De små...

finns där ute.

Bakom dig. I ögonvrån. Där du minst anar.

Detta är i och för sig en virkad variant... men titta dig runt så kan du få syn på dem.

Skönt att lyssna till...

Lugn och fin musik. Som gör nytta.

Eftersom jag har ett bitvis ganska stressigt och pressat arbete behövs lite tid att bara andas... och slappna av. Då tar jag oftast till musik... för med musiken på kan jag ta även andra kreativiteter som jag mår bra av och kan slappna av med. Måla, skriva, fotografera och redigera bilder... en och annan stickning eller virkning... och så vidare.

Det är här Solfeggiofrekvenserna kommer in. Lugna och coola. Tränger sig inte på. Går att sova till... till och med. Underbar bakgrundsmusik. Och dessutom är den lik den stjärnmusik jag hörde som liten flicka... från stjärnorna. Men det kan jag berätta om en annan gång. Lite nyfikenhet är bra.

Augustifullmåne

7 augusti, fullmånekväll. Naturligtvis bör det uppmärksammas. Även om jag nu bara hade mobilkameran att uppmärksamma detta med. Och mina egna ögon. 

Kvällen var ljum. Havet brusade och vinden susade. Tyvärr kom det en del moln emellanåt och skymde vår vän månen... men vi har sett den och den såg oss. Rakt i vitögat. 

Levande ljus runt oss. Trummorna. Lugn. Ro. Frid. Frihet. Magisk kväll i månens sken. 

Trumma, min trumma. Och trumman sjöng. Ljuvt och länge. Att spela tillsammans är än mer magiskt än att spela i ensamhet. Vilket inte heller är fy skam. Minsann. Men hellre fler trummor på samma energivåg. Energierna var höga och till slut vibrerade även marken där vi satt. 

Att äntligen ha sin egen trumma, efter år av önskan efter en... ja, det går inte att beskriva. Underbart. Och underbart är att använda den. Trumma. För allt, eller inget. Så länge syftet är gott... och det är det ju. Natten var full av väsen, energier... 

Till sist åkte vi hemåt i månskenet för att sova i vår säng där månen varje gång skiner in och försilvrar drömmarna. Inget är så skönt som att sova i månskenet. Hade jag haft egen tomt hade jag sovit ute i trädgården. Nu löser vi detta på annat sätt. Och vår vän månen myser med oss. 

Meditera i 100 dagar

Meditationsutmaningen.

100 dagars meditation. Gott och nyttigt. Här förklarar Charlotte Pehrson hur man går tillväga, för den som inte riktigt vet.

Nu har jag och maken tänkt hänga på till det härliga slutet vid midsommar. Utmaningen startar 16 mars 2017...

men vi har redan tjuvstartat. I måndags. Det blir alltså dag -3 (minus 3) och idag är det dag minus 2... för att  bli dag 1 på torsdag då allt startar.

Att meditera är inte så märkvärdigt. Man behöver inte sätta upp så svåra hinder och ta till en massa konstiga kläder, saker och annat många tror att man behöver vid meditation. Gör det enkelt och lätt. Gör det. Det är det viktigaste.

Nu kör vi. Är du med?

#meditationsutmaningen

Booom booom booom

I höstas blev jag ju med trumma. En som en annan målat. Samtidigt följde en omålad trumma med hem. En som jag själv skulle måla. Efter mycket provande av de omålade trummor som fanns att tillgå följde denna med. Det givna var ett par ögon som tittade rakt på mig... redan på den omålade trumman. Som om det redan var givet vem som var trummans invånare. Och här har vi en av trummans boende... den andra kan man se lite av på ena sidan av trumman. Ögonen visade sig tillhöra en stor vit varg. Jag hade sett den innan men visste inte att den även skulle vara på trumman. Men så var det.

Nu är kvar att sy den väska den ska fraktas i när den följer med mig hemifrån. Väskan blir i röd sammet med svarta detaljer. Men... mer om det senare.

Att måla trumman var riktigt roligt och spännande. Inte så svårt som jag hade trott. Eftersom jag inte visste riktigt vad som skulle målas på trumman så hände saker eftersom. Och med facit i hand så blev det så rätt. Allt har en innebörd för mig. Och nu har jag en helt min egen trumma. Den jag fick målad tidigare är ju också min och med rätt ingredienser.

Inget fattas dig, du är perfekt som du är!

En dag var vi i skogen...

och i skogen han det hända saker...Vi har väl alla sett hur det går för jägare som traskar runt i skogarna och pekar än hit och än dit med sina bösspipor. Rätt som det är tyst och lugnt så brakar det till och vem kommer väl springande där i ilska över att ha blivit störd? Jo, björnen. Fast den här var ovanligt snäll... kanske för att jag endast var beväpnad med en kamera. Liksom skillnad på pipa och pipa.

Dessutom vet jag ju vilka mer som bor i skogen. Som troll. Inte för att de jagar jägare och biter dem. Nej. De är mer sofistikerade. Har andra metoder. Behöver liksom inte bita på de som stör.

Sedan är det inte bara lingon man hittar i skogen. En och annan granprydnad kan dyka upp, trots att det inte är jul än. Och lingon fann vi också... men det är en helt annan historia.

Ja, det här också då...

Jag skapar

Jag gör

Jag manifesterar

Jag avser att

Jag åstadkommer

Jomen... ser du... det är alldeles utmärkt bra med mig!

Tack alla ni som gjort mig ont

ni har lärt mig att vara ödmjuk

och gjort mig starkare

Tack alla ni som hatade mig

ni har lärt mig att det är viktigt

att älska sig själv

Tack alla ni som svikit mig

ni har gjort att jag möter

framtiden mer orädd

Tack till alla er som talat osanning

bakom min rygg genom alla dessa år

ni har gjort att jag blivit en

självständig människa

som litar mest på mig själv.

(för mig okänd författare)

Jomen... ser du... det är alldeles utmärkt bra med mig. Jag mår som den prinsessa jag är. Alltså gott och bra. Jag ser en blå himlen mellan molnen, om det nu är moln när jag tittar på himlen. Oftast är den bara glänsande blå och ytterst vacker. Och om det nu vore moln... så vad gör det? Det är ganska naturligt med moln också. Och de ramlar absolut inte ner i huvudet på någon. 

Mitt liv glänser och skimrar. 

Bor som en kunglig. På en ö. Med utsikt över hav och himmel, träd och stjärnor. Arbetar på en annan ö. I ett bra arbete där jag får träffa en massa andra förträffliga människor varje dag. Kultur. Jajamen. Det gillas. Nygift och med en rar make som tar god hand om oss. För i livet ingår att man tar hand om både sig själv och sin kära. Det duger inte att gå på varsitt håll och bara tänka på sig själv. Släkten nära. Umgås och träffas. Äta gott och fika gott tillsammans. Kan resa vart vi vill, och det gör vi. En liten tur hit och en liten tur dit. Än här och än där. Får utrymme att hålla på med vad jag gillar... kreativa uppdrag. Utbilda mig i det jag vill. Leva det liv jag vill... med goda människor, kultur och hantverk, natur och upplevelser. 

I kärlek. 

Bara kärlek. Och mycket av den. 

Nu ser jag fram mot hösten med allt kulturellt utbud som serverats oss. Med en kurs som jag länge velat göra... och med mina trummor som är på väg till mig. En målad i kärlek av en trumkonstnär och en som jag själv ska smycka kärleksfullt. 

För vad livet går ut på är... kärlek. Både till dig själv och till din nästa. Kärlek. Vi föddes inte för något annat, vi människor föddes för att sprida kärlek. Kärlek, kärlek, kärlek... och så lite till kärlek. Inte svårt alls. Öppna ditt hjärta och låt det glimma och skimra vackert där inuti... låt det rinna över och ut i världen. Var lite generös. Både mot dig själv och dina medmänniskor. Kostar inget. Du har massor av kärlek bara du tror dig om det. Alldeles gratis. Kärlek.

Sedan finns det ju alltid de som har åsikter om än det ena och än det andra. Men låt bli. Jag är inte intresserad av annat än kärleksfulla människor. Jag är inte intresserad av de missunnsamma. De sura. De elaka. De kärlekslösa... 

The spirit

Trevlig midsommar!

Resumé

Jag är stark

Jag klarar mig själv

Jag går min egen väg
Resumé
Över livet
Jag har min egen trygghet
Inom mig
Behöver inte köpa den
Jag är stark
Som diamanten
Lika lysande och självklar

Foto från Paradiset, där jag och mammas kusin en gång vandrade. Jodå, det heter faktiskt Paradiset. Ser ut som det också. Och var ska jag inte vara... om inte i... Paradiset på jorden. Ligger på rätt plats i vårt avlånga land också.

You are my dream come true

From the moment
I looked into your gorgeous eyes
I knew
that there was something
extraordinarily special,
something magical
and something phenomenal
between us.
There was something that you feel in an instant
like two magnets
or like the chemistry between twin flames.
I felt something
that was much beyond
the limitations of logical reasoning.
And the moment
when you took my hand in your hand
I could instantly feel your heart
connecting with my heart.
And in the moments
of that divine silence between us
I felt your soul talking
to my soul
and I just knew
that we were meant to be together.
I am so thankful
to have you in my life
I thank all the stars I ever wished upon
I cherish the beautiful soulful love we share.
I love you beyond words!

Text - Aarti Khurana
Bild & bildtext - Warglycke

Lite motsats till hat och hot, krig och våld, skitsnack och dumheter. Tänk vad fin vår värld vore om inte människor satte i system att ta fram det mest negativa inom sig själva och ösa det vitt och brett omkring. Nu när sommaren är som finast ska väl ingen tänka på våld och hat. Liksom inte läge när det skira grönskar och lever upp.

Fast jag kanske tänkte fel...

Människor... och andra människor

Det finns människor. Och andra människor.

Den ena sorten är de vanligaste. De snälla, omtänksamma och liksom helt vanliga normala.

Det finns också en annan sort. De som är avogt inställda till det mesta, surar, bråkar, kritiserar och aldrig vill se sin roll i det som är fel.

Varför måste vissa till varje pris ställa till det för andra med sitt usla självförtroende, sitt usla humör? Varför bara tiga där det skulle ha talats, och sedan tala där det inte skulle talats, och sprida skit och osanningar. Bättre vore väl att tala när det ska talas och tala väl... eller hur?

Världen och livet blir inte ett dugg bättre av att dumma sig så mycket man kan mot både andra och sig själv. Det var inte därför vi kom till världen och livet. Vi fick livet för att leva gott och vara kärleksfulla mot varandra. Den som talar gott och beter sig gott mår absolut mycket bättre än den som hela tiden är grinig och gnällig mot sin omgivning.

Så... lyft upp mössan från ögonen, ta bort ögonbindeln... se. Öppna munnen och tala väl, inga skrik och okvädingsord. Lyft blicken från asfalten och se... det finns så mycket mer att se än marken där du går och står. Se solen, se himlen, se naturen... Kanske till och med våga dig ut i naturen. Den är inte farlig, bara läkande och uppfriskande. Till nytta och glädje för oss människobarn i alla åldrar. Hoppa och skutta lite. Våga dra på munnen, den spricker absolut inte. Och du spricker inte i solskenet, det kan jag garantera. Dra ett djupt andetag, känn att du faktiskt lever. Använd din tid du har i detta liv till att leva det. En dag är det för sent. Då kan du inte ändra på något.

Lev väl, människa!

Ibland blir det hack i tidslinjen

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer.

Alf Henriksson