GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!

 

Jag tycker inte om Gud...

Var på julsångsgudstjänst med engelsk förebild, "Carols vid Betlehem", i Domkyrkan. Fint. Med körsång och prästprat. 

Delar av prästpratet gillade jag inte. Delen där Gud bestraffar och kräver offer. Den Guden gillar jag inte. Jag tror inte att allas vår Gud vill straffa, döda och förstöra för oss människor. Jag tror inte att allas vår Gud vill att vi ska offra... varken söner eller döttrar... eller något annat. 

Vi är alla Gud. Av Gud. En del av Gud. Kärlek. Den Gud som straffar, han finns i Bibeln och i kyrkans prat, men den Gud finns bara där. Det är mänskligt påhitt att Gud vill straffa oss för diverse synder eller inte synder. Det är mänskligt påhitt att vi ska offra någon eller något. Ungefär som att offra sin högra hand för att någon säger det. För att vädret ska bli bättre, eller att få utdelning på Tipset. Lika befängt. 

I kväll såg vi en bra film på Netflix. The schack. Se den. På tal om Gud ovan, så handlar denna film faktiskt också om Gud. Och oss människor. Vårt sätt att se på saker. Och vårt sätt som vi lärt från kyrkan och bibeln. 

Här kan du se en trailer. Jag rekommenderar att se filmen i sin helhet.

Mörkret tillhör en annan tid

Mörkret tillhör en annan tid. Som ljusarbetare vet jag att mörkret finns. Inte bara det mörker som blir om vinterkvällar och nätter. Det finns fler mörker än det, och det värsta tycker jag är det som finns inuti en del människor. Hat. Det tär bara på den som bär det. Äter upp inifrån.

Själv tänder jag mitt ljus. Försöker att sprida det på ett bra sätt över hela världen. Det som står i min header… jag är ditt ledljus, din guide... är inte bara något påhitt. Det kom till mig för många år sedan. Och det har fastnat. Jag finns ju här för att lysa. Lysa upp någons mörker. Vara en hjälp på vägen. För jag ser och vet betydligt mer än vad du någonsin kan ana. Och det har jag haft med mig så länge jag kan minnas. När jag var liten var det skrämmande, nu är det mer skrämmande vad levande människor kan hitta på.

Mitt hem har jag egentligen bland stjärnorna. Min boning här på jorden är mitt nuvarande hem. Fast jag kallar det inte hemma, det är en plats jag bor på just nu. Mitt hemma är, på en annan breddgrad i vårt land... och bland himlens alla stjärnor.

Jag kan handskas med drakar. Helst de med fyra ben och vingar, inte gärna de tvåbenta. För de tvåbenta bär ofta på just detta hat, som jag nämnde tidigare...

men helst vill jag sitta på en hästrygg och titta ut över nejderna. Finna horisonten. Månen. Stjärnorna. Naturen och dess väsen. Jag kan handskas med energier. Kristaller. Trummor. Och så vidare... 

Jag är jag. Och jag är unik. 
Precis som du. 
Vi har alla en uppgift att fylla. Även du.
Vi behövs alla. 

Och för att få balans behöver ljuset mörker... men inte hat. Så... jag balanserar upp någon annans mörker.

She-Devil - med lite jävlar anamma!

Slösurfade lite. Fann ett gulligt halsband. Kvinnosymbol, fast med små horn och ett guldhjärta. Shedevil with a golden mind heter det. Blev lite kär i det.

Häng inte upp er på namnet... detta med "devil". Hornen är för att visa att man har lite "jävlar anamma" under kavajen/tröjan/linnet. Inte nödvändigtvis att man är en satmara. Fast det finns väl sådana också som köper detta fina halsband. Och guldhjärtat visar ju hur det står till... för oss som inte är i kategorin rivjärn. Bara för att man har ett gott hjärta betyder det inte att man står till tjänst med att bli trampad på. Icke.

Men jo, jag gillar symboliken... *flinar försynt på min kammare*

och jag har inte fått betalt för att skriva detta. 

Vore en bra julklapp till denna bloggs författare!

Och så var det 2018 då... och jag

lägger allt krut på mig och mitt.

Ja, just det. Det är mitt år. Min tid. Mitt. Jag. Jag. Jag. #mefirst

Näe, jag är inte alls ego. Eller jo, jag är ego, för mitt eget bästa. Det borde alla vara. Detta innebär inte att man skiter i andra och är dum mot medmänniskor. Tvärtom. Men jag går först. För tar jag inte hand om mig själv så kan jag inte heller ta hand om någon annan. Inte finnas på ett bra sätt för någon annan.

Så... nummer ett är jag. Och mitt.

Nummer två är jag, och mitt, och min kärlek.

Juldan

Julaftonen firades. Med god mat och klappar. Trevliga människor och gott att dricka. Lugn och ro.

Precis som en julafton ska vara. Det enda som fattades var en sprakande brasa, men man kan väl kanske inte få allt... på en gång.

Vi är mer än nöjda.

Och idag, juldagen, har det varit det obligatoriska slappandet. Avkoppling, njutning och bara vara. Precis som en juldag ska spenderas. Snön har fallit vackert. Julfilm på Netflix. Smörja kråset med god julmat. Gofika. Tända ljus. Och i morgon är en annan dag. Annandag jul...

och den ska också bli bra. För vi har bara bra dagar.

Nu är det... God Jul!

Ja, gott folk... nu är det God Jul!

Så... God Jul på dig då.

Julen hos mig har en fint blå himmel med rosa kanter. Snö i lagom mängd. Stillhet, än så länge... innan alla ska iväg och fira på olika ställen. Ännu är ju bara morgon.

Julen hos mig är kärleksfull. Kära maken och jag har haft sovmorgon, öppnat våra julklappar, tänt fjärde ljuset och bara njutit. Under dagen väntar två julaftonsfiranden. Det ser vi fram emot.

Sjung, trumma, sjung...

Den här trumman har tagit lite tid att färdigställa. Inte så att jag inte visste vad som skulle målas. Bara det att den ville inte hastas iväg. Nu är den i alla fall klar och ligger och gosar till sig lite energier. För att förstärka det som redan finns.

Här syns alla ingredienser som behövdes. Varken mer eller mindre. Den "invigde" förstår. Alla andra får beundra den och sukta...

Det är alltid kul och väldigt inspirerande att måla trummor. Att se vad som finns i trumman och att se vad som finns i den som ska ha den. För det är inte bara en slump att det blir de motiv som blir. Det finns ett syfte med motiven och de har en innebörd för ägaren av trumman. 

I morgon överlämnas den till sin ägare och jag hoppas ägaren får många härliga trumstunder med sitt underverk till trumma. Så... trumma min trumma... länge och mycket, ofta, och låt den sjunga för världen och universum.

Sjung, trumma, sjung...

Augustifullmåne

7 augusti, fullmånekväll. Naturligtvis bör det uppmärksammas. Även om jag nu bara hade mobilkameran att uppmärksamma detta med. Och mina egna ögon. 

Kvällen var ljum. Havet brusade och vinden susade. Tyvärr kom det en del moln emellanåt och skymde vår vän månen... men vi har sett den och den såg oss. Rakt i vitögat. 

Levande ljus runt oss. Trummorna. Lugn. Ro. Frid. Frihet. Magisk kväll i månens sken. 

Trumma, min trumma. Och trumman sjöng. Ljuvt och länge. Att spela tillsammans är än mer magiskt än att spela i ensamhet. Vilket inte heller är fy skam. Minsann. Men hellre fler trummor på samma energivåg. Energierna var höga och till slut vibrerade även marken där vi satt. 

Att äntligen ha sin egen trumma, efter år av önskan efter en... ja, det går inte att beskriva. Underbart. Och underbart är att använda den. Trumma. För allt, eller inget. Så länge syftet är gott... och det är det ju. Natten var full av väsen, energier... 

Till sist åkte vi hemåt i månskenet för att sova i vår säng där månen varje gång skiner in och försilvrar drömmarna. Inget är så skönt som att sova i månskenet. Hade jag haft egen tomt hade jag sovit ute i trädgården. Nu löser vi detta på annat sätt. Och vår vän månen myser med oss. 

Du kommer aldrig att få äga mitt hat

"De som har utsatt mig för ondska kommer aldrig att få äga mitt hat. Den gåvan tänker jag inte skänka dem. Ingen kommer heller att få min rädsla eller min fruktan... än mindre få mig att tappa tron på mig själv eller medmänniskor. De får min sorg över det onda de gjort, den segern ger jag dem. Men den segern kommer att bli kortvarig. Varje dag i resten av mitt liv kommer jag att segra över dessa människor genom att känna tacksamhet över att jag fått ännu en dag i gåva. Jag kommer att glädjas över att se solen stiga upp över horisonten, över att känna vinden smeka min kind, över att höra barn skratta, se älskande mötas."

Citerat från boken Vargarnas tid av Elisabet Nemert.

Just de här orden rörde mig. Berörde mig. För...

ingen kommer någonsin att få äga mitt hat. För jag äger inget själv. Däremot finns det de som beter sig illa och som jag aldrig någonsin kommer att ens ägna en tanke åt mer. Det är flera personer som bara i år har visat sin rätta sida. De som bara vill förstöra. Ha sönder. Allt. Ställa till förtret.

Söndra och härska... hette det visst. Men det enda de kan söndra och härska över är sin egen skit. Det var ju det där med att kasta sten i glashus... och en massa andra kloka ord som sagts sedan urminnes tid.

Och så var det ju som indianen i sagan sa, den varg du matar vinner. Matar du den bittra bitbenägna vargen... ja, då blir du ju därefter. Matar du däremot den goda och glada så blir det helt tvärtom. Men alla kan kanske inte förstå sagor. Eller sanningar.

Alla ormar i vårt paradis kommer att få slinka ut i kylan, om det nu har försökt att nära sig och värma sig på oss. Vi vill bara ha goda och glada människor runt oss, som bryr sig på äkta sätt. Och som låter oss vara de vi är. Inget kan dela på oss. Ingen kan dela på oss. Vi har varandra och det är som det ska vara. Och vi är där vi ska vara... just nu. Allt är som det ska. Med oss. Bara det att det finns de som inte kan låta det vara bara så bra och så som det är. Måste lägga sig i. Men... slingra ut i kylan och skaffa ett liv. Det är ett gott råd.

Långnäsa... blev det. För några. Långnäsa.

Du kommer aldrig att få äga mitt hat. För där finns inget hat. Bara bestämdhet. Att mitt är mitt. Att vårt är vårt. Punkt.

Läs gärna boken! Den var bra. Omskakande. Med insikter som vi alla behöver. 

Nu har vi vänt ett blad igen

Juni gick och juli har anlänt.

Juni innebar... jobb. Men också en hel del annat. Födelsedagsfirande. Midsommarfirande...

Petter the Cat

Midsommarblomster, vid en stuga vi hyrde över midsommarhelgen. Underbart mysigt. Verkligen värt allt. 

 Soligt. Varmt. Mysigt. Avkopplande. Vederkvickande. Ja, det finns nästan inte ord för hur bra det var.

 Tuna kyrka. En kyrka vi besökte och beundrade. Fin utsikt över Ljungan... också.

 Ljungan.

 Den här filuren hittade vi vid en promenad. Den låg kvar till några andra kom skenande, och skrikande, och skrämde bort den. 

Vackra Färgätmigej på Ljungans strand.

Garaget var något för litet för bilen... men det gör inget. Den passade så bra in där den stod. Och den vita färgen matchade hundlokablommorna väl. Juni innebar också tid för en ny bil. Jag är nöjd. Maken är nöjd. Alla är nöjda. Precis som det ska vara. 

Kanske sitter väl en och annan där ute och surar, men vad sjutton... gör nåt åt det då. Jag kan inte leva det liv andra vill att jag ska leva. Jag måste få leva mitt liv. För det är bäst för mig. Så gör det som är bäst i ditt liv, så blir det bra och du blir också glad och trevlig. 

Nu har vi juli och semester. Massa aktiviteter går av stapeln. En del kommer väl att så småningom hamna här, men inte allt. Lite tid kan det också ta, för vem har inte all tid i världen?

I morgon är det juni...

Tiden går, och vi med den. I morgon går vi in i den sjätte månaden detta år. Snart halva loppet gjort.

Vad har då hänt sedan sist. Massor. Mest positiva ting. Lite regn och fula moln har skymt solen men inte så ofta och länge. Temperaturen har varit både låg och hög. Naturen grönskar och havet slår ystert mot stranden. Skogens väsen har vaknat till och levt upp. Lika som vi människor.

Ännu en födelsedag har firats. Och det på annan ort. För födelsedagsfiraren fick en resa i present, en resa med innehåll. Sådant gillar vi. Arbetena flyter på och jag börjar nu ta ut all komp jag har. Många sköna lediga dagar. Och strax kommer sommarsemestern för oss båda. Även den innebär resande, hotellfrukostar, restaurangbesök och mycket annat kul.

Hus och lägenheter uppgraderas. Livet förändrar sig. Och så har vi tittat på bil. Fin bil med massa finesser. Splitter ny. För det är vi värda. Visst är den fin?! Snart på en gård nära oss.

 VW Tiguan 2017

 En månad ung bil.

 SUV

Med massor av utrustning.

Sköna maj välkommen!

Med raska steg har vi skuttat in i maj månad. Våren är här och ljuset. Dock har inte graderna följt med lika lätt, utom idag då... då det varit riktigt varmt.

