Bröllopsklockorna har klingat

 Nu har vi gjort det!

Ja... det som de flesta inte trodde på. Två blir ett. Kära sambo har blivit kära make. Och jag har blivit älskade maka.

I lördags, 13 augusti 2016 kl 15.00... svarade vi ja inför domprosten i domkyrkan.

I bänkraderna satt släkt och vänner. Solen sken och vindarna var ljumma efter en regnig natt och en gråmulen förmiddag. Precis som vi bestämt.

Vi tågade in till Pink Floyds "Coming back to life" med en suverän kantor vid orgeln. Fotografen var på plats och jag har sett några bilder redan... helt underbara. En Pontiac Bonneville stod utanför kyrkan sedan vi vandrat gången tillbaka mot dörren och kyrktrappan till tonerna av Petersson-Bergers "Intåg i sommarhagen". Cruising runt stan och än mer fotograferande. Kvällen avslutades på lokal med god middag och samvaro.

Maken är en klok karl så han bytte ut sitt efternamn mot mitt. Moderna karlar gör så. Bröllopet hade som tema "blått"... eftersom vi gillar blått och i ringarna Flemming Uziel är en blå sten gömd.

Maken togs omhand och pysslades om av sin frisör. Jag fick smink och hår på mitt ställe. Klänningen och kostymen satt som en smäck på oss. Finskorna och klackskorna på. Blomkrans till mig och en likadan coursage till brudgummen...

och nu är vi gifta.

Tror att gästerna var minst lika lyckliga som vi... det formligen sken om dem. Bröllop gör något med människor. Tar fram de finaste sidorna. Så vist är det...