Novembersnö i trumman

November har anlänt för så där cirka tjugoen dagar sedan. Snön har också anlänt. Den kom i helgen som var och ställde bitvis till det i trafiken. Men det brukar ju vara mer regel än undantag nu för tiden att trafiken stockar sig i snöfall. Och det inte bara i huvudstaden som ju hånas för varje snöfall... utan i hela landet. Ingen verkar förberedd på det vita luddiga som vi varje år begåvas med. Undrar varför det blivit så konstigt att det snöar om vintern? 

Många långa dagar har gått sedan sist. Mycket har hänt och mycket har kommit emellan skrivandet och bildgörandet. Jobb. Fritidsintressen. Trötthet. Och att vi alla faktiskt behöver sova ibland. Jobbmässigt trappas det ju ner nu mot jul, men då kommer julen och allt som ska till för att den ska bli så där ljuvligt underbart rätt och precis som när man växte upp. Sanningen är att julen blir aldrig som när man växte upp... sorry! Bara i dina minnen. 

Sedan sist har vi haft en rejäl förkylning. Och den kan inte skyllas på barnbarns basilusker. Nej. Det var någon annan som smittade oss. Oklart vem. Säkerligen från något av våra jobb. Men nu är det förbi, Vi har också varit på spelkurs. Trumspelarkurs. En kväll och två långa dagar. Helt magiskt. Dessutom har vi bokat in oss på en trumbyggarkurs till sommaren. För jag ska ha min alldeles egna trumma. En som jag byggt själv och med rätt ljud. Nu har jag träffat trumman som är min förebild i trumbyggandet. Den på bilden. Djupt kraftfullt ljud. Inte någon "banka-på-burkar-trumma", som jag kallar de trummor som låter lite "plåtigt". Nu vet jag ju också hur man botar denna "plåtighet". 

För övrigt så ligger ett halvår i Spanien på önskelistan. Vinterhalvåret, vore bra. Slippa snön. Men å andra sidan skulle jag nog sakna den när julen bankar på dörren. För snö är ju vackert till jul. Och på bild. Saknar inte alls att skotta snö. Inte heller att halka och bryta armar och ben. Detta med brutna armar har jag redan testat. Inte alls så kul som det kanske låter. Bara besvärligt. Och ont! Spricka i benet har jag också testat, efter närkontakt med snö. Inte heller det var särskilt roligt. Mer av ont. Så... vinterhalvåret i södra Spanien och hem över jul och sedan sommaren i vårt land. Önskedröm.

Att få pippi...

Det finns de som säger att man kan få pippi på nåt... ungefär som att snöa in på nåt. Totalt. Men bara för att man har en pippi hemma så betyder det inte därmed att man fått pippi, snöat in på fåglar.

Inte så att det är fel på fåglar. Nej då.

Den här pippin fann vi i en butik i Gamla stan i somras. Blå gungan. En mysig butik som är väl värd ett besök. När vi kikade runt satt plötsligt en svart korp och tittade storögd på oss. Lite högre upp på en hylla satt nästa korp. Och en av dem ville åka med oss hem. Väl inslagen i silkespapper klarade den resan och nu har den fått sin sittpinne.

Pinnen är ett skogsfynd. Man kan göra fynd överallt. Bland annat i skogen. Och då inte bara bär.

Här är nu... Korpen... i egen hög person. Eller fågel. Med en bumling av bergskristall, en nyckel och det som ju bör höra till... en liten vätte och hans boning samt en sten. Klart.

Pre-semester

Just det. Dagarna innan semester, då arbetet ändå är slut och semestern inte riktigt, riktigt börjat. Fast jag har ju redan semester. Nu har även maken stängt jobbdörren för många långa dagars ledighet.

Idag tog vi en tur i det fina vädret. Fann att det var en utställning med Margareta Petrés tavlor. Har ju i många år önskat se vad hon målar. Färgenergier och ljus. Idag blev det av. Helt underbara tavlor. Och hon själv var lika underbar människa. Nästa år har hon en jubileumsutställning eftersom det är det femtionde året av utställningar. Då ska jag också dit.

Mobilfotobild av Margareta Petré

Efter att vi beskådat tavlorna gjorde hungern sig påmind. Sen lunch på Gårdsbutiken i Själand, Nordingrå. Stekt strömming med smörslungad potatis, bondbönor och riven pepparrot. Mat för gudar. Och gudinnor. Eftersom vi var jämna par. Strömmingen var så färsk att den nästan hoppade på tallriken. Underbart gott. Väl värt priset. 

Mätta och nöjda tog vi oss an uppgiften att ta oss till Gammelgården Myckelgensjö. En nätt biltur det med. Men med fina och välutrustade bilar går det som en dans. Gammelgården är en vacker plats, det kan man se på bilderna... som får tala för sig själva.

I morgon är det juni...

Tiden går, och vi med den. I morgon går vi in i den sjätte månaden detta år. Snart halva loppet gjort.

Vad har då hänt sedan sist. Massor. Mest positiva ting. Lite regn och fula moln har skymt solen men inte så ofta och länge. Temperaturen har varit både låg och hög. Naturen grönskar och havet slår ystert mot stranden. Skogens väsen har vaknat till och levt upp. Lika som vi människor.

Ännu en födelsedag har firats. Och det på annan ort. För födelsedagsfiraren fick en resa i present, en resa med innehåll. Sådant gillar vi. Arbetena flyter på och jag börjar nu ta ut all komp jag har. Många sköna lediga dagar. Och strax kommer sommarsemestern för oss båda. Även den innebär resande, hotellfrukostar, restaurangbesök och mycket annat kul.

Hus och lägenheter uppgraderas. Livet förändrar sig. Och så har vi tittat på bil. Fin bil med massa finesser. Splitter ny. För det är vi värda. Visst är den fin?! Snart på en gård nära oss.

 VW Tiguan 2017

 En månad ung bil.

 SUV

Med massor av utrustning.

Påskdagen 2017

Solnedgång. Kylslaget. Vackert. Utsikt. 

Mobilfoto Sony Xperia

Gott Nytt År!

Nyårsafton 2016. Sovmorgon. Finfrukost. Åkte till Alderskär och hade kameror med. En fin och lugn stund med vågor och skog, strand och himmel. 

Lagat god nyårsmiddag. Krämig potatisgratäng med en gnutta vitlök i... så där så det bara anas som en underbar extra guldkant, sparris, finaste möraste oxfilén som gick att uppbringa. Gott ekologiskt vargvin till. Senare i kväll mer gott, bär av olika slag. Fika. Nyårsskålen inte att förglömma. 

Löftena har vi givit varandra. Lämnade av det gamla år 2016 vid havet, så nu är vi rena och inväntar det nya året 2017... som ska bli ännu bättre än det goda 2016. Så...

Gott slut på år 2016 och 

Gott Nytt År 

tillönskas er alla!

En dag var vi i skogen...

och i skogen han det hända saker...Vi har väl alla sett hur det går för jägare som traskar runt i skogarna och pekar än hit och än dit med sina bösspipor. Rätt som det är tyst och lugnt så brakar det till och vem kommer väl springande där i ilska över att ha blivit störd? Jo, björnen. Fast den här var ovanligt snäll... kanske för att jag endast var beväpnad med en kamera. Liksom skillnad på pipa och pipa.

Dessutom vet jag ju vilka mer som bor i skogen. Som troll. Inte för att de jagar jägare och biter dem. Nej. De är mer sofistikerade. Har andra metoder. Behöver liksom inte bita på de som stör.

Sedan är det inte bara lingon man hittar i skogen. En och annan granprydnad kan dyka upp, trots att det inte är jul än. Och lingon fann vi också... men det är en helt annan historia.

Skogsliv

Man kan finna lite av varje i en skog. Jag fann. Och hann plåta. 

Verkade som varelsen var på resande fot... därav resväskan. Var ju lämpligt med rävmotiv för en skogsvarelse.

Möte med två virtuoser - Janne Schaffer och Markus Wargh

Så har vi då avnjutit ännu ett högklassigt mästarmöte. Janne Schaffer och Markus Wargh. En gitarr och en orgel. Och som de kunde låta. Ståpäls hela vägen runt om. Domkyrkan var full av diggande människor...

fast gubben bredvid mig gillade nog mest att slicka och suga på sina egna gaddar, fisa och sova. Ytterst äckligt. En och annan hade mobilen på och det ekade mellan kyrkväggarna när de ringde... Janne Schaffer sa till en att hälsa till den som ringde. Några hostade så taket höll på att lyfta.

Men... det var helt magiskt. Att ljud ur trästycken och metallbitar kan låta så fint och angenämt. Musik ska avnjutas med artisterna fysiskt närvarande. Och nu för tiden är vi så lyckligt lottade att vi kan avnjuta både ett och annat och även ett tredje nästan när vi vill. Musik, teater, film... uteliv. Jajamen.

Ja, det här också då...

Jag skapar

Jag gör

Jag manifesterar

Jag avser att

Jag åstadkommer

Den som reser får se...

En liten tur hit...

en liten tur dit...

tillsammans blir det ett antal turer. Småsemestrar. Tid för varandra... någon helt annanstans än där vi har våra bopålar.

Båda har vi en hemlängtan. Den följer vi. Kompassen pekar söderut. För vi har tagit ut riktningen. Noga. Och det kan aldrig bli för långt söderut. När vårt eget land tagit slut... så tar annat land vid. Hej, roligt att se er...

Så alltså... den som reser får se.

Och se vill vi göra. Uppleva. Leva. Känna. Det är viktigt att se det jordklot vi finns på. Och om de inte skulle räcka... så kikar vi på månen. Och Plejaderna.

Man skulle också kunna göra som flyttfåglarna. Leva i vårt fina land när det är just som finast. Och flytta till annat ställe under vintern.

Så... den som reser får väl se.

Födelsedagar på M/S Medvind

Lördagskvällen spenderade vi ombord på M/S Medvind.

Vi firade våra födelsedagar med en båttur, god mat och musik. Buffé med fisk i olika format och smaker. Ja, lite kött för den som absolut måste ha då.

Blev en riktigt trevlig tur över småguppigt vatten. Fast ombord märktes knappast guppen. Lagom med folk ombord. Trodde det skulle vara fullsmockat en lördagskväll i juni... men så var det inte. Fanns lite svängrum.

De gråa molnen hade hängt sig fast på himlen, denna lördag. Så också på väg till Sundsvall. Men... när vi stigit ombord på Medvind ändrade det sig. Fram kom en sol. Sken rart in över oss och över vattnet. Precis som vi bett om. Inte en droppe regn föll. Som vanligt fick vi vår önskan uppfylld. För visst... vi har tumme med vädergudarna. Bara att lägga in en beställning... så effektuerar de. Fast... jag har bett om åska några gånger... men då kom de av sig. Jo, det åskade ju på andra ställen. Kanske för att dessa ställen behöver blixtar och dunder... och rensning i energierna. Så är det.

I alla fall... en mysig fin kväll med min kära. Just för att det är vi värda. Och mer därtill.


Och den stora båt vi såg på färden runt med Medvind... den anlade just kaj i vår hemstad. Mitt framför ögonen på oss där vi satt på vårt kontor. Mysigt.

Bilden: Samsung Galaxy A7 gold, i väntan på att få borda båten.

Resumé

Jag är stark

Jag klarar mig själv

Jag går min egen väg
Resumé
Över livet
Jag har min egen trygghet
Inom mig
Behöver inte köpa den
Jag är stark
Som diamanten
Lika lysande och självklar

Foto från Paradiset, där jag och mammas kusin en gång vandrade. Jodå, det heter faktiskt Paradiset. Ser ut som det också. Och var ska jag inte vara... om inte i... Paradiset på jorden. Ligger på rätt plats i vårt avlånga land också.

Juninatten levererar

Natten levererar
Gyllendimgulrosa kvällssolnedgång
Dimblå horisont i fjärran
Lampljus hos folket som bor staplade i lådor
Två vindsnurror ensamma på ett berg ivrigt vispande
En motorcykel med högt ljud som drar iväg i natten

Endast jag är vaken

Månaderna går...

Ja, även om jag inte skriver här så går tiden. Maj har gått ur rullorna och juni har anlänt med stora kliv. Grönt och fint har det blivit... det har liksom bara exploderat av ljuvlighet.

Termometern har inte heller visat så snåla grader längre. Visst, en del surdagar har det varit... men det är normalt. Flera perioder med fin värme har vi faktiskt fått.

Här har vi firat våra födelsedagar. Firade tillsammans. Snart ska vi lösa in en av våra presenter - en båtresa med god mat och underhållning. Tidigare i maj var vi på en weekendresa, bara sambon och jag. Roade oss, åt gott och ägnade oss åt varandra. Snart blir en resa till. Långhelg med nationaldag gör detta möjligt.

Kameran har äntligen fått börja arbeta. Just nu ligger dennes batteri på laddning så bilder blir det en annan dag. Men jag vet ju att där finns gobitar av bland annat söta barnbarnet Josef och familjen Trana... och lite till. 