Nu finns känslan att tiderna drar mot semester. Välförtjänt sådan, för oss båda. Ska bli skönt. Sova ut. Resa. Umgås. Upptäcka. Uppleva. Bara vara. Men först...

ska vi jobba några veckor till, slutföra en kurs, utföra en annan kurs i slutet av månaden och lite annat smått och gott.

Semester... nu är vi på väg till dig!

April, april, din dumma sill...

Ja, nu är det ju inte så många dagar kvar av april månad. Tiden har gått otroligt fort. Fast varje dag har många gånger varit seg. Makens son har fyllt år och mitt barnbarn har fyllt hela två år. Ack, vad tiden går. Man skulle kunna rimma sig en lång vers med detta... men jag låter bli.

En kväll var det riktigt härliga kraftfulla färger när solen bröt genom fula moln och förgyllde vår del av staden. Märkligt och vackert. Och nej, jag har inte lagt på mer färg på fotot. Så här blir det några kvällar emellanåt. Som om naturen verkligen vill visa att "jag finns och titta så vacker jag är". Kanske för att vi människor inte ska gå och nicka till i vår egen sömniga värld utan titta på vad vi faktiskt har den tid vi lever här på jorden. Inte gå och glo i asfalten, eller telefonen, utan verkligen ta vara på vår natur medan tid är. När det är för sent går inte att ångra sig.

Och nu börjar ju den härliga tiden på allvar. Varmare väder, underbara sommarregn, åska som dånar mellan bergen, vindstilla soluppgångar i en tyst värld, havet, stranden... ja, ni vet. Precis så där underbart som det kan vara... som i en saga. Men det är ingen saga, det är verkligt. Så ta vara på din tid.

Gokväll!

Fullmåne

Det är fullmånetid. Pink Moon, tror jag visst den kallas.

Såg den igår. Utanför mina fönster vandrade den. Kikade in och lyste upp bostaden. Är så perfekt här att det så gott som alltid är månsken in... när det är måne på himlen. Jag njuter.

Älskar att sova i månens sken. Speciellt fullmånens sken. Då dras inga gardiner för, utan månen ska ha fritt tillträde. Så har det varit i alla år jag levat och så ska det förbli. Hör inte till dem som mår dåligt av fullmånen. Nej. Tvärtom. Jag mår som en prinsessa. Månen är min naturliga vän. Har alltid varit. Kommer alltid att vara.

Och så får det bli.

Nu partajar vi loss...

Nu börjar alla födelsedagar... på en lång rad. Februari inleder en lång era av partajande. Här röjer Zorro loss, glaset är tömt och räven på bordet. Nu slår vi klackarna i taket och firar alla födelsedagsmänniskor. 

Dessutom ändrar vi på det som går att ändra på... 

på en massa plan och sätt. En av grejorna är att låta saxen arbeta. Man måste ju med jämna mellanrum rasta saxarna, det inser de flesta. Och vi ändrar inte bara på frisyrer, vi ändrar på det mesta som behöver ändras på. Fortfarande är det för många som lägger sig i vad vi gör, tänker och tycker. Vi, liksom alla andra får göra som vi vill utan att vissa ska lägga sig i och försöka styra. Det är dömt att misslyckas. Så... 

om var och en sköter sitt så blir det så bra. Sopa framför sin egen dörr och så vidare...

Booom booom booom

I höstas blev jag ju med trumma. En som en annan målat. Samtidigt följde en omålad trumma med hem. En som jag själv skulle måla. Efter mycket provande av de omålade trummor som fanns att tillgå följde denna med. Det givna var ett par ögon som tittade rakt på mig... redan på den omålade trumman. Som om det redan var givet vem som var trummans invånare. Och här har vi en av trummans boende... den andra kan man se lite av på ena sidan av trumman. Ögonen visade sig tillhöra en stor vit varg. Jag hade sett den innan men visste inte att den även skulle vara på trumman. Men så var det.

Nu är kvar att sy den väska den ska fraktas i när den följer med mig hemifrån. Väskan blir i röd sammet med svarta detaljer. Men... mer om det senare.

Att måla trumman var riktigt roligt och spännande. Inte så svårt som jag hade trott. Eftersom jag inte visste riktigt vad som skulle målas på trumman så hände saker eftersom. Och med facit i hand så blev det så rätt. Allt har en innebörd för mig. Och nu har jag en helt min egen trumma. Den jag fick målad tidigare är ju också min och med rätt ingredienser.

Drömliv

Antar att även du sitter och tittar på Mandelmanns trädgårdar? Ja, vi gör det. Och detta när en dröm jag haft länge.

