Nu är det... God Jul!

Ja, gott folk... nu är det God Jul!

Så... God Jul på dig då.

Julen hos mig har en fint blå himmel med rosa kanter. Snö i lagom mängd. Stillhet, än så länge... innan alla ska iväg och fira på olika ställen. Ännu är ju bara morgon.

Julen hos mig är kärleksfull. Kära maken och jag har haft sovmorgon, öppnat våra julklappar, tänt fjärde ljuset och bara njutit. Under dagen väntar två julaftonsfiranden. Det ser vi fram emot.

Ett galet dåd i Stockholm

Ett ohyggligt dåd har hänt i Stockholm i eftermiddags. En lastbil har kapats och körts efter Drottninggatan och skadat och dödat människor, för att till sist krascha in i Åhlénsvaruhuset. 

Läser på nätet och ser på tv:s nyheter. Det spekuleras och funderas och babblas... varför kan man inte bara vänta in fakta om vad som faktiskt var för dåd.

Många är ledsna och förtvivlade, skakade i grunden över vad som hänt i vårt lilla land. Det är fullt förståeligt. Men ändå, jag föredrar att inte kalla detta för terrorbrott innan jag vet om det är så. Jag föredrar att inte beskylla någon innan vi vet vad som hänt och vem som gjort det.

Om det är terror är det fruktansvärt, om det är en psykiskt labil person är det lika hemskt, om det är en vanlig "svensk" människa som gjort det är det lika fruktansvärt som om det är en från ett annat land. Jag ursäktar inte dådet på nåt sätt. Däremot vill jag inte kalla det terror innan vi ens vet om det är så.

Vad vi alla behöver är att ta det lugnt, följa anvisningar från de som faktiskt har ansvaret, inte från de som nu tar chansen att skrika ut sitt hat och sina frustrationer över invandring.

Tänker på de döda och de skadade, samt deras anhöriga. Tänker på alla människor i Stockholm som jag känner på ett eller annat sätt. Flera av dem vet jag nu är i säkerhet och utan skador, och har bekräftat detta på olika sätt.

Och jag tänker inte låta detta skrämma mig! Jag vågar åka till Stockholm igen. Jag vågar bo ett stenkast från där det hände, där vi bodde sist vi var nere. Jag tänker inte smyga mig fram i livet på grund av att någon kan tänkas vilja skada andra människor. Jag tänker heller inte ta någon skit på grund av att jag skriver detta. Just för att inget blir bättre om vi tjafsar med varandra i den här situationen.

Hoppas att alla kan få en lugn natt och är i säkerhet.

Nu partajar vi loss...

Nu börjar alla födelsedagar... på en lång rad. Februari inleder en lång era av partajande. Här röjer Zorro loss, glaset är tömt och räven på bordet. Nu slår vi klackarna i taket och firar alla födelsedagsmänniskor. 

Dessutom ändrar vi på det som går att ändra på... 

på en massa plan och sätt. En av grejorna är att låta saxen arbeta. Man måste ju med jämna mellanrum rasta saxarna, det inser de flesta. Och vi ändrar inte bara på frisyrer, vi ändrar på det mesta som behöver ändras på. Fortfarande är det för många som lägger sig i vad vi gör, tänker och tycker. Vi, liksom alla andra får göra som vi vill utan att vissa ska lägga sig i och försöka styra. Det är dömt att misslyckas. Så... 

om var och en sköter sitt så blir det så bra. Sopa framför sin egen dörr och så vidare...

Vi tänder ljus för de som är på andra sidan

 Den här helgen hedrar vi de som gått före oss, lite extra mycket. Tänder ljus och minns. Stannat upp och reflekterar över livet och dess innehåll.

 Ingen nämnd och ingen glömd. Alla finns i minnet och med oss.

Och definitivt inte bara denna helg. Alla dagar. Alla nätter. All tid.

Bröllopsklockorna har klingat

 Nu har vi gjort det!

Ja... det som de flesta inte trodde på. Två blir ett. Kära sambo har blivit kära make. Och jag har blivit älskade maka.

I lördags, 13 augusti 2016 kl 15.00... svarade vi ja inför domprosten i domkyrkan.

I bänkraderna satt släkt och vänner. Solen sken och vindarna var ljumma efter en regnig natt och en gråmulen förmiddag. Precis som vi bestämt.

Vi tågade in till Pink Floyds "Coming back to life" med en suverän kantor vid orgeln. Fotografen var på plats och jag har sett några bilder redan... helt underbara. En Pontiac Bonneville stod utanför kyrkan sedan vi vandrat gången tillbaka mot dörren och kyrktrappan till tonerna av Petersson-Bergers "Intåg i sommarhagen". Cruising runt stan och än mer fotograferande. Kvällen avslutades på lokal med god middag och samvaro.

Maken är en klok karl så han bytte ut sitt efternamn mot mitt. Moderna karlar gör så. Bröllopet hade som tema "blått"... eftersom vi gillar blått och i ringarna Flemming Uziel är en blå sten gömd.

Maken togs omhand och pysslades om av sin frisör. Jag fick smink och hår på mitt ställe. Klänningen och kostymen satt som en smäck på oss. Finskorna och klackskorna på. Blomkrans till mig och en likadan coursage till brudgummen...

och nu är vi gifta.

Tror att gästerna var minst lika lyckliga som vi... det formligen sken om dem. Bröllop gör något med människor. Tar fram de finaste sidorna. Så vist är det...

Söt-ungen!

Inte alls en smutsgris. Man blir kladdig i ansiktet när man äter, i alla fall som ettåring. Plockmat som macka i bitar, päron i mindre skivor och en massa färska blåbär går ner i en faslig fart.

Underbara unge med sina fantastiska ögon.


Mobilfoto Samsung Galaxy A7, Nina Warglycke

Birka

Birka kryssar i nordliga farvatten. Andra gången båten lägger till här. Blir en gång till vid midsommar. Första gången båten anlände var vi på annan ort. Den här gången var vi hemma.

Fast... båt som båt. Vi har ju åkt stor båt förr och jag har sett stora båtar förr.. så jättemärkvärdigt var det väl inte. Dock bra att storbåtarna även tar sig till nordligare trakter... inte bara gnider runt i vattnen söderut. Finns ju mycket fint att se även här i norr.

Josef var intresserad av sånt som har motorer.

Först brummade han och kikade på bilar hemma hos oss... sedan knatade vi faktiskt iväg för att glo på båten. Jodå, Josef var väl lite imponerad... men mest imponerade tåget som kom och en långtradare, samt lastbilen som startade och körde iväg vid Fresks.

På vägen hem var det bara blommor som var intressanta. När vi går på den smala trottoaren hinner han nypa av blommor på buskar som sticker ut i vägen. Blomma. Sitter han och mässar. Mäkta imponerad av något så fint.

Bilder: Warglycke Foto & Samsung Galaxy A7, från mitt Instagramkonto

Grattis min älskling!

Idag fyller min älskling år. 

Grattis!

I lördags firade vi gemensam födelsedag, eftersom vi var mitt i flyttning när jag fyllde år. Trivsamt och mumsigt. Alla samlades och åt och drack gott. Trevligt!

Ibland blir det hack i tidslinjen

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer.

Alf Henriksson

Nära havet vill vi bo... och det gör vi!

Nytt köksbord och nytt kök...

kräver ibland nya tillbehör.

Som en duk. Eller mandala, som det heter. Havets färger. Då vi bor mycket nära havet. Kanske mer  rätt sagt, i havet. Fast på land.

Beskrivningen är inte min, det är Virrkpannan som är upphovskvinna till den.

Den nya bostaden har ett annat önskemål om färg på inredningen än vad huset hade. Känns skönt att byta ut det mesta. Och allt som hade med våra tidigare liv har vi slängt bort. Bara våra fina nya energier ska vi ha hemma hos oss. Startar man ett nytt liv ska det vara nytt. Inte starta om med allt gammalt skit. För fel saker är skit, enligt mig. Det gör ingen glad.

 

Havets färger. Ja. Ljust och fint. Elegant. Nu väntar vi bara på grönskan ute.

Lilla barnbarnet. Josef. Kokar lunch. Kokt räv... verkar det bli. I nästa ögonblick har han vänt på grytan och trummar glatt en låt... för att i nästa ögonblick hitta ett nytt sätt att använda en gryta. Uppfinningsrik är lillgrabben. Och så söt. En fröjd att umgås med honom...

Josef - ett år idag, 14 april 2016

Sötaste ungen fyller ett år idag.

Mitt barnbarn. Sambons bonusbarnbarn. Josef lillprins. Liten men naggande god. Framåt kille med huvudet på skaft och spring i benen. Har full koll på det mesta. Och har han inte koll så frågar han vad det är eller vad som händer. Inget undgår hans hökblick. Pratar som om han vore minst ett halvår äldre. Så bra att prata att till och med BVC påtalade hur duktig han var.

Grattis Josef!

Sötnötter

Möt Perra... eller rättare sagt... Petter, the cat. En liten svart katt med lång svans och stor röst. I fem dagar är vi nu kattvakter. Inte så jobbigt. Petter är en osocial katt, men vill ändå inte vara ensam. Han ska veta att man finns... så är han nöjd. Utom om man tar fram borstar... det gillar han. Att borstas. Spinner tyst. Så tyst att man bara känner det om man håller i honom.

 Hittade äntligen en fin lampa. Till vardagsrummet. Stor. Rejäl. Lite märklig. Går att ändra form på den genom att dra i snörena. Med en klar lampa i så blir det mönster både i tak och på väggarna. Den allra största varianten har jag beställt. Med kopparfärgad insida. Finns i tre storlekar.

Och i veckan som kommer firar vi lilla Josefs första år. Tänk vad tiden gått. Nu är han uppe och drar omkring i full fart. Finns ingen broms på honom alls. Här har han tillfälligt bromsat upp och sitter hos bonusmorfar. Finns heller ingen broms på hans pratande. Jösses vad han snackar! Väldigt vetgirig och nyfiken på livet och livets alla ting.

En liten man med mycket vilja och energi. Tids nog hinner han bli stor karl... just nu ska han bara vara så liten som han är. Även stora män har en gång varit små, eller pyttesmå.

Foton: 
Nina Warglycke. Katten och lampan med Samsung Galaxy A7 och Josef med Nikon D800.

Att åka på en räkmacka i gräddfilen...

Det är jag absolut värd. Så även min sambo.

Fast så får man inte tänka, enligt Jante. Istället ska Luther sitta på axeln och förtrycka en. Det vägrar vi.

Och så får man inte tänka enligt en del människor. Som de avundsjuka. De som inte kan med att unna en annan medmänniska att det går bra för henne/honom. Men nu är det så...

att alla har vi våra val. Även om man inte väljer så har man valt. Att inte och inget välja är också ett val. Men jösses människa... så får man ju inte säga. Istället ska man hålla truten och ligga ytterst lågt. För inte får man synas, inte får man höras. Om inte de avundsjuka omnämns i samma andetag... eller ännu hellre i början på det andetaget. Men nu är det så att du är du och jag är jag. Vi är inte samma... även om vi hör samman i Universum, alla människor, djur och naturen. För var och en har en fri vilja. Så vad väljer du?

Dina tankar och dina val påverkar ditt liv. En sanning som alltid varit en sanning. Och alltid kommer att vara sanningens sanning.

Jag har valt att leva ett gott liv med goda val. Och visst kan man väl säga att jag åker på räkmackan genom gräddfilen... för jag har valt det. Jag har arbetat för att så ska bli. Det är inget man bara får och kan kräva, från andra. Man får faktiskt själv arbeta för att få ett bra liv. Kanske kan kännas tungt att inse... men så är det. För alla.

Jag har valt att leva ett gott liv med goda val. Det räntar sig. Kan man säga. Jag har gjort vad jag kan för att leva på räkmackan i gräddfilen. Det finns de som anklagar mig för att sno av andra, sno åt mig det som inte rätteligen tillhör mig. Att utnyttja andra. Att lura mig fram. Dessa påståenden får stå för de som vräker ur sig dem. De kan ju ta och kika lite på sina egna liv istället. Där föreligger inte bara godhet. Tvärtom. Förslagenhet, feghet och hugg i ryggen... De talar bara om hur de själva är. Det finns ingen som helst sanning i lögner som sprids. Karma. Slår tillbaka. På de som ljuger. Jag behöver bara sitta still på min stol och vänta. Behöver inte göra något själv.

Jag lurar inte människor. Jag snor inte åt mig av andra människor. Jag ljuger inte om varken mitt liv eller andras liv. Jag startade mitt liv i godhet och har vandrat och levt efter det allt sedan dess. Jag har hjälpt många människor, fast flera av dem påstår annat idag. Jag kommer att fortsätta göra mitt bästa för att hjälpa medmänniskor, omvärlden och Universum. Däremot kommer jag att skilja på de som bara vill utnyttja mig för sina syften. Där kommer inget att ges tillbaka till dem. Jo... jag sänder kärlek. Allt för att de ska inse att deras syften inte är av godo. Kärlek är nog vad de behöver. Massor av kärlek. För att tina upp deras frusna hjärtan. Tina upp frusna sinnen. Det är aldrig för sent att tina upp någon vars hjärta frusit. Kanske kan jag på det sättet rädda en människa till sinnesfrid...

Med kärlek...

lever vi på vår räkmacka, i gräddfilen...

Gör så du med!

Namaste

En "Ding Ding Värld" - 1

När träden vajar för vind betyder makten ingenting allt kommer sluta i kaos i en ding ding värld. =ref

Och i en ding ding värld där ingen lever som dom lär folket tassar runt i tillvaro av själlös karaktär alla svär över sina grannar dystra vintergråa mamma (dystra fega egon dem väljer att stanna?)
Ingen ifrågasätter, de bara fortsätter, sätter sig ner på något kontor och bara lyder storebror
Deras enda stimuli får bli ett tunt kuvert med platta papperslappar i.
ref x2

Och det är rädslorna som styr i denna ding dinga värld folket tyglas genom fruktan och kvävda begär att du inte duger som du är det är det du blir lärd
Och denna perfektion blir ständigt när genom medias osynliga band som vill vägleda dig bort från autentitet för du kan inte förstå då du är den du är, då det finns en större mening varför du är här Jag sa:
ref
Ooh aj vad händer den dag, då allt går paj. Det säger bara Bang Bang bipibapapang jäääh.
X2

God Jul!

Älskade unge...

"Kan jag få låna din kamera mormor?"

Liten, liten, liten... blir stor. Josef växer sakta men säkert. Blir med tiden en stor man han också. På bilden sju månader ung och går med raska steg mot åtta måndersstrecket.

"Om du kör trummor, bonusmorfar, så drar jag en trudelutt på pianot. Så här gör man!"

Josef spelar piano på matrumsbordet tillsammans med bonusmorfar och grabbarna rockar fett. 

"Men vad säger du, bonusmorfar, hur kan dom få göra så?"

Josef och bonusmorfar i djupa samtal om livet och omvärlden. De har en väldigt fin kontakt och gillar varandra. 

Här var det lite snack man till man medan mormor hanterade en stor kamera och försökte få ljuset att bli bra.

Jag är en underbar människa!

Mina älskade... barnbarn och sambo.
Värme och upplysning.

Adventsfrid i hemmet.
Värme och närhet.

 Julefrid i hemmet. Julefrid på vår jord.
Ingen utanför och glömd.

Värme och närhet.

 Andra världar. Andra dimensioner. Ingen glömd.
Värme och närhet.

 Julpyssel. För glädje.

Värme och närhet.

Jag är en underbar människa!

Miraklet blir större...

Släktens lilla mirakel blir bara större. Om än liten för sin ålder så växer han ändå. För alla barn växer. Både på utsidan och på insidan.

Miraklet Josef är lätt att fotografera. Intresserad av kameran och vad jag och bonusmorfar gör med en intressant grej i handen och framför ansiktet. Kanske en blivande fotograf... vad vet vi vad han har för planer för sitt liv. Det vet bara han. Och än så länge kan vi inte riktigt förstå vad han säger. Men säger saker gör han. En klok liten gosse... miraklet.

Fars Dag - 8 november 2015

Grattis på Fars Dag till min egen pappa

mina barns farfar

till min sambos pappa

till min farfar och morfar...

som alla fem bor tillsammans i en annan dimension.

Har skickat upp både tårta och blommor till dem. Samt firat min kära sambo med god mat och gott fika, på Fars dag, eftersom hans barn inte bryr sig något.

Helgen har varit skön och lång. Hunnit med att rekreera oss, måla, läsa, äta gott, vila, prata, fundera, fika, umgås både med varandra och andra.

Nu saknas bara att få umgås med lilla Josef... och se vad han lärt sig sedan sist. Tror det är mycket... det är en vetgirig liten mini-grabb. Snart så... snart... snart... får vi klämma på lillgrabben och gosa massor.

Förutom vila och rekreation har vi hunnit med en massa annat. Tiden har inte rusat, som vanligt. Tiden har gått i en maklig takt.

Köra traktor. För första gången. Jodå, det fungerade bra. Traktorn skötte sig bra. Tydligen jag med. Framåt, bakåt, hissa och lyfta och tilta och... ja, allt man kan göra med traktorn förutom skotta snö då. För någon snö har vi inte. Och jag gillar stora fordon. För många år sedan körde jag hem en fullstor buss till sin hemort... och backade in hela bussen i sitt garage... felfritt. Nu fattas bara att prova en långtradare... och en jättedumper. Samt helikopter och flygplan.

Huggit ved. Elda braskamin är gott i vinterkyla. Och jag gillar att hugga ved, få drämma till vedstycket som går i tusen delar. Känna på lite muskler. Men mest är det teknik, att hugga ved. Och roligt. Gissa hur mycket ved jag har huggit i mitt liv? Ganska mycket. Gillar när man får träning och motion av att arbeta. Två flugor i en smäll, kan man säga.

Men bara för att jag nu har gott om ved så betyder det inte att jag vill ha vinter. Det betyder bara att jag vill elda i braskaminen och ha det gott. Det räcker med frost och några minus - lagom vinter. Massor av snö och kyla gör sig bara bra på fotografi. Inte annars.

mobilbilder: Warglycke, Samsung Galaxy A7

Man gör inte så!

 Nä, man gör inte så.

Halloween är en ganska ny företeelse som vi tagit till oss här i vårt land. Tidigare var det bara allhelgona man firade. Nu är det nästan så att en del tror att bara Halloween är det rätta och det som alltid varit i oktober/november. Men så fel! Dessutom krävs det nästan att mutor hemma för alla ungar som utklädda ränner omkring och ställer till förtret. För om du inte deltar i Halloweenfirandet så river vissa ungar stället... slänger omkring lösa detaljer utomhus och vissa har till och med slängt ägg på fasader, det har hänt. Att inte ha en pumpa ute på trappan eller vid ytterdörren är ett tecken på att man inte firar Halloween och inte vill ha ungar som kommer och tigger. Men detta vet nog den stora massan inte om och om de vet så respekteras detta inte. Anar att många föräldrar inte känner till och de som känner till informerar inte ungarna om hur saken ligger till. Lättare att spöka ut ungarna och låta dem ränna omkring och ta sig för med vad de vill.
Men... man gör inte så!
Respektera oss som inte firar Halloween utan Allhelgona.

Storhelger, födelsedagar och annat som vi firar.
I de moderna tider som nu är när var och varannan har flera familjer och olika konstellationer blir många snåla och beräknande. Om vi inte firar hens födelsedag så blir det billigare/enklare... eller vad ursäkten nu må vara. Och är hen en förälders nya respektive så görs verkligen skillnad. Här ska inte firas. Oavsett vad. Likadant vid jul. Man ska i många fall fira jul med lilla familjen. Oavsett. Att den lilla familjen ser ut på ett helt annat sätt nu gör ingen skillnad. Då köps bara julklappar till den som har hört till lilla familjen. Inte den nya familjemedlemmen som kommit in på senare tid. Eller så firar man helt enkelt inte jul med den person som har nu har ny respektive och eventuella barn. Sura och tjafsa... blir ingen jul av det. Bättre är att alla samlas och är sams och firar. Eller varianten där julen ska firas på först ett ställe... sedan ännu ett ställe... och ännu ett ställe. Det blir ett evigt rännande och bara stress och ojuligt.
Man gör inte så!
Varför inte inse att livet har förändrats. Vanligtvis inte till det sämre. Tänk att nu kan man vara sams och fira, med alla, istället för att leta stridsyxan, som gjordes som par.

Fars/Mors dag

Ytterst löjligt att bara för att kärnfamiljen inte ser ut som den en gång gjorde... så firar man inte den ena föräldern på Fars/Mors dag. Bara för att föräldern har en ny respektive. Och kanske nya barn. Så ytterst löjligt. Föräldern är ju fortfarande förälder. Kommer alltid att vara det. Går liksom inte att göra ogjort. Antingen firar man båda på sin dag... eller så firar man ingen. Utesluta den ena är bara dumt.
Man gör inte så!

Det finns så mycket att fira och så många dagar för att träffas. Istället sitter man på var sitt håll och surar.

Inse att livet har förändrats. Ibland sker så. Det är väl bara att ta "skeden i vacker hand" och acceptera läget. Allt är föränderligt här i världen. Livet måste gå vidare.

Dessutom...

inse att alla har vi våra liv som vi ska leva. Varför missunna din förälder, ditt barn, din nära och kära att ändra sitt liv så att det blir till det bättre? Är du så naiv att du hellre tar en nära och kär som mår dåligt där den är? Bara för att du ska bestämma hur livet ska se ut för den personen? Vänd på steken och tänk dig själv i samma situation. Hur hade du gjort? Hade du accepterat att någon annan bestämt vad som är bra för dig? Att du ska stanna kvar i ett dåligt förhållande? På ett dåligt ställe?

Tror inte det... va?