Nollställning - Omstart

Ibland måste man bara nollställa allt. Och sedan starta om. Det gör jag nu. Det har jag gjort många gånger i olika syften. Omstart i livet. Omstart på annan ort. Omstart med andra människor. Omstart med annan kärlek. Man kan starta om så mycket... inte bara en dator. Fast det är väl datorns omstart de flesta tänker på. Fångade i tekniken som vi är.

Denna gång är det nollställning och omstart av... magen. Eller kroppen. Allergier, känsligheter, oregelbundna och konstiga mattider på grund av jobbet, stress och mycket annat tar på. Till sist måste man göra något åt det. Så gör jag just nu. Med kompetent hjälp. För det är inget jag hittat på själv.

Nu går kroppen och magen på diet. Inget gluten, inget mjölkprotein, ingen laktos... nästan inget alls, känns det som. Tidigare har vi ju slutat med kött av alla de slag sedan jag började känna hur det luktade "död" när jag stekte köttet. Sötruttet, och då var inte köttet dåligt. Inte alls. Ändå kände jag den äckliga lukten. Dessutom har jag inte någonsin gillat kött. Vem minns inte köttmiddagar där man som barn satt och tuggade och tuggade och tuggade... och tuggade, på sin envisa köttbit som inte gick att få till annat än en torr boll som varade för evigt. Svårt att svälja blev det också. Och köttet växte dessutom i munnen. Nä, fy!

Nu äter vi bara fisk, av alla djuren. Och fisk var tydligen bra att jag åt! Det jag saknar mest är att få mina äpplen, mina Ingrid Marie-äpplen. Visst, jag ska egentligen inte äta äpplen för jag har ju pollenallergi och reagerar även på äpplen... men, jag älskar ju dessa äpplen. Betalade mina allergiböter för att äta dem den korta tid de fanns att få tag på. Men nu är det slut på att äta äpplen, och mycket annat.

I och med att vi är inne på den veganska matvägen så var det ändå inte så mycket att ändra på, mest att utesluta vissa frukter, vissa grönsaker, sädesslag utom havre, och lite annat smått och gott. Går med listan i hand när vi handlar mat, för att se vad som är ok och inte ok. Och om inte annat så lär vi oss att ha fantasi när vi lagar mat. Det värsta, förutom att jag inte får äta äpplen, är att inte kunna göra en macka som vanligt. Nu är det glutenfritt som måste införskaffas. Jag trodde att det skulle vara torrt och smaklöst men så var inte fallet. Visst, det smakar inte så mycket men å andra sidan kan jag kräma på med de få pålägg som är ok enligt listan jag fick.

Tänkte när jag fick listan på vad som var "tillåtet" att... nu får jag gå hungrig hela tiden... men har inte varit hungrig mer än när jag ska vara det. Och i kroppen har början till ett lugn visat sig. Så detta blir nog bra!

Att få pippi...

Det finns de som säger att man kan få pippi på nåt... ungefär som att snöa in på nåt. Totalt. Men bara för att man har en pippi hemma så betyder det inte därmed att man fått pippi, snöat in på fåglar.

Inte så att det är fel på fåglar. Nej då.

Den här pippin fann vi i en butik i Gamla stan i somras. Blå gungan. En mysig butik som är väl värd ett besök. När vi kikade runt satt plötsligt en svart korp och tittade storögd på oss. Lite högre upp på en hylla satt nästa korp. Och en av dem ville åka med oss hem. Väl inslagen i silkespapper klarade den resan och nu har den fått sin sittpinne.

Pinnen är ett skogsfynd. Man kan göra fynd överallt. Bland annat i skogen. Och då inte bara bär.

Här är nu... Korpen... i egen hög person. Eller fågel. Med en bumling av bergskristall, en nyckel och det som ju bör höra till... en liten vätte och hans boning samt en sten. Klart.

April, april, din dumma sill...

Ja, nu är det ju inte så många dagar kvar av april månad. Tiden har gått otroligt fort. Fast varje dag har många gånger varit seg. Makens son har fyllt år och mitt barnbarn har fyllt hela två år. Ack, vad tiden går. Man skulle kunna rimma sig en lång vers med detta... men jag låter bli.

En kväll var det riktigt härliga kraftfulla färger när solen bröt genom fula moln och förgyllde vår del av staden. Märkligt och vackert. Och nej, jag har inte lagt på mer färg på fotot. Så här blir det några kvällar emellanåt. Som om naturen verkligen vill visa att "jag finns och titta så vacker jag är". Kanske för att vi människor inte ska gå och nicka till i vår egen sömniga värld utan titta på vad vi faktiskt har den tid vi lever här på jorden. Inte gå och glo i asfalten, eller telefonen, utan verkligen ta vara på vår natur medan tid är. När det är för sent går inte att ångra sig.

Och nu börjar ju den härliga tiden på allvar. Varmare väder, underbara sommarregn, åska som dånar mellan bergen, vindstilla soluppgångar i en tyst värld, havet, stranden... ja, ni vet. Precis så där underbart som det kan vara... som i en saga. Men det är ingen saga, det är verkligt. Så ta vara på din tid.

Gokväll!

Det pågår ett liv

Andas in. Andas ut. Andas in. Andas ut. Håll inte andan så jädra länge... man måste andas åt båda hållen.

Medan vi andas, kutar runt och stressar och har oss... så pågår ett liv. Så där bara helt liksom i smyg. Det eftersom vi inte ens tänker eller känner mer än vad vi antas göra i det moderna samhället där varken empati eller klokhet finns. Inte överallt i alla fall. Fast vi antas ju vara logiska och klartänkta och i huvudet mest hela tiden. Vad kroppen har att säga... ja, det tas mycket lite hänsyn till. Kanske därför fortfarande allt för många springer rakt in i den där väggen som det än idag talas flitigt om. Trodde att vi lärt oss något om denna vägg som allt för många besökt... men icke.

I mitt liv ingår arbete, utbildning och sociala aktiviteter. Jag bokar föreställningar, gör reklam, säljer biljetter, planerar framtiden.

Jag kör dessutom en kurs inom det mediala, med trummans hjälp. Där ingår också lite kristaller, mina fina vänner. Att nu leva med mina trummor innebär att jag på nåt sätt hittat hem. Det är de verktygen jag ska använda... bland annat. Inte konstigt alls. Mer konstigt om jag inte skulle använda mig av de gåvor jag har. Jag är tacksam att jag är som jag är. Den jag är. Det går inte av för hackor inte.

Man ska ju som vanlig medborgare tala om vädret också... det är då inget att hurra för. Nu när det ska börja med dagsmeja och solsken... så kommer snön. Den har tidigare uteblivit i stort sett, så dags att anlända nu.

Men men... det är som det är och inte mycket att göra åt. Tids nog kommer värmen och sommaren. Och eftersom vi inte haft vinter så får vi väl finna oss i snön. För innan vår kommer vinter. Och innan sommar kommer vår. Så har det alltid varit och kommer att förbli.

Så... ut och gör snöänglar medan det är någon snö kvar!

Odjursliv

Jag har en varg i mitt sovrum och en ko i badrummet.

Hur kon kom in i badrummet vete sjutton. En dag var den bara där. Råmade om att bada, men jag äger inget badkar utan bara en trång dusch där en ko rimligen inte ryms. Den tvättade mulen i mitt handfat och vispade med svanstofsen i toalettvattnet. Ganska ofräscht. Om jag får tycka, kon tyckte inget om detta. Verkade rimligt för den.

Kon tuggar på mina handdukar så att de är fulla med dregel, skrynkliga och blöta. Känner absolut inte för att ha det så. Det gör kon. Känner för att ha det så. Har beställt en kranbil för att försöka få ut kon genom det stora och rymliga fönstret i badrummet. Hoppas på snar utgång för den. Går inte att gå på toaletten och göra vad man vill när en ko står och glor fånigt på en där man sitter med byxorna nere vid fötterna. Nog jobbigt att ens dra ner brallorna och visa rumpan för den stirrande kon. Än mindre att göra något, där på toalett-tronen. Dessutom vill kon bara spola och spola när man sitter där, absolut inte skönt på något sätt med kallvattenstänk i röven.

Tror att kon har anat att jag beställt förflyttning av den... mumlade något om att det är kallt ute och så skönt varmt inne. Får väl ställa in kon hos grannen istället. Grannen är singel och kan behöva lite sällskap. Jag är inte singel och har därför sällskap.

Dessutom har jag en varg i sovrummet.

En del säger att de vill ha en tiger i tanken. Dumheter. En tiger vill jag ha i djungeln. Passar så bra. Lämpligt långt borta också. Slipper fundera på vad jag ska föda den med och var den ska sova. Slipper klippa klor och borsta tigerpäls. Äger ingen tigerklosax och heller ingen tigerborste. Anar att tigern dessutom vill ligga i soffan och slappa och snarka. Går jag inte med på. Vill inte ha en soffa full av tigerhår. Räcker så bra med mina egna hår där.

Dessutom har jag ju en varg i sovrummet.

Det finns även de som vill ha krokodilskinn. Det vill inte jag. Hur skulle det se ut om det kom en krokodil och mötte en i dörren när man kom hem. Ivrigt viftande med sin långa svans för att visa att den var intresserad av en. Som käk. För den blir ju ensam i många långa timmar eftersom jag arbetar om dagarna och därmed hungrig. Tror dessutom inte att en krokodil kan tillaga sin mat själv när jag är borta... För vem har sett en krokodil som står vid spisen? Det har inte jag.

Har aldrig riktigt gillat alla krokodilens tänder heller. Krävs en väldigt stor tandborste för att gnugga alla gaddarna. Dessutom har en krokodil ovanligt ovänlig andedräkt. De vill också gärna småtugga på en, värre än en hundvalp med sylvassa tänder. Valpens tänder är ju i alla fall små, och i det här fallet väldigt oskyldiga. Går inte att jämföra med en krokodilkäfts uppsättning av gaddar. Jag avstår så gärna krokodilen för jag behöver ingen krokodilväska, inga krokodilskor och inga bälten av nyss nämnda djurs hud. Klarar mig så bra ändå.

Dessutom har jag en varg i sovrummet.

Mugg... då!

En stor mugg kan vara bra. Blå med stjärnhimmel. Drömfångare, som blir en uggla. Stjärnor även på insida. Indiska. Den bästa affären. 

Tinnar och torn

En stad full av torn. Än här och än där sticker de upp. Uppkäftigt pekande mot skyn. Och högst av alla pekar kyrkans torn... som inte är det på bild.