När jag nu skriver om allt det här som jag gjort, och kommer att göra... så är det absolut inte allt som hänt. Det var incidenter jämt. Av olika slag. Totalt jävla kaos. Bara en skitsak som julkorten gjorde ett jättegräl. Suck!
Nu är det början av januari och jag har "kommit hemifrån" och ur helvetet. Trodde jag.
Den sjunde januari träffar jag representanter från Kvinnojouren. Får en bostad. Från den tredje till den sjunde, på kvällen, har jag bott hos stora dottern. Funderar hur i sjutton jag ska lösa allt nu. Jag skulle ha börjat jobba igen efter julsemestern. Det går inte. Jag vågar heller inte. Vem vet om Han kommer till jobbet och börjar på ny kula med hot och våld (att skriva börja på ny kula kan låta osm en rolig ordvits, det är det inte... jag är allvarlig, skämtar inte om vapen och kulor efter vad jag fått vara med om). Jag har heller inga nycklar. Varken hem eller till jobbet. Har inga kläder. (Jo, hemma i garderoben.) Extra medicin har jag fått ut via vårdcentralen som hjälpte mig med en extra omgång från apoteket. Annars hade det också varit kört då apoteket säger att jag hämtat för ofta om jag tagit ut mer utan läkarens order. Hur får jag tag i kläder? Hur får jag tag i mina nycklar? Hur får jag tillgång till min bostad? Jag behöver kameran också. Den är hemma... datorn, ja... jag behöver allt som är mitt. Känner mig totalt strandsatt.
Åttonde januari meddelar Han via pm på Facebook att "Han minsann ska besöka min mamma och tala om för henne vilken satan till dotter hon har". Han ska berätta allt jag gjort. "Varsågod att berätta", tänker jag och ringer mamma och varnar henne. Fast vad han ska berätta som jag antas ha gjort vet jag inte, han har nog fantasi nog att hitta på vad sjutton som helst som inte är sant. Så har det ju varit hittills. Ber mamma att alltid ha dörren låst och att inte öppna om Han står utanför och bråkar. Tack och lov har mamma tittöga i dörren och kan se vem som står där.
Han skriver också att "Han talat med mina barns far, och diverse andra... om hur jag är". Skitsnack alltså. Och att" Han fått det bekräftat att jag är världens värsta människa att utnyttja andra människor och sedan kasta dem på sopbacken". Han säger sig också ha kontaktat mina syskon för att berätta om mig och vad jag gjort. Det jag vet är att Han har haft kontakt med min äldsta lillebror. De andra syskonen bryr sig nog inte om Han det minsta. Tror istället att det blir ganska arga om Han försöker dumma sig där och prata skit.
Får sms på sms i min telefon. När jag är i det skyddade boendet har jag den avstängd. När jag går därifrån och befinner mig någon annanstans startar jag min telefon igen och då plingar sms:en fram i en strid ström. Det ena värre än det andra.
Skriver under skilsmässopappren, som jag fått utskrivna. Vet att Han inte kommer att skriva på dem, därför sänder jag själv in dem med bara min underskrift och talar om att jag vill ha tillbaka huset och att det länge förekommit våld och hot i äktenskapet.
Eftersom jag inte har kläder till ombyte måste jag köpa nya. Eftersom jag inte har varken arbetskläder, eller nycklar till jobbet eller hem så måste jag ta semesterdagar från jobbet. Jag har ju fortfarande dagar kvar att ta ut. Ringer chefen och ber chefen komma till ett fik i staden så vi får prata. Tar med mig en "livvakt" till fiket och träffar chefen. Hen blänger mest och verkar inte tro på mig. Istället säger chefen till mig "att gå till en präst och prata"... samma präst som jag vet att Han varit till och berättat alla lögner för och anklagat mig för otrohet... en präst som babblat bredvid munnen till Han om vad en annan person sagt. Samma präst stannade också till på mataffären, böjde sig fram runt mig och kommenterade att "det var roligt att se att vi var tillsammans".
Jag känner chefen så väl så där vid samtalet förstår jag redan då att jag snart kommer att vara utan arbete. Hen hade redan i höstas tagit in mig på tu man hand och försökt få mig att säga att jag gjort en massa fel... vilka vet jag inte... och att det är bra mellan mig och Han. Jag "fick ju inte lämna Han för Han behövde mig", sa chefen. Och det gällde oavsett om det var bra mellan oss eller inte. Jag skulle vara kvar i äktenskapet i vilket fall som helst. Nu är det så att chefen känner även Han. De har arbetat tillsammans tidigare, på ett av alla arbeten Han haft innan Han fick för sig att Han skulle försörjas av sin kvinna. Chefen lovade att sända en annan person, som Han känner väl, för att hämta ut min kamera och nycklarna. Mer hjälp än så skulle jag inte få!
Via kvinnojouren och en vän fick jag i alla fall tag i lite kläder, begagnade och på rea så jag hade något ombyte och inte skulle behöva gå naken när jag tvättade kläderna. Chefen beslutar att när jag får nycklarna ska jag tillbaka till jobbet. Och att jag ska sluta att larva mig och ta mig hem till huset. Det fanns inga som helst faror för mitt liv.
Den trettonde januari ringer jag med darrande händer till Han för att säga att Han ska söka sig ett annat boende. Detta på inrådan av den advokat jag fått i brottmålet. Säger att huset är mitt och att Han ska flytta. Talar om att jag lämnat in skilsmässopappren. Han börjar då rapa upp en del av allt Han tidigare sagt...
"det är onödigt att lämna in skilsmässopappren - då får ju A och C dela på pengarna efter mig"
"om du inte hade varit så dum så hade jag inte behövt ta i eller gå till vapenskåpet"
"Han vet var de skyddade boendena är i staden..."
"säger att jag ska ha telefonen på hela tiden så att Han kan skicka sms när Han drar från hundarna - lämnar dem ensamma när han raskt "flyttar" - det är mitt fel om de inte mår bra efter "flytten" (ordet "flyttar" och "flytten" sätter Han själv inom parentes)
"jag ska ringa Honom varje dag"
"vi måste prata genom detta - för att jag (Warglycke) har aldrig sagt något om jobbet - alla män - osv"
"Han ska röra om i grytan om jag (Warglycke) inte hör av mig"
Jag mår så jädra dåligt av allt detta. Sitter på jobbet, där jag måste vara, och är livrädd att Han ska dyka upp där. Känner mig bara säker i det skyddade boendet när jag kommit innanför dörren och låst noga.
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar