Livet på landet är som en enda stor gäspning. Stillastående och innehållslöst. Urvattnat och trist. Enahanda. Det enda som gör att man vet att dagarna går är att solen går upp, solen går ner... och månen går upp den också. Det är väl det enda som är upp. Ungefär.
Jodå. Så är det säkert i en hel del små byhålor på landet. Enahanda. Trist. Stillastående...
men jag kan berätta om annat. Om rena vilda västern. Eller till och med värre än vilda västern. Ett herrans liv. Kanske heter det hellre ett oherrans liv. Fast de går ju i kyrkan. Vad de sedan gör när de inte är i kyrkan... är inte speciellt kyrkligt och vänligt.
I den lilla byhålan lever man inte alls som bibeln och kyrkan lär. Här lever man ofta ett våldsamt liv. En tar bilen över broräcket som sträcker sig över den lilla bäcken. Genar rakt in i ett hus, över en lyktstolpe och diverse annat.
Ännu en annan tar sin bil och kör med berått mod rakt in i ett hus där en förening hade sitt kontor. Pang! Rakt in i väggen bara. Backar. Kör rakt in i väggen ännu en gång. Backar... och gör om samma sak igen. Resultatet blev att köket blev delvis obrukbart. Köksskåpen gick efter den smällen inte att stänga. Där fick de hänga och flagga på vid gavel. Hen kör sedan ut från området och ställer sig vid grinden och glor. Med motorn igång. Efter ett tag drar hen iväg, för att snart återkomma och bråka utanför.
Man kan även roa sig med att köra runt och försöka jaga andra bilförare. Låtsaskrocka med dem. Ställa sig i skymundan och sedan kasta sig ut på vägen och köra som en vansinnig.
Inte många lyder trafikskyltarna som numera påbjuder 30 och 40 km i timmen som högsta hastighet. Vadå... om några småungar blir överkörda... det är ju bara att skaffa nya... finns så många ändå.
Sen finns det de som man inte vill ens vara tillsammans med...
sådana som man inte vill ta i med tång ens. Inte vill se eller höra. Sådana tar till våld. Fysiskt våld. Med olika tillhyggen... ibland till och med vapen. Drar sig inte för att försöka kasta andra utför en lång betongtrappa. Baklänges. Genom att med full kraft rusa fram och hårdhänt knuffa till den person den vill skada. Ingen tanke på att det kan bli dödlig utgång. Eller kanske det var tanken... Vissa går runt och sparkas... som jävla hästar. Fast hästar har mer förstånd än att sparkas till höger och vänster bara för att de kan sparkas.
De flesta är dock smygvåldsamma... pratar skit och än mer skit. Och när skiten tagit slut hittar de på så kallade sanningar. Som dock bara finns i deras förvridna skallar. Att styra och ställa med andras liv verkar vara den största fritidssysslan. Störa och förstöra. Och kan man inte få tag på personen i fråga i verkligheten så tar man bara fram sin sketna mobil och fortsätter sitt verk där. Och så vidare... och så vidare...
Jag skulle kunna berätta massor. Från en liten by på vischan. Jädra kärringar hela högen! Inte undra på att det finns material till böcker och filmer... bara att titta på verkligheten bortom ära och redlighet. Finns hur mycket som helst att ösa ur.