Så... kanske dags att lätta ankar och dra till Österlen, eller en lika härlig del av landet där det verkligen går att odla med lätthet och där allt växer. Som Gustav själv säger... "det går att plantera ett träd upponer och det rotar sig". Det är så det ska vara. En frodighet. En lätthet att odla. Inte behöva joxa med både frys- och blåsskydd... ha stress över kort odlingsperiod... och så vidare.

Av olika anledningar är jag där jag är i vårt avlånga land. Men inget som inte går att åtgärda. Jag vet var jag har siktet inställt...

dessutom har jag en plan B. Inte att förakta. Och plan C. Fast nu är det ju så att alla dessa kommer att sammanfalla så småningom. Så det är inget att välja på A, B eller C. Det är redan valt. Bara inte valt i vilken ordning dessa ska uppfyllas.

Jag kan! Vi kan!
Jag har kunnat förr! Jag kan nu!
Vi har kunnat förr! Vi kan nu!

Vi ses!

Släpp taget, för bövelen...

Det finns människor, och det finns andra människor. För trots att jag inte gillar att etikettera mina medvandrare här på jorden... så ibland behövs det ändå.

Dagens etikett är...

de efterhängsna.

De som absolut inte kan släppa taget om det som varit, och människor de levt med, umgåtts med eller bara känt till sådär lite i allmänhet. De klängiga, snokande, bittra och förgrämda... de med offerkoftan mycket ordentligt pådragen och hårt knäppt ända upp i halsen. De som bara ser fel hos sin nästa och aldrig hos sig själva.

Varför måste man ha som sitt mantra att i evinnerlighet förfölja de man ändå inte ens vill se eller umgås med? Fattar inte hur det fungerar. Är ju bara så enkelt att lägga ner och förpassa till evighetens arkiv... för har man valt bort någon eller något så vill man väl inte leva i det för alltid? Varför då välja bort?

Det är ju så att den man inte kan släppa, den finns ju kvar hjärtat och hjärnan och skaver och nöter. Även om du inte tror det. Vore det inte enklare att skaffa ett annat intresse? Inte hänga kvar som en morbid jädra mardröm hos dem du lämnat... eller säger dig ha lämnat. Sluta kontrollera andra, sluta hänga efter och snoka, sluta. Bara sluta. Så enkelt. Ägna dig åt dig själv och ditt. Och då menar jag inte att ägna sig åt bitterhet och offerkoftamentaliteten.

Det är inte synd om dig! Inte ett jädra spår synd om dig! Du har själv valt hur du ska ha det i ditt liv. Går livet inte som du vill... så tänk om. Ändra inriktning. Ändra på dig själv, för det är där felet sitter. Inte hos andra! Det finns många bra böcker skrivna om detta att ändra inriktning. Det finns terapi också för den som inte ids läsa en bok. Gör det bara. Ändra på dig och få ett bättre liv. För ett bättre liv får du inte om du bara gnäller, kritiserar och anklagar andra för dina tillkortakommanden.

Nå, sätt fart nu!

Bestäm dig att leva ett liv i kärlek. Oavsett om du lever ensam eller tillsammans med någon. Kärlek är inte bara det som är mellan två människor i ett förhållande. Tror du det så har du fattat fel. Kärlek ska man ha till allt och alla. Till medmänniskorna, till omvärlden, till skog och mark, till maten du äter... ja, till allt. Även till dig själv. Men jag misstänker att den med offerkoftan på inte har den minsta uns av kärlek till sig själv. Man blir heller inte mer kärleksfull till sig själv om man hela tiden är på jakt efter kärleken via en annan människa. Du måste äga din egen kärlek först.

Gå nu och äg din egen kärlek!

Gott Nytt År!

Nyårsafton 2016. Sovmorgon. Finfrukost. Åkte till Alderskär och hade kameror med. En fin och lugn stund med vågor och skog, strand och himmel. 

Lagat god nyårsmiddag. Krämig potatisgratäng med en gnutta vitlök i... så där så det bara anas som en underbar extra guldkant, sparris, finaste möraste oxfilén som gick att uppbringa. Gott ekologiskt vargvin till. Senare i kväll mer gott, bär av olika slag. Fika. Nyårsskålen inte att förglömma. 

Löftena har vi givit varandra. Lämnade av det gamla år 2016 vid havet, så nu är vi rena och inväntar det nya året 2017... som ska bli ännu bättre än det goda 2016. Så...

Gott slut på år 2016 och 

Gott Nytt År 

tillönskas er alla!