Min härliga skidtur - 3

Med glatt mod skuttade jag trots detta ut i det härliga vintervädret. Skidorna hade jag vallat med en blandning av olivolja och vanligt smörgåsmargarin för att få bra glid. Denna blandning hade jag läst om i en skidsporttidning, den skulle visst vara revolutionerande. Och det skulle den visa sig vara det också! 

I filmen visades aldrig hur de tog sig till snövidderna och jag hade ju bil så jag lastade skidor och stavar i bilen. Körde till det backigaste ställe jag kunde komma på och parkerade min lilla kärra. Här skulle motioneras!

Jag spände på mig ryggsäcken och skidorna. Började min skidtur försiktigt med att prova ena skidan genom att sträcka fram höger ben och känna på glidet, dra tillbaka benet och sedan samma procedur med nästa ben. Så långt kändes det ju bra! Det här skulle bli en avkopplande skidtur precis som i filmens värld. 

Provade ett par små glid till och rörde mig ca en halv meter, kände att det stramade ganska rejält i ansiktet – kunde jag ha tagit fel kräm hos granndamen? Kanske var det hennes antirynkkräm som slunkit med? Jaja, det fick jag väl i så fall stå ut med för här skulle skidas, att se ungdomlig ut skadar ju inte! Jag tänkte på de skidande hjältar jag sett på film och tog frimodigt några spänstiga tag till med skidorna. 

Plong! 

Där gick resåren i pyjamasbyxorna som naturligtvis ramlade ner i en hög vid fötterna. För att rädda situationen drog jag ur snöret i ryggsäckens överkant och band upp byxorna med det. Ryggsäcken var så djup att apelsinerna och termosen skulle ligga i tryggt förvar ändå.

När byxorna nu satt fast igen andades jag djupt och satte ny fart på skidorna. Färden gick över stock och sten och lingonris, mellan granar och stora enar. Än skidade jag hit och än skidade jag dit. Den skidvalla jag blandat till gjorde att skidorna rann iväg i en faslig fart. Faktiskt började jag känna mig lite farträdd.

Nedtecknat 2001-11-19 av Nina Warglycke och tidigare publicerat på nätet