För mig slutade det gamla 2014 bra, det nya 2015 började lika bra som det gamla året slutade. Med klackarna i taket skålade vi in nyåret på exakt rätt sekund. Ett nyår som var milsvitt skilt från förra nyåret, då jag var sliten, rädd, och trött. Men mer om detta och annat i en årssammanställning senare.
Tänkte på häromdagen... då jag var ute i fotoärenden. Slank in på en affär med kameraväskan hängande över axeln. Precis som vanligt. Som jag gjort många gånger. Dock var detta en affär där jag aldrig haft med mig kameran in.
Jodå...
jag klev in genom larmbågarna i ena änden av varuhuset. Gick hur bra som helst. Styrde kosan mot det jag tänkte kolla efter. Fick knata runt lite för att hitta... men hittade inte det jag sökte. Ville heller inte reahandla. Nej. Jag har det mesta jag behöver och vill inte samla på mig onödor.
I alla fall. Sökte mig mot utgången. Den andra utgången. Även den med larmbågar. Jädrar vad det plingade och tjöt. Kunde tro att jag snott hela jädra varuhuset och mer därtill. Kvinnlig expedit glor på mig som tittar mig storögt omkring. Är det jag eller någon annan? Nä, tydligen var det jag.
Expedit ser lite besvärad ut och ber mig visa väskan. Javisst. Inga problem. Ställer den från mig och säger att "titta själv". Där finns bara kamera och lite kamerarelaterade småsaker. En och annan penna också och en lista med vad jag ska fota. Expediten säger att jag ska gå genom bågarna utan väskan. Kan jag väl. Inget händer. Då var det inte jackan... som hon såg var ganska nyköpt. Inte heller mobilen. Mer än det hade jag inte i fickorna, förutom en gammal Lypsyl då... men den borde väl inte larma.
Expediten suckar och lämnar kameraväskan till mig... jag får gå mot larmbågarna igen. De galltjuter. Jag suckar. Går till expedit och säger igen "kolla väskan själv". "Gå genom alla fickor i den också" Nä, det vill hon inte så jag får öppna och visa. Så tar hon kameran och går till larmbågen. Nä, inget tjut.
Expedit säger att hon känner sig dum och det är olustigt... för jag har ju riktiga "proffsgrejor". Expedit ser generad ut. Lånar min plånbok och går genom larmbågen. Nä. Inget. Ber mig tömma kameraväskan och går med den till larmbågen. Tjut! Pling! Skrik! Expedit ser än mer dum och generad ut. "Det är ju proffsgrejor du har, det ser jag ju"... som om det vore förklaringen... Expedit vill gå med den tömda väskan till sin disk och se om den larmar där också och i så fall larma av den.
Tar en stund och jag hinner börja fundera på vad expedit sysslar med så kommer hen lubbande genom varuhuset. Säger att "jo, den larmade... men nu har hen larmat av väskan". Expedit antar att firman som sålde väskan till mig inte larmat av den.. innan jag fick den. Jag vet inte, den är köpt i huvudstaden och jag har hittills inte falsklarmat med den någonstans."
Packar ner kamera och de andra grejor jag fick plocka ur kameraväskan. Expedit ursäktar sig och tycker att det var pinsamt att hen måste kolla mig. Men jag tycker inte det är pinsamt. Det pinsamma var hela långa proceduren innan expedit hade hittat vad som larmade... Jag visste ju att inget stöldgods fanns att hitta i min väska. Inte heller i mina jackfickor.
När jag äntligen får gå från varuhuset... utan att larmet tjuter... så går tre unga tjejer in... och larmet tjuter för dem. När de går in. Expediten får något vilt i blicken, släpper mig och tar sikte på tjejerna. Antar att det blev en hektisk eftermiddag för den expediten och det varuhuset. För jag tror att det var något fel på larmbågarna.
Och jag kommer inte att sluta gå runt med min kameraväska. Det får larma var som helst och jag slutar inte. Kanske är det så att proffskameragrejor utlöser larmbågar. Kanske inte. Oavsett så är det varuhusets problem. Inte mitt. Och även larmbågeföretagets problem. Förr i tiden var det mobiltelefoner som utlöste larmen. Men den tiden är förbi.
Och jag skäms inte! För jag har inte stulit något... så varför skämmas. Nä.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar