Strax efter älgarna hittade jag min termos i snön. Den var
fortfarande hel. Jag styrkte mig med den varma goda chokladen och fortsatte
sedan mot bilen. Strax kom jag till avsnittet där jag fjättrat björnen. Där
hittade jag en apelsin som jag stoppade i käften på den nu fullständigt tokiga
björnen. Med en apelsin i munnen blev han plötsligt tyst och jag kom att tänka
på ett grishuvud med äpple i munnen. Oj, vad hungrig jag blev.
Jag fortsatte att följa min tidigare väg men baklänges. Så gjorde aldrig hjältarna jag sett på film! Men vad skulle jag göra? Snart var jag framme där tomten varit. Där hittade jag en apelsin till men denna var det någon som tagit ett stort bett ur. Vid stenen låg en röd vante med vit kant. Men tomten var borta. Eftersom jag fortfarande var lite rädd för denne tomte så skyndade jag mig vidare och denna brådska resulterade i att jag återigen gjorde en praktvurpa och denna gång landade jag på aktern. Oj vad det smärtade! Detta hände aldrig någonsin i filmerna! Ögonen tårades och bakdelen sved och gjorde rejält ont. Krypande fortsatte jag i mitt gamla spår mot det ställe där jag lämnat bilen. Det var ju tur att det inte snöade, för då hade mitt spår varit borta nu och kanske jag också, tänkte jag.
Jag fortsatte att följa min tidigare väg men baklänges. Så gjorde aldrig hjältarna jag sett på film! Men vad skulle jag göra? Snart var jag framme där tomten varit. Där hittade jag en apelsin till men denna var det någon som tagit ett stort bett ur. Vid stenen låg en röd vante med vit kant. Men tomten var borta. Eftersom jag fortfarande var lite rädd för denne tomte så skyndade jag mig vidare och denna brådska resulterade i att jag återigen gjorde en praktvurpa och denna gång landade jag på aktern. Oj vad det smärtade! Detta hände aldrig någonsin i filmerna! Ögonen tårades och bakdelen sved och gjorde rejält ont. Krypande fortsatte jag i mitt gamla spår mot det ställe där jag lämnat bilen. Det var ju tur att det inte snöade, för då hade mitt spår varit borta nu och kanske jag också, tänkte jag.
Höger skida
fastnade i en omkullvält gran och efter mycket slitande kom jag loss men då
utan skida på foten. Skidan fortsatte ensam i hög fart ner för backen, den
hemgjorda vallan var oerhört bra kunde jag konstatera.
Då såg jag nästa apelsin och denna hade inte någon ätit på! Den slukade jag snabbt och fick lite mer ork, men jag hade fortfarande så ont i ändalykten att jag inte ens kunde resa mig upp. Den fotled som jag virat halsduken runt började också ge sig till känna. Krypande på alla fyra men med en skida och en stav kvar fortsatte jag framåt. Plötsligt var det något som tog tag i mitt ben. Jag skrek i högan sky och slog med armarna mot detta okända som höll fast mig. Men det hjälpte inte. Jag blev bara matt och slut. Inte blev de trötta och slutkörda i filmerna?
När jag lugnat ner mig en aning såg jag att det var en granpinne som jag fastnat med pyjamasbyxorna i och att de var delvis sönderrivna. För att komma loss var jag tvungen att offra farsans pyjamasbyxor till naturen. Farsan skulle komma att bli topp tunnor rasande för detta var hans favoritpyjamas. Och även den varmaste, det var därför jag lånade den till min utflykt. Med endast farmors röd- och grårandiga yllekalsonger på benen fortsatte jag krypande framåt för att strax igen fastna i något. Denna gång var det under magen på mig som något höll fast. Det skulle visa sig att jag fastnat med anorakens magficka på en stubbe. Med uppbjudande av de sista krafter jag hade tog jag mig så småningom loss från stubben. Jag såg att det längre fram låg apelsiner som ett pärlband där jag hade skidat fram. Åh vad trött jag var!
Måste vila innan jag kryper fram till de kvarvarande apelsinerna. Jag lägger mig i lä nedanför stubben och kurar ihop mig. Försöker att lägga halsduken upp över benen, men trots att den är lång så täcker den dåligt och jag fryser förskräckligt. Fjällviddernas hjältar brukar inte frysa i filmerna!
Då såg jag nästa apelsin och denna hade inte någon ätit på! Den slukade jag snabbt och fick lite mer ork, men jag hade fortfarande så ont i ändalykten att jag inte ens kunde resa mig upp. Den fotled som jag virat halsduken runt började också ge sig till känna. Krypande på alla fyra men med en skida och en stav kvar fortsatte jag framåt. Plötsligt var det något som tog tag i mitt ben. Jag skrek i högan sky och slog med armarna mot detta okända som höll fast mig. Men det hjälpte inte. Jag blev bara matt och slut. Inte blev de trötta och slutkörda i filmerna?
När jag lugnat ner mig en aning såg jag att det var en granpinne som jag fastnat med pyjamasbyxorna i och att de var delvis sönderrivna. För att komma loss var jag tvungen att offra farsans pyjamasbyxor till naturen. Farsan skulle komma att bli topp tunnor rasande för detta var hans favoritpyjamas. Och även den varmaste, det var därför jag lånade den till min utflykt. Med endast farmors röd- och grårandiga yllekalsonger på benen fortsatte jag krypande framåt för att strax igen fastna i något. Denna gång var det under magen på mig som något höll fast. Det skulle visa sig att jag fastnat med anorakens magficka på en stubbe. Med uppbjudande av de sista krafter jag hade tog jag mig så småningom loss från stubben. Jag såg att det längre fram låg apelsiner som ett pärlband där jag hade skidat fram. Åh vad trött jag var!
Måste vila innan jag kryper fram till de kvarvarande apelsinerna. Jag lägger mig i lä nedanför stubben och kurar ihop mig. Försöker att lägga halsduken upp över benen, men trots att den är lång så täcker den dåligt och jag fryser förskräckligt. Fjällviddernas hjältar brukar inte frysa i filmerna!
…
Nedtecknat 2001-11-19 av Nina Warglycke och tidigare publicerat på nätet
Nedtecknat 2001-11-19 av Nina Warglycke och tidigare publicerat på nätet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar