Allhelgonahelg!

 Ny månad. November. Första snön har kommit och försvunnit. Minusgrader har försökt att smyga sig på oss men fick ge upp. Vintern fick backa lite och hösten tog plats igen. Än så länge har november bara varit grå och trist, och blöt. Jag gillar ju solig och krispig november med lite minus och en massa fin frost överallt. Sånt som gör fina bilder till kameran.

 Halloween har varit och försvunnit den också. Firar inte detta. Har aldrig gjort. Känner inte för att göra det heller. Och nu när jag bor i lägenhet så kommer inte fullt av ungar drällande och stökar och bökar och river runt med eventuella grejor som var ute. Det finns ju en regel - att den som inte har en pumpa ute på trappan - den är inte med och har inte godis hemma. Enkelt!

Alla helgons helg firar vi. Minns de som inte är med oss längre. Tänder ljus. Äter gott. Vilar. Drar ned på kraven från allt och alla. Det räcker gott att bara vara. Man är inte sämre människa för det. Däremot blir man nog en sämre människa om man bara stressar och ställer upp på alla krav som finns i dagens samhälle. Nä, fram för mer tid att vila och reflektera. Som den här helgen, när slöjorna mellan världarna är tunna.

Trevlig helg!

Novembersnö i trumman

November har anlänt för så där cirka tjugoen dagar sedan. Snön har också anlänt. Den kom i helgen som var och ställde bitvis till det i trafiken. Men det brukar ju vara mer regel än undantag nu för tiden att trafiken stockar sig i snöfall. Och det inte bara i huvudstaden som ju hånas för varje snöfall... utan i hela landet. Ingen verkar förberedd på det vita luddiga som vi varje år begåvas med. Undrar varför det blivit så konstigt att det snöar om vintern? 

Många långa dagar har gått sedan sist. Mycket har hänt och mycket har kommit emellan skrivandet och bildgörandet. Jobb. Fritidsintressen. Trötthet. Och att vi alla faktiskt behöver sova ibland. Jobbmässigt trappas det ju ner nu mot jul, men då kommer julen och allt som ska till för att den ska bli så där ljuvligt underbart rätt och precis som när man växte upp. Sanningen är att julen blir aldrig som när man växte upp... sorry! Bara i dina minnen. 

Sedan sist har vi haft en rejäl förkylning. Och den kan inte skyllas på barnbarns basilusker. Nej. Det var någon annan som smittade oss. Oklart vem. Säkerligen från något av våra jobb. Men nu är det förbi, Vi har också varit på spelkurs. Trumspelarkurs. En kväll och två långa dagar. Helt magiskt. Dessutom har vi bokat in oss på en trumbyggarkurs till sommaren. För jag ska ha min alldeles egna trumma. En som jag byggt själv och med rätt ljud. Nu har jag träffat trumman som är min förebild i trumbyggandet. Den på bilden. Djupt kraftfullt ljud. Inte någon "banka-på-burkar-trumma", som jag kallar de trummor som låter lite "plåtigt". Nu vet jag ju också hur man botar denna "plåtighet". 

För övrigt så ligger ett halvår i Spanien på önskelistan. Vinterhalvåret, vore bra. Slippa snön. Men å andra sidan skulle jag nog sakna den när julen bankar på dörren. För snö är ju vackert till jul. Och på bild. Saknar inte alls att skotta snö. Inte heller att halka och bryta armar och ben. Detta med brutna armar har jag redan testat. Inte alls så kul som det kanske låter. Bara besvärligt. Och ont! Spricka i benet har jag också testat, efter närkontakt med snö. Inte heller det var särskilt roligt. Mer av ont. Så... vinterhalvåret i södra Spanien och hem över jul och sedan sommaren i vårt land. Önskedröm.

Mörkerkvällar

Trumma min trumma, skallra min skallra...

Med långa mörka höstkvällar... och senare vinterkvällar... kommer tid att vara kreativ. Hoppas jag. Vill jag. Fixa med foton, på det sätt jag känner för... inte bara en "tom bild", utan lite mer. Måla. Som trumman, som är omålad och ska få ett motiv. Motivet har jag redan klart. 

En sak jag tänkt använda mörkerkvällarna till är... kraftsaker. Ja. Kraft. För det finns kraft i det mesta jag tar i. Inte alla kan känna det eller förstå det. Det förstår jag. Vi är ju alla olika. Många har känt kraften. I de ting som de fått av mig. Kraftsaker. 

Jag samlar material i "ladorna" inför alla de mörkerkvällar som nu klivit in på arenan. Med ljuv musik och kvällslugn så händer saker. Nu går jag också in i en fullmånemånad av kraftsamlande. För även om man som jag är full av kraft så är det aldrig fel att ta in mer. Från källan. Och det är inget som bara jag är lycklig att ha tillgång till...

vem som helst kan få kraft från den rena källan. Inget konstigt alls. Så har det varit i alla tider. 

Första oktober

Oktober. Första dagen i månaden. Himlen är jämngrå. Träden lyser i olika valörer av gult, rött och brunaktigt. Några håller envist kvar det gröna. Regnet strilar emellanåt. Då kan man behöva lite uppmuntran...

som ett par nya dojor...

med vargar. Eller med... ännu mer varg.

Kanske också...

trollsländor.

Många fina dojor finns det att välja på. Varför gå med tråkiga enkla svarta eller bruna och tråka sig genom vintern. Det finns massor med roliga skor att välja på. Här!

Lys upp din vinter med ett par härliga kängor! 

Jag har en varg i mitt rum och en ko i badrummet

Jomenvisst... såatte.

Det stämmer ganska bra med verkligheten. Förutom att kon verkar ha gömt sig någonstans i det stora badrummet. Inte så att en ko inte ryms, det gör den gott och väl. Men... jag tror att den gått till grannen. För hos grannen bökar det runt och klampar som av flera klövar. Speciellt om sena kvällen och natten. Eller så har grannen besök från sådana busar som inte alla kan se men som vill bli sedda. Jo... spöken. Eftersom det är sådan aktivitet om nätterna och dödstyst om dagarna. Jaja, jag är inte rädd! Har tagit itu med värre bestar. Vet hur man hanterar dem.

Sedan är det inte bara en varg i mitt rum utan två. Just bara för att jag gillar det. Har ju ingen hund just nu. Inte katt heller, men katt blir det nog inte då jag upptäckte att jag var ännu lite mer allergisk mot just katter. Bäst att hålla sig lite på lagom avstånd från dem. Hundar däremot går alldeles utmärkt. Liksom vargar. Och har man som jag dessutom haft med mig en varg sedan barnsben så är det absolut inget att frukta. Nu har jag två. Känns liksom så jädra bra...

fast det är inget fel på att ha andra djur med sig.

September har inträtt på arenan. Och snart oktober. Blev ingen gosig varm sommar... heller. Först en kall vår och så kallsommar på det. Nu kylig höst redan. Och det talas om att i Kiruna har det snöat lapphandskar. Nä, år 2017 går till historien som ett kallt år. Är väl bara att hoppas att det inte blir en för jädrig vinter. Vare sig med snö eller massa blåis.

En dag var vi i skogen...

och i skogen han det hända saker...Vi har väl alla sett hur det går för jägare som traskar runt i skogarna och pekar än hit och än dit med sina bösspipor. Rätt som det är tyst och lugnt så brakar det till och vem kommer väl springande där i ilska över att ha blivit störd? Jo, björnen. Fast den här var ovanligt snäll... kanske för att jag endast var beväpnad med en kamera. Liksom skillnad på pipa och pipa.

Dessutom vet jag ju vilka mer som bor i skogen. Som troll. Inte för att de jagar jägare och biter dem. Nej. De är mer sofistikerade. Har andra metoder. Behöver liksom inte bita på de som stör.

Sedan är det inte bara lingon man hittar i skogen. En och annan granprydnad kan dyka upp, trots att det inte är jul än. Och lingon fann vi också... men det är en helt annan historia.

Zorro - min bästa vän

Idag åkte vi till Zorro-land. Det är inte alls som det längre norrut omtalade Foppa-land. Har inget alls med sånt att göra. Mer som... Zorros domäner. Ja, den där stora köpladan där alla andra också befinner sig och handlar så pengarna ryker.

I alla fall bunkrade jag Zorro:s för det såg ut som att de höll på att ta slut. Det får inte ske. Därav bunkringen. En Zorro är bra för mycket. Den främjar sömnen. Den tröstar. Den är en god lekkamrat. Den stöttar dig alltid. Står på din sida. Sviker inte. Att sedan Zorro är en snygg kille... ja, det gör inte alls ont.

Man kan också välja om man vill ha stora Zorro, stark och stadig när hårda vindar blåser... eller lilla Zorro, mer god och tröstande. Personligen föredrar jag båda. Ingen är bättre än den andra. Och nu finns ett helt gäng i min garderob. I tryggt förvar. För hemska tanke...

det såg ut som att Zorro:arna skulle ta slut i köpladan. Sånt får inte ske. Behöver man en Zorro ska det banne mig finnas att tillgå. Inte ta slut. Går tydligen inte att lita på Zorro-leverantören. Men nu har vi Zorro-behovet tryggat för ett antal år framåt och sedan kanske han inte behövs på samma sätt.

Efter flytten har jag inte fått fatt på min fotoutställning. Finns ju ett antal kartonger att finna saker i när man flyttar. Men... med tiden så kommer allt fram och dit det ska. Och så min fotoutställning. Nu kommer den att få en hedersplats på mitt jobb.

Var annars? I kreativitet och kultur hör ju foton hemma. Lika väl som dans, musik, teater...

och jag får mer och mer det liv jag vill ha. Det mesta har gått som på räls sedan flytten,.. ja, innan också. Bara att pricka av på önskelistan. Både bostad och jobb och allt runt omkring det. Flyt kallas det. Eller gräddfil, kanske... som en del vill tycka lite avundsjukt. Men ingen behöver vara avundsjuk, det är bara att ordna till sitt liv och göra det man vill av det. För att bara sitta på rumpan och tro att det ordnar sig av sig själv... nej, så är det inte. Tyvärr. Man får nog ta tag i livet och göra det som man vill ha det. Ingen annan gör det åt dig och skulle någon annan börja rota i ditt liv och styra och ställa så blir det troligen inte rätt. Eller hur?

Jag är så nöjd med mitt och kära makes liv. Och än mer nöjda ska vi bli. Vi prickar fortfarande av saker på vår önskelista... och myser rart.

Nu ska jag äta äppelkaka och dricka kaffe tillsammans med den jag älskar. Det har vi båda förtjänat. Jag har jobbat klart för i kväll. Jobbet gick som en dans och var riktigt roligt. Och jag vet ju att jag passar för det arbete jag har. Så...

kaffeskål på er den här härliga lördagskvällen!

Höstfeeling

En svag nyansförändring i lönnarna avslöjar det. Än så länge är det bara en annan ton på det gröna. En rödare ton. Kanske så svag att inte alla upptäcker den. Men jag har upptäckt. I vinden kan man också bitvis känna lite "bett"... en föraning om isande kyla. Men bara en föraning. Än kan dagarna vara varma och sköna ganska länge till.

Mörkret lägger sig som en yllefilt runt oss alla. Mer om vissa, om man ska se hur de beter sig och inte kan föra sig. Men snart är de oförskämda ett minne blott. Man behöver inte ha med sådana att göra.

I mörkret är alla katter grå, sägs det ju också. Vet jag inte det. Tycker att alla katter är mer eller mindre svarta i mörkret. Förhoppningsvis kan man se deras blänkande ögon så man slipper köra på dem.

En storm har vi ju haft. Fler lär komma. Fast den storm som var kan inte kallas höststorm. Det var en sensommarstorm. Men rejäl. Tog med sig en hel del träd på sin färd genom riket. Lite trädgårdsmöbler och annat löst också... har jag fått berättat för mig. Jag behöver ju inte bry mig om sådana lösa ting längre. Jag har ju inglasat och skönt var dag.

De stora höstregnen lyser ännu med sin frånvaro. Det som lyser är istället alla fina lingon i den skog där jägarna nu mördar älgar på löpande band. Rättvisast vore att förse älgarna med bössor och att de har samma chans att försvara sig mot de människor som vill döda dem.

Djuren finns faktiskt inte till för att vi ska ha något att döda. Och i bästa fall käka upp. I alla fall de finare delarna. Var resten tar vägen vet jag inte. Kanske ner i gapet på någon björn. Jamen... du skjuter vi väl den med då... eller hur? För att den bara är ett... djur. Ja, jag återkommer till...

att människan är ett monster. Både mot varandra och mot djuren... för att inte tala om vår stackars jord. Bråka och käfta. Döda och äta. Skita ner och ta för sig. Det är monstren det. Inte sjutton föddes vi elaka och småsinta? Det är något många har tagit till sig eftersom. Bråka med sina medmänniskor och försöka förgöra dem på alla de sätt. Bråka med djur och natur och förgöra även där. Inte en tanke på kommande generationer. Inte en tanke på något, verkar det som. Alltid någon annan som ska göra rätt och bättre. Inget ansvar. Men nu är det så att alla har ett ansvar för hur det är. Även du!

Det känns verkligen som höstfeeling i det där att människor är så jädra nedriga mot varandra. Avundsjuka och hatiska. Prova någon annan sinnesstämning! Det gör inte alls ont. Det kan tvärtom kännas bra. Ovanligt bra. Om inte annat blir din omgivning lite gladare. För att okvädingsorden inte sprätter som ur dyngspridaren.

Och dyngspridaren ska vara på bondens åker... inte i din käft. Säkerligen blir andedräkten lite goare utan all skit. Också en fördel. Och fördelar är bra. Det är ingen nackdel.

Glad höst på er, kärringar och gubbar... nu laddar jag om!

Fars Dag - 8 november 2015

Grattis på Fars Dag till min egen pappa

mina barns farfar

till min sambos pappa

till min farfar och morfar...

som alla fem bor tillsammans i en annan dimension.

Har skickat upp både tårta och blommor till dem. Samt firat min kära sambo med god mat och gott fika, på Fars dag, eftersom hans barn inte bryr sig något.

Helgen har varit skön och lång. Hunnit med att rekreera oss, måla, läsa, äta gott, vila, prata, fundera, fika, umgås både med varandra och andra.

Nu saknas bara att få umgås med lilla Josef... och se vad han lärt sig sedan sist. Tror det är mycket... det är en vetgirig liten mini-grabb. Snart så... snart... snart... får vi klämma på lillgrabben och gosa massor.

Förutom vila och rekreation har vi hunnit med en massa annat. Tiden har inte rusat, som vanligt. Tiden har gått i en maklig takt.

Köra traktor. För första gången. Jodå, det fungerade bra. Traktorn skötte sig bra. Tydligen jag med. Framåt, bakåt, hissa och lyfta och tilta och... ja, allt man kan göra med traktorn förutom skotta snö då. För någon snö har vi inte. Och jag gillar stora fordon. För många år sedan körde jag hem en fullstor buss till sin hemort... och backade in hela bussen i sitt garage... felfritt. Nu fattas bara att prova en långtradare... och en jättedumper. Samt helikopter och flygplan.

Huggit ved. Elda braskamin är gott i vinterkyla. Och jag gillar att hugga ved, få drämma till vedstycket som går i tusen delar. Känna på lite muskler. Men mest är det teknik, att hugga ved. Och roligt. Gissa hur mycket ved jag har huggit i mitt liv? Ganska mycket. Gillar när man får träning och motion av att arbeta. Två flugor i en smäll, kan man säga.

Men bara för att jag nu har gott om ved så betyder det inte att jag vill ha vinter. Det betyder bara att jag vill elda i braskaminen och ha det gott. Det räcker med frost och några minus - lagom vinter. Massor av snö och kyla gör sig bara bra på fotografi. Inte annars.

mobilbilder: Warglycke, Samsung Galaxy A7

November

November har anlänt. Smög sig in under allhelgonafirandet... då vi var upptagna med att tänka på de som gått i förväg, tända ljus och äta gott.

 Ibland kan november se ut så här. Ganska vackert... eller hur? Så länge det bara är lite vitt.

 Överraskande vitt. Som en mössa på äpplena. Men inte detta år. Inte än.

 Nu är det mer så här. Ganska många plusgrader på termometern. Fint att gå i skogen...

varierande väder... men mörkt. Nu är det verkligen "lampa på".

Det rullar på...

detta med hösten.

Löven singlar ned mot marken. Vinden rufsar om i trädens kronor... för att på så sätt hjälpa hösten i sitt arbete med avlövning. Marken fylls med glödande löv, stora och små.

Men än blommar det och ingen frost har visat sig. Är väl bara en tidsfråga... men ändå. I morse var det + 2,5 grader. Inte så mycket att tala om. Är väl som det är, denna årstid. Är ju nästan oktober, bara två dagar bort.

När hösten väl kom, så inföll den snabbt. I mitten av september var fortfarande sommar. Eller kanske... sensommar. Plötsligt kom hösten inramlande.

Fann detta motljusmotiv hos min ena granne. En gammal sliten stubbe med utväxter runt midjan. Som krusiga volanger. Dekorerat med fallna löv från björkarna som bor tätt intill. Troligen är det en björkstubbe.

Mobilbild i motljus, Samsung Galaxy A7

Walk in closet - del ett

I mitt hus finns det som jag tidigare kallade klädkammare...ett rum på nio kvadrat...för bara kläder och skor. Det rummet var fyllt med garderober i olika storlekar och utföranden. Radade efter långväggarna.

Efter ena långväggen var även ett antal hyllor inklämda. Till ingen större nytta. Mest som utfyllnad.

Ljus matta på golvet... var ju ok. Men när vi tog bort garderoberna kom detta fram. Sjuttiotalsmatta. Inte vacker, om man frågar mig. På väggarna ett antal tapeter i olika lager och utföranden. Samt målat med färg... såg ut som en provmålning.

Bort med allt.

In med nytt golv, måla väggarna. Ny belysning och nya lister (bilderna är tagna i den skruttiga belysningen). Inredning som skulle ära en kunglig höghet, för att förvara våra kläder och skor. Nytt, fräscht, och enhetligt funktionellt. Hittade en rökfärgad spegel bakom en av garderoberna. Den ska få ett nytt liv på en av de andra väggarna.

Mobilbilder

Väder

Om vädret kan man säga en hel del. Prisa det, eller förbanna. För det verkar inte finnas något mitt emellan. Antingen hatar vi det, eller älskar det. Och en och annan säger att "det duger väl". Fast de är i minoritet.

Att sommaren har bjudit på väder, det kan vi ju alla hålla med om. Oväder, finväder, kallväder, regnväder, åskväder... ja, och så vidare. Fast jag tycker ju att det varit för lite av just åskväder. Visst... kaxigt har åskvädret tornat upp sig och smugit längs grannens staket och morrat, men strax vikit av åt väster och försvunnit bakom berget med svansen mellan benen. Och där har vi suttit bänkade på inglasade altanen för att se på skådespelet. Som ställdes in.

Nu har hösten anlänt. Det dröjde till mitten av september... sedan hände något. Naturen gav efter och insåg att nu... nu... var det faktiskt dags att börja tänka på vila. Och i blåsten och regnet som varit nu ett tag så har det samlats gula björklöv lite varstans... jag tycker att det ser vackert ut. Har alltid gillat gula björklöv om hösten. Liksom röda glödande rönnbärsblad och guldiga lönnlöv. Jag gillar också att skörda i trädgården. Anser ju att man ska ta reda på Moder Jords rika gåvor. För varför köpa på affären det man kan hämta i trädgården. Onödigt. Det lämnar jag till de som ingen trädgård har.

Egentligen gillar jag hösten bäst. Hade önskat att jag var född i september, mitten eller slutet... istället för på det som här i Norrland är vinter, och som född i sydligare nejder är jag van annat än vinter. Allt för många gånger har det snöat i vild panik i min månad. Onödigt. Totalt onödigt. Då skall solen skina och det ska droppa från taken, rinna i rännilar på gator och vägar, fåglarna ska ropa om vår och kommande värme. Man ska kunna sitta på solsidan och vända ansiktet mot solen, känna att nu... nu... kommer livsandarna igång igen. Nu viker mörkret. Så är jag van att det är.

Vintern ska vara en viloperiod. Det håller jag med om. Men varför så jädra kallt och så jädra mycket snö? Onödigt! Jag kan nöja mig med max fem minusgrader. Jag kan nöja mig med frostnupna gräsmattor som glittrar vackert i vinterns låga solsken. Det gör sig bra på foto. Det gör sig bra i min värld. Fast snösvängen gråter väl blod och får ingen mat på tallrikarna. Men det är smällar de får ta. Fem grader kallt om vintern gör att jag kan ändå elda i braskaminen. Ha det varmt och gott inne. För ved har jag. Björkved. Fint att elda med, gör sotaren glad. Men visst... snöfall gör sig bra på bild. Men det är då det enda snön är bra för.

Hallon och hallon och hallon...

Så mycket hallon. Massor. Stora feta fina.

En del ligger frysta. Andra är kokta till hallonsylt. God hemgjord hallonsylt. Fint att hitta i matkällaren. Annat än köpesylten som är utblandad med än det ena och än det andra.

Går finfint att mata lillprinsen Josef med. Utan konstiga tillsatser, som en liten prins inte ska ha.

Bara idag drog vi ihop 4 kilo. På en kort stund. I solskenet. Med alldeles tyst och stilla runt öronen. Så skönt. Fikakorgen med. Fin sittplats. Trollsländor. En och annan fjäril. Och en liten fågel som tutade försynt.

Tidigare har vi också plockat hallon. Mycket. Så nu finns det att gotta sig med i vinter... och tänka tillbaka på den goa varma sommaren och dess ljuvligheter.

Vad sägs om...

en månad i Karibien?

Känns väl bra. Utomordentligt är än närmare hur det känns. Eller rättare sagt, det känns alldeles för jädrigt bra! När det börjar vara slut på sommaren här... fast det känns väl redan som om sommaren är slut med dessa kalla vindar.

Sola, bada, äta gott, bara vara. Vandra på stranden i bikini och badbyxor. Ta varsin god drink i fullmånens sken. Dansa hela nätterna. Bara för att vi är värda det. Något gott ska vi väl ha efter allt slit som varit under lång tid. Finns ju de som inte tar sitt ansvar på något sätt, bara vältrar över det på oss. De som tycker sig vara mer och bättre... fast så inte är fallet.

Nu unnar vi oss. Solbruna och mätta kommer vi sedan tillbaka. Tror jag. Kanske stannar kvar... också. Kan ju skicka ett vykort. Kanske. Eller inte.

Dagen efter snöovädret

 

Ja, något riktigt oväder blev det ju inte.

Visst, det blåste och det regnade och sedan snöade det ganska bra på det. Som grädde på moset frös det på och idag har det varit minusgrader. Och sol.

Vackert vitt. Och strålande sol. Men jag gillar inte att det blir så kallt... så här. Jag fryser.

Var skönt att sitta inomhus bakom fönstret i solskenet och drömma mig bort till sommarvärmen.

Det snöar... tiddelipom...

 allt mer och mer... tiddelipom.

Var det inte så vår gode vän Nalle Puh sa? Och om man tänker på dagen idag så har han banne mig rätt. Det startade med regn. Fortsatte med snö, och snö är det som vräker ner på snedden i rask takt. Småfåglarna har ytterst bråttom vid matbordet. Vill hinna äta till det blir än värre väder, eller natt och kallt. För kallt skulle det också bli. Som grädde på moset.

SUVen står och huttrar. Fast nu är den vinterklädd med både päls och dubbar. Startar snällt gör den också. Har hittills inte haft några problem hur kallt det än har varit och jag stått på jobbet utan motorvärmare. För inte alla jobb bjuder på lite värme en kall dag. Inte ens om man erbjuder sig att betala.

Halloween, allhelgona och gratulationskort

En mysig Allhelgonahelg och Halloween 

önskas er alla!

Fortsätter min bana med gratulationskort. Har en massa planer för nya varianter. Tankar och idéer ramlar på mig som en rasande snöstorm om vintern. Underbart!

Har även tryckt upp mina egna julkort i år. Det kändes... bra! Blev bra. Men... ska ha en annan som trycker dem nästa gång. 

Jag älskar att få vara kreativ och få utlopp för alla påhitt jag hittar i mitt huvud. Och det är inga dumma påhitt. Tvärtom. Väldigt trevliga sådana. Vänta bara så ska ni få se. Mer kommer framöver. Lite saker måste jag få suga på som på en underbart god karamell.

Halloween firar jag inte. Jag är ingen amerikan. Ingen irländare heller. Jag är svensk med belgiskt ursprung... Däremot firar jag allhelgonahelg. Vet inte hur svenskt det egentligen är men det har längre tradition här i vårt land. Tänder ljus för nära och kära som är på andra sidan. Tänker lite extra på att vara omtänksam.

Ät och var glad!

De små talgoxarna har länge varit och knackat på hos mig och pratat sig varma för lite mat. Nu äter de... som små grisar. Eller hur nu grisar äter. I alla fall smörjer de kråset och sitter i grankvistarna och funderar på livet där emellan.

Att klä fågelmatarstationens stång med grankvistar var det bästa vi kunde hitta på. Dels ser det trevligt ut och dels får småfåglarna vara mer i fred för skator och kråkor än utan grankvistar. Så nu är både jag och fåglarna nöjda.

Celebert besök i lördags

 Ja, i lördags hade jag celebert besök. Gäster.

Inte familjen Svan.

Fast de fick jag ju träffa de också. De ville vara med på fotografi... men när de kom närmare hade de ändrat sig och ville bara äta. Jag ville få lite fina fjädrar av dem men de var snåla och tyckte att de behövde dem själva för det går ju mot den kalla årstiden.

Mitt fina besök var andra tvåbeningar. Som inte vände upp rumpan när de åt sin mat.

Klicka på bilderna för större visning.