv. Blir ett stort hatande monster som skanderar på gator och torg, och via nätet, hur illa man mår över att behöva bry sig om sin nästa.

För varför ska vi frukta ljuset? Finns definitivt ingen anledning alls. Ta emot det och låt det omfamna ditt mörka inre. Få lite frid i din själ. Lite lugn... för att hata och hota ger banne mig inget lugn. Det förstår jag ju. Det äter dig inifrån och ut. Du kanske inte tror det - men så är det. Ta en titt på dig själv. Är du en mörk människa, eller en ljus? Den styrka du faktiskt har ska du använda till att förbättra världen. Att ge ut kärlek. Till medmänniskor, till världen...

Den kursiverade texten ovan antar alla att den kommer från Nelson Mandela... men så är det inte. Marianne Williamson är den som skrivit orden. Men... Nelson Mandela har använt dem i sitt tal en gång. Nu senast används texten i tv-serien Ängelby. 

Här kan du lyssna på texten.

Älskade unge...

"Kan jag få låna din kamera mormor?"

Liten, liten, liten... blir stor. Josef växer sakta men säkert. Blir med tiden en stor man han också. På bilden sju månader ung och går med raska steg mot åtta måndersstrecket.

"Om du kör trummor, bonusmorfar, så drar jag en trudelutt på pianot. Så här gör man!"

Josef spelar piano på matrumsbordet tillsammans med bonusmorfar och grabbarna rockar fett. 

"Men vad säger du, bonusmorfar, hur kan dom få göra så?"

Josef och bonusmorfar i djupa samtal om livet och omvärlden. De har en väldigt fin kontakt och gillar varandra. 

Här var det lite snack man till man medan mormor hanterade en stor kamera och försökte få ljuset att bli bra.

Miraklet blir större...

Släktens lilla mirakel blir bara större. Om än liten för sin ålder så växer han ändå. För alla barn växer. Både på utsidan och på insidan.

Miraklet Josef är lätt att fotografera. Intresserad av kameran och vad jag och bonusmorfar gör med en intressant grej i handen och framför ansiktet. Kanske en blivande fotograf... vad vet vi vad han har för planer för sitt liv. Det vet bara han. Och än så länge kan vi inte riktigt förstå vad han säger. Men säger saker gör han. En klok liten gosse... miraklet.

Kulturfesten + Höga Kusten Fotoklubb = sant

Kom och träffa nybildade Höga Kusten Fotoklubb på Kulturfesten i Fjällräven Arena kl 15 - 21, den 25 oktober 2015.

Studera mera

Idag, den absolut sista dagen i augusti 2015...

börjar jag studera Lightroom CC.

Tänker att det kanske kan göra någon nytta till bilderna. Kanske. Fast inte gör detta "det hela". Så Lightroom CC samkörs med Photoshop CC.

Och numera är man inte så urmodig att man lägger in programmen via någon skiva. Man prenumererar på dem. På det moderna sättet. Likadant är det med ordbehandlingen, kalkylprogrammet och en hel del annat. Prenumeration, stavas det. Inte cd-skiva med installationshänvisningar.

Blir så bra, det!

Enögd skönhet

Jag gillar att kika genom kamerans enda öga. Se vad den ser. Koncentrera mig enbart på vad jag ser. Vad kameran ser.

Som denna gamla grind. Tryggt lutad mot trädet som stadigt har sina rötter ner i Moder Jord. Bidande sin tid. Lugnt och sansat. Utan större väsen. Som om grinden hade all tid i världen. Och det har väl grindar av denna dignitet?

Jag gillar inte snabba "skjutningar" med kameran. Som att slarva bort fotot. På något sätt. Nä, man ska god tid och vara avslappnad. Hitta precis rätt vinkel och rätt ljus. Exakt. Inte behöva trixa i bildbehandlingen efteråt och få en bild som är sådär.

Kanske kan man säga att jag använder Feng Shui i bilder... när fotograferandet och bilderna är som bäst.

Här händer saker minsann!

 Nä, jag har inte lagt av med att blogga. Tji fick du! Jag är bara upptagen med att leva livet.
Gosa med Josef, som är sötare än någonsin. Träffa släkten. Äta gott. Leva gott. Resa. Planera mera resa. Leva livet. Ja, ungefär så. Och på det är det sommar.

 På det målas fönster. Sånt man gör om sommaren. Fräscht och fint blir det. Och så jobbar vi i trädgården. Den är inte glömd.

 Utflykter. Resor. Vila. Rekreation. Leva livet. Så enkelt är det... synd att det är kallsommar så det inte är speciellt skönt att bada.

Naturliv. Trädgårdsliv. Altanliv. Sällskapsliv. Sommarliv. Njutliv. Kärleksliv. Ja, lev fullt ut... du med.

Det är bara att göra som jag säger!

Installation

Man kan ha kul i en sandgrop...

Här stylar vi om!

Den numera omstylade inglasade altanen har fått ett träd. En pil, som nu håller på att slå ut. Troligen blir det en till av samma sort... och fuchsia som sommarblommor.

Borta är hammocken. Borta är det långa bordet och de tunga stolarna. Nu kör vi lounge... med soffa! Och till soffan ett runt brickbord i orientalisk stil. Kvar är det lilla matbordet, och nya lätta stolar till det. Lätta spetsgardiner silar solen rart, vid behov.

De väggar som har samma färg som huset ska få ny färg. Annan färg. Milt grått, blir flott. Ny belysning. Några mattor... gosiga kuddar och filtar... ett och annat täcke. Allt för att kunna gosa in sig när det inte är så varmt.

Jodå, vi har invigt den omstylade altanen. Fungerar alldeles utmärkt bra. Nu är det skönt att vara där och slappa efter långa arbetsdagar. Precis som jag alltid ville ha den!

Utanför de skjutbara glasdörrarna lever världen, trädgården... blommor, blommor, blommor... två plommonträd, lite bärbuskar... och förstås gräsmattan. Och just nu den här tiden är det fullt av fåglar överallt. Grönsiskor, bergfinkar, pilfinkar, hackspett, och några till som vi inte kunnat identifiera än. Till det kommer de obligatoriska skatorna, kråkorna och kajorna. Samt en och annan katt.

Josef

Jag har fått den stora äran att följa Josef med kameran.

Glad Påsk!