Höstfeeling

En svag nyansförändring i lönnarna avslöjar det. Än så länge är det bara en annan ton på det gröna. En rödare ton. Kanske så svag att inte alla upptäcker den. Men jag har upptäckt. I vinden kan man också bitvis känna lite "bett"... en föraning om isande kyla. Men bara en föraning. Än kan dagarna vara varma och sköna ganska länge till.

Mörkret lägger sig som en yllefilt runt oss alla. Mer om vissa, om man ska se hur de beter sig och inte kan föra sig. Men snart är de oförskämda ett minne blott. Man behöver inte ha med sådana att göra.

I mörkret är alla katter grå, sägs det ju också. Vet jag inte det. Tycker att alla katter är mer eller mindre svarta i mörkret. Förhoppningsvis kan man se deras blänkande ögon så man slipper köra på dem.

En storm har vi ju haft. Fler lär komma. Fast den storm som var kan inte kallas höststorm. Det var en sensommarstorm. Men rejäl. Tog med sig en hel del träd på sin färd genom riket. Lite trädgårdsmöbler och annat löst också... har jag fått berättat för mig. Jag behöver ju inte bry mig om sådana lösa ting längre. Jag har ju inglasat och skönt var dag.

De stora höstregnen lyser ännu med sin frånvaro. Det som lyser är istället alla fina lingon i den skog där jägarna nu mördar älgar på löpande band. Rättvisast vore att förse älgarna med bössor och att de har samma chans att försvara sig mot de människor som vill döda dem.

Djuren finns faktiskt inte till för att vi ska ha något att döda. Och i bästa fall käka upp. I alla fall de finare delarna. Var resten tar vägen vet jag inte. Kanske ner i gapet på någon björn. Jamen... du skjuter vi väl den med då... eller hur? För att den bara är ett... djur. Ja, jag återkommer till...

att människan är ett monster. Både mot varandra och mot djuren... för att inte tala om vår stackars jord. Bråka och käfta. Döda och äta. Skita ner och ta för sig. Det är monstren det. Inte sjutton föddes vi elaka och småsinta? Det är något många har tagit till sig eftersom. Bråka med sina medmänniskor och försöka förgöra dem på alla de sätt. Bråka med djur och natur och förgöra även där. Inte en tanke på kommande generationer. Inte en tanke på något, verkar det som. Alltid någon annan som ska göra rätt och bättre. Inget ansvar. Men nu är det så att alla har ett ansvar för hur det är. Även du!

Det känns verkligen som höstfeeling i det där att människor är så jädra nedriga mot varandra. Avundsjuka och hatiska. Prova någon annan sinnesstämning! Det gör inte alls ont. Det kan tvärtom kännas bra. Ovanligt bra. Om inte annat blir din omgivning lite gladare. För att okvädingsorden inte sprätter som ur dyngspridaren.

Och dyngspridaren ska vara på bondens åker... inte i din käft. Säkerligen blir andedräkten lite goare utan all skit. Också en fördel. Och fördelar är bra. Det är ingen nackdel.

Glad höst på er, kärringar och gubbar... nu laddar jag om!