Läser om cellminnen. Sådant vi har med oss från tidigare liv. För oavsett om och vad man tror om tidigare liv så har vi alla cellminnen. Ja, även från det här livet.
Intressant att läsa om. Och tänka sig att vetenskapen inte riktigt insett hur komplicerade vi är. På alla håll och kanter. Utan och innan. Högt och lågt. Under och över. Kroppen är liksom inte bara en kropp och punkt slut där. Kroppen är så mycket mer... liksom hjärnan och psyket.
Finns massor att läsa om ifall man vill och är intresserad. Är man inte det så får man väl låta bli då. Vi alla har ju ett val.
Själv vet jag absolut och precis vad jag vill läsa om. Som cellminnen, drömmar, kulturer, religioner, sammanhang, hjärnan, shamanism... och mycket mer. Jag vet vad jag tror och vet. Lika som du vet vad du tror. Och alla får tro som de vill.
Fönstret hittade jag i en gammal kyrka. Den används bara för vigslar och dop. Står i ett friluftsmuseum. Brukar gå in där emellanåt och beundra alla målningar. Se på det fantastiska ljuset som fullkomligt vräker sig in från de stora fina fönstren. Tänka på och känna hur det kunde varit här... säkerligen ganska kallt om vintern, och skönt att svalka sig om sommaren. Tänka på om prästen dundrade fram orden i sin predikan... eller om han smekte församlingen medhårs i sina texter. Brukar också tänka på hur fantastiskt duktiga hantverkare var förr. Tycker faktiskt inte att det är så jädra duktigt att sitta i en maskin och på så sätt få ihop ett hus. Vägg på vägg, som klossar. Det är förenklat arbete. Visserligen bra, för nog var det tungt och jädra besvärligt många gånger förr.
Boken jag läser heter - Helande minnen från tidigare liv av Atasha Fyfe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar