Möt Perra... eller rättare sagt... Petter, the cat. En liten svart katt med lång svans och stor röst. I fem dagar är vi nu kattvakter. Inte så jobbigt. Petter är en osocial katt, men vill ändå inte vara ensam. Han ska veta att man finns... så är han nöjd. Utom om man tar fram borstar... det gillar han. Att borstas. Spinner tyst. Så tyst att man bara känner det om man håller i honom.
Hittade äntligen en fin lampa. Till vardagsrummet. Stor. Rejäl. Lite märklig. Går att ändra form på den genom att dra i snörena. Med en klar lampa i så blir det mönster både i tak och på väggarna. Den allra största varianten har jag beställt. Med kopparfärgad insida. Finns i tre storlekar. Och i veckan som kommer firar vi lilla Josefs första år. Tänk vad tiden gått. Nu är han uppe och drar omkring i full fart. Finns ingen broms på honom alls. Här har han tillfälligt bromsat upp och sitter hos bonusmorfar. Finns heller ingen broms på hans pratande. Jösses vad han snackar! Väldigt vetgirig och nyfiken på livet och livets alla ting.
En liten man med mycket vilja och energi. Tids nog hinner han bli stor karl... just nu ska han bara vara så liten som han är. Även stora män har en gång varit små, eller pyttesmå.
Foton:
Nina Warglycke. Katten och lampan med Samsung Galaxy A7 och Josef med Nikon D800.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar