Hej du...
Jag somnade visst tidigt i går kväll. Därför kunde jag inte hålla dig sällskap på nattkröken, kära Persika. Hade tänkt att skriva lite sent på kvällen...
Har fortfarande ont som sjutton i min sargade kroppsdel. Börjar undra över mitt förstånd och hur det egentligen funkar. Hur kunde jag gå på en sådan stollig sak som att raka mig där nere och så nära midsommar till och med? Tror inte att jag kan dansa på midsommar om inte såren läkt.
Gråmulet ute när jag drog upp persiennen. Drog ner den igen och värmde tevatten. Funderade på om jag skulle våga smyga mig osedd och försiktigt ut efter min morgontidning, men vågade inte. Önskade att Mamma hade varit här för att ta hand om mig lite i min ynkedom... men inte att hon skulle få veta vad jag gjort med rakhyveln och var. Förresten, måste nog köpa mig en ny rakhyvel efter det här äventyret... bakterier och sånt... kan inte ha den i ansiktet efter var den har varit och rumsterat om.
Kom på att jag skulle försöka mig på att laga till pannkakor, längtade efter pannkakor och sylt och grädde. Hade förstås ingen grädde hemma, men det fick duga ändå. Gick ganska bra att steka pannkakorna och med hjälp av tre mjuka kuddar kunde jag sitta någorlunda på köksstolen för att äntligen få känna lyckan av att sitta vid köksbordet för att spisa min mat. Det var gott med pannkaka... nästan bättre än persikor!
Vaknade med kramp i benen, huvudet i tallriken och sylt över halva ansiktet. Fattar inte att jag somnade mitt i mattallriken, det har jag inte gjort sedan jag var litet barn. Mitt... ja vad ska jag säga, eller vad får man säga... mitt under... mitt underliv (förlåt Kära Mamma för det fula ordet) var fortfarande, trots kuddarna, ömt och sårat. Nu var jag gråtfärdig kände jag... och ångrade tusenfalt att jag gjorde det jag gjorde där nere.
Aldrig att jag ska läsa kvällstidningar igen... det var första och sista gången, det lovar jag dig, Persika.
All likhet med verkligheten är bara förbannad lögn och dikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar