För ett tag sedan var jag på ett möte i en annan by nära mig. Ett möte om framtiden. Om utveckling. Om att vara i fas med framtidens utveckling.
Ett möte som var nödvändigt och bra. Som behövdes. För utveckling och framtiden håller liksom varandra i handen. Oavsett om man vill eller inte. Jag gillar ju utveckling och att se framåt... så jag var på mötet.
Mötet varade några timmar. Mycket att diskutera, mycket att fundera på. Mycket att ta upp... som vi ville ändra på... få bättre. En sak som, faktiskt överraskande många, tog upp... var bemötandet och stämningen i byarna... mot inflyttade.
Som varande inflyttad så vet jag ju hur det är. Inte speciellt bra. Misstänksamhet och skitprat. Motvilja mot att någon annan kommer och stör den så kallade friden. Med det menas att någon annan kommer och har nya friska idéer och tankar. För så sa den infödde... som höll med helt i detta att inflyttade behandlas ganska illa av många. Nu är ju inte alla sådana som behandlar inflyttade illa. Nej. Det finns faktiskt de som är bra också. Och de som högaktningsfullt skiter i om man är född här eller där och lever sitt liv på sitt sätt oavsett.
Men... det där att infödda personer höll med... att det är en jädra dålig stämning mot de som inte är barnfödda i byarna. Det var värdefullt. För oss inflyttade. Sedan är det ju så att inte ens alla barnfödda i byarna, de som har släkten där sedan länge... inte ens de går fria från den behandling inflyttade får. Det finns alla arter av mobbning och särskiljande av folk.
Min åsikt är att de som mobbar, pratar skit och motarbetar... ska ta sig en tur ut i vida världen. Se och upplev. Inse att det är inte bara du och ditt. Det är inte bara vad du tycker i din inskränkta lilla värld. Man kan inte bara grotta ner sig i sin lilla byhåla och tro på vad hjärnan hittar på för tok och låta det rinna ut genom munnen.
Som ju är brukligt i de flesta småbyar så pratas det friskt. Inte många är så orädda att de faktiskt går fram till den inflyttade och hälsar välkommen. Inte många är så orädda att de faktiskt talar med personen/personerna i fråga, utan där kommer skitsnacket in... rädd som man är går man hem till varandra och hittar på vad det kan vara för människor som nu stört byns cirklar.
Varför inte ta tillvara det den nya personen kanske kan och vet, få lite nya influenser. Få lite nytt friskt blod till byhålan. Nej. Ack nej. Så kan vi inte ha det. Samlas kring köksbordet och sladdra lite till. Spring till nästa hus och sprid än lite mer skit.
Vakna upp! Det är år 2015. Världen står i din dörröppning och pockar på din uppmärksamhet. Även om du bor i en liten byhåla. Världen står inte i Stockholm, Göteborg eller Malmö... den står just nu precis hemma hos dig. Trampar dig på tårna.
Vidga dina vyer. Våga släppa in nytt. Våga tänka utanför boxen. Våga människa! Släpp prestige och annat som stänger dig inne och stänger av dig. Tänk fritt. Följ inte strömmen. Gör din egen väg. Trampa dina egna spår. Tänk själv. Det är inte alls farligt. Du får friskt syre och kan tänka på ett annat sätt. Det är väl risken... men den risken får du allt ta. Våga människa!
Vad jag vet har ingen dött av detta än. Och om så vore så är det kanske dags för dig att vandra vidare i alla fall...
Släpp ner garden. Vänd ditt ansikte mot solen och vinden. Försök att se världen på ett annat sätt. Våga vara en varm och omtänksam medmänniska. Vi behöver inte mer skit här i världen, vi behöver mer av värme och godhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar