I slutet av april detta år var det kylslaget. Humlor och bin hade ändå börjat sitt idoga arbete med att samla käk. Vissa dagar var humlorna mer än lovligt nerkylda. Orkade nästan inget.
En sådan dag var jag och Min Bästa ute och promenerade i naturen. Vi var väl påpälsade eftersom vi tittat på termometern. Humlan har nog ingen termometer att titta på. Den satt kall och huttrande i en liten skuggig del av världen. Vi hittade den. Båda är vi hummelräddningspersonal. Så en räddade humlan till eftervärlden och jag fotade. Då. I solen fanns tussilagoblommor. Upp med hummelstackaren på en sådan i solskenet. Mat och värme, tänkte vi. Snart började humlan att mumsa. Vi lämnade den där och hoppas att den överlevde och fick göra det den var ämnad för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar