Jodå, många strängar har jag på min lyra. Mer än du kan ana.
När jag var så liten att jag inte ens börjat skolan ville jag att Mor skulle lära mig att virka och sticka... för att inte tala om hur gärna jag ville låna symaskinen. När jag inte sysslade med detta tillverkade jag små böcker av tillklippta pappersark som jag handsydde ihop, sedan skrev jag små, små bokstäver i dessa böcker. Små historier. Som grädde på moset ritade jag foton till. Då hade jag ingen kamera.
I trädgården ville jag också vara, odla och pyssla. Se hur det växte och frodades. Stort som smått. Även vissa ogräs tyckte jag kunde få växa, de var ju snygga och utgjorde en pittoresk del tillsammans med det övriga.
I naturen var jag också. Som den vetgiriga unge jag var måste allt undersökas och upplevas. Titta bakom varje blad på växterna... och se på sjutton, även där bodde olika små kryp och hade sin vardag. Lärde mig massor om insekter och andra djur, om växter och träd. Inget fanns som jag inte kunde.
I skolan var jag mycket intresserad av geografin. Hur vårt avlånga land såg ut. Tyckte att jag bodde i en så fin landsände, där jag bodde. Och fortfarande tycker jag den är så fin. Den landsände som är mitt hemma. Fint är det för övrigt i Sverige också. Inte tu tal om saken... men ska jag tala om det jag har rötterna i så blir det inte där jag bor nu.
Slöjden och bilden var två av mina favoriter tillsammans med svenska, matte och religion... samt geografin jag nyss nämnt ovan. Jag slöjdade i parti och minut, både sy och träslöjd. Lika kul vilket. Och alstren var många. Jag kunde ju redan det mesta inom både stickning, virkning och sömnad... i alla fall det som slöjdlärarna ville lära ut... så jag gjorde lite som jag ville. Sydde mer avancerade saker än de andra. Gjorde sylärarinnan gråhårig i förtid med mina krav på något som var en utmaning för mig. Tänk bara om jag hade haft kvar foton av allt jag gjort genom alla år. Uj!
Träslöjdsläraren rev sitt hår och suckade... lät mig göra vad jag ville. För även där hade jag lite förkunskaper... i alla fall mer än vad vi normalt skulle ha. Både Mor och Far hade där bidragit med kunskaper. Bildläraren var också en av dem som rev sitt hår i förtvivlan... Mor är duktig på att teckna och hade även där lärt mig så jag kunde mer än vad jag förmodades kunna och vara bra på.
Inte heller svenskaläraren hade det lätt. Jag var snabb. Hade rätt. Alltid. Skrev uppsatser som var kilometerlånga och fulla med underfundigheter. Rättstavning var det ingen som slog mig i. Hur många test vi än fick så var jag den enda med alla rätt. Alla gånger. Språkpolis, är jag. Var jag. Någon måste vara det också.
Matteläraren hade det inte lättare. Jag var snabb. Jag förstod matte. Jag gillar matte. Tyvärr fick jag inte svårare uppgifter bara för att jag klarat de lätta snabbt och elegant. Synd det. Fast många tycker och tänker att flickor/kvinnor inte kan med matte. Inte kan räkna. Är dåliga på det. Inte jag. Multiplikationstabellen, huvudräkning... baggis. Formler och beräkningar. Baggis. Ge mig lite utmaningar...
Religionen blev nog ett favoritämne det med på grund av läraren. En berest man som kommit i kontakt med många olika religioner och kunde berätta på ett bra sätt. Än idag minns jag det med värme.
Alla dessa ämnen kom att bli mina toppämnen. Högsta betyget knep jag. Och än idag är det vad jag gillar... det jag gillade och var bra på när jag var liten. Det har inte förändrats... jo, jag är bra på än fler saker nu i vuxen ålder... men mitt intresse ligger fortfarande kvar i det som fanns när jag var bara metern hög.
Filten har jag virkat med en sorts mormorsrutor med stjärnor. Sockorna som nallen har är också virkade. Täcket är sytt av fyra olika tyger. Länge har den rutiga biten med bilar legat och väntat på att få kanter och baksida... nu har det hänt.