Renoveringen av ytskikt i vår bostad pågår och blir så bra. Passar på att delvis inreda med Feng Shui när vi ändå håller på. Kärleksfullt och lyxigt. När de påbörjade projekten är klara gör vi sommaruppehåll och startar troligen med köket i höst när regnet piskar på rutorna. Så blir köket en julklapp, som heter duga. Kvar är då tapeter i vardagsrummet och fundera hur vi vill ha det i vårt jättestora ljusa badrum... men då talar jag år 2017.

Ja, jag är nöjd med livet. Jag är nöjd med vår bostad. Jag är nöjd med vår nya bostadsort. Jag är nöjd med mitt förhållande. Eller nöjd... låter futtigt. Jag är mer än nöjd. Vi har varandra och vi har allt vi kan önska oss och lite till. Kärlek och god mat är väl inte att förakta och har man sedan ett gott tak över huvudet så...

jag myser och flinar...

vi myser och flinar. Spinner som katter.

Själens näring

Att kroppen behöver näring vet vi ju alla. Och stoppar i oss allsköns både nyttigheter och smörja.

Men att även själen behöver lite näring... det glömmer de flesta.

Näring för själen skaffade vi idag. I en skog nära ett hav. På en ö. Där fanns massor av själsnäring. Bara att insupa. Helt gratis dessutom. Inget socker i... inget annat hälsovådligt.

Sålunda... tankade för några dagar. Känns bra. Precis som det ska vara.

Njut av dig själv och din partner

 Ja, har du tänkt på detta... att njuta av dig själv, och din partner?

Nu har ju inte alla en partner. Likaväl kan de som är partnerlösa njuta av sig själva.

Nä, du... nu tänker jag inte bara på sex. Faktiskt minst på sex.

Det finns så många sätt att njuta av sig själv och sin partner. Allt går inte ut på sex. Även om det också är en gåva från livet.

Har du sett din älskade på sistone? Verkligen sett?
Inte bara glott på. I ilska. I frustration. Det är ju den du valde att dela livet med.

Har du sett dig själv på sistone? Eller undviker du speglar och undviker allt annat som påtalar att du faktiskt finns och lever?

Stanna upp ett tag. Andas. Se. Alltså se på riktigt. Hur länge sedan är det du gjort det. Sett på riktigt. Inte bara kastat ett förstrött ögonkast på vad du har runt dig i ditt liv.

Vad var det du älskade? Vad var det som fick dig att må så där riktigt gott?

Prova.

Prova att se med nya ögon på allt. Ta in. Tänka om.

Kanske är det inte så illa här i livet ändå...

Man kan hela tiden validera om livet. Man behöver inte trampa runt i gamla sura utsmetade fotspår. Det är inte därför du lever här en stund. Tvärtom...

du lever din stund här på jorden för att njuta.

Så gå åstad och njut, människa!

Aprilväder

Eftersom det ju är april, så blir det med automatik aprilväder.

Dagens väder är grått, duggregnigt, dimmigt och trist. Men fukten, vätan, behövs för att vi senare ska få grönt och vackert. Gammelsnön ska lösas upp och försvinna ner i marken. Till det behövs just vad som allmänt kallas aprilväder. Dock har hela april hittills inte bara bestått av surväder. Det har varit många fina soliga varma dagar. Inte att förglömma...

gäller bara att passa på när det är fint och soligt.

Och varje molnig dag... så skiner solen faktiskt. Ovan molnen.

På randen till evigheten...

Minnesvärda dagar.
Allt finns. Inget finns.
Litet som en glasbubbla.
Stort som evighetens universum.
Sprakande energier.
Lugn. Frid. Stilla.
Som healing på sår.
Som lugnet före.
Som bidande sin tid.
Ändå står inget stilla.

Och allt är som det ska vara. Mäktigt.
Starkt.
Kraftfullt.
Att veta sin väg.
Att känna sin stig.
Att lämna spår.
Avtryck.

Och allt är som det ska vara!

Den enda spark som är okej!

Nu kan vi åka spark. 

Den stackars sparken har stått hatad och medvetet bortglömd i ett uthushörn ett längre tag. Märkt med det gamla efternamnet som jag aldrig mer vill se eller höra. Nu är det slut med det. Nu får sparken upprättelse. För det är en fin och ny spark. Inte många mil i medarna.

Rara sambon fixade bort fel namn och satte dit rätt. Nu är sparken körbar igen...

så... undan med er bönder, här kommer vi!


Och refererande till rubriken så är det inte okej att sparka på folk eller djur. Ej heller stenar, träd, blommor... eller vad man nu kan tänkas sparka på. Sparka dig själv istället. På en spark... till exempel.