Trender och tendenser

Under en ganska lång tid har jag funderat över hur människor uttrycker sig. Om andra medmänniskor. För i det här fallet talar de inte om sig själva... påstår de som uttrycker sig.

Väldigt ofta har jag hört att den som inte får som den vill med att styra och ställa med en annan människas tyckande och liv... går ut med att den människan är både dement och psykiskt sjuk. Dömer rakt av, bara för att denne inte kunde styra en annan. Varför?

Många gånger har jag hört... "jamen, hen är dement!" Och vad jag vet finns absolut ingen demens. Det som finns är att personen i fråga inte låter sig styras av andra i onödan. Att denne faktiskt har modet att säga ifrån att den inte är med på noterna... oavsett vad som menas. Det är en rättighet var och en har.

Och så fort det går den talande emot så är motparten "psykiskt sjuk". Det är också en term som kastas ut hur som helst. Det är absolut inget psykiskt sjukt att vilja styra sitt liv själv. Att inte hoppa när någon annan skriker hoppa. Att ha rätten att säga ifrån när det inte passar. För var och en har sitt liv. Ska styra sitt liv. Inte dansa efter någon annans pipa. Sånt har världen fått nog av.

Går inte något av ovanstående att applicera på personen i fråga som man talar skit om så kan man ju alltid dra till med "att hen blåser den och den och den". Mycket populärt idag. Alla tror sig blåsta på både det ena och det andra. I verkligheten kanske de ska titta på sig själva och vad de gör och hur de uttrycker sig. Har den omtalade lyckats med sitt liv så finns hur många sätt som helst att försöka förstöra för personen. "Hen har trampat på alla andra"... "hen har blåst dem"... "hen är psyksjuk"... "hen är dement"...

Och så kommer varianten med häxerier... då till slut. För naturligtvis måste det ju till häxerier och svartkonst för att lyckas här i livet? Eller hur? I alla fall om man lyssnar runt på de som klagar och gnäller och inte tar hand om sina egna liv. Men det är så enkelt...

man slutar tänka taskigheter... både mot sig själv och andra. Man tar hand om sig och vårdar sitt hela jag, utan någon baktanke mot någon annan. Vad säger att inte du kan fixa ditt liv? Inget. Det är bara att ta hand om livet och leva det liv du skulle vilja ha.

Nu kommer "vän av ordning" att gå i taket... men det är så enkelt. Eller... enkelt är det kanske inte alla gånger. Men jag menar, att om man går "all in" och tar hand om sig och sitt och på det ägnar sig åt att få världen lite rarare... så kommer framgången. Jag har kämpat för att få det så bra som jag har det. Vridit och vänt på livet. Min "räkmacka" har jag fått ordna själv. Det är så det är för var och en. Och ordnar man inte "räkmackan"... ja, då får man väl käka hårdbröd då. Inte värre med det. Men käkar man "hårdbrödet" så missunna inte andra att ha det bra. Det blir inget bättre av det. Du blir bara förgrämd och får bitterhetens rynkor och skrynklor. Minns också att bitterheten gräver djupa sår inuti dig. Sår som är svårläkta och som du inte hade behövt sätta dit i dig själv.

Fast å andra sidan... bitterheten kanske smakar gott?! Är det därför så många ägnar sina livs dagar till att försöka förstöra för sina medmänniskor? Istället för att faktiskt leva sina liv.

Så snälla medmänniska... lev ditt liv och sluta styra upp andras.

Namaste