Han sänder sms på sms om att Han ska "flytta" på torsdag, mitt i januari. Han skriver att jag ska få ett sms om detta av en annan person, en Hans vapenkompis... och att jag då skyndsamt ska ta mig hem till de ensamma hundarna.
Dessa sms bombarderar mig flera gånger om dagen i flera dagar... och som tillägg till "flyttnings-sms:en" skriver Han om att hundarna är totalt apatiska och vägrar att äta och dricka.
Han har tydligen bestämt nu att Han ska "flytta" den 16 januari... och den dagen infinner sig. Kan säga att det känns inte alls bra, för jag vet inte vad han tänker hitta på. Vet inte vilka fasor jag ska få uppleva... som om det inte räcker med vad jag redan fått uppleva tidigare. Jag vet inte om Han menar att Han faktiskt äntligen ska flytta till en bostad... eller vad Han tänkt hitta på. Han sänder ett kryptiskt sms om att en Hans vapenkompis kommer att sms:a mig när Han "flyttat". Jag fattar inget men inser att något skit kommer det ut av detta... men vad vet jag inte. Tror att Han ska döda hundarna hemma i bostaden... kanske sig själv också eftersom jag vägrar att komma hem till Honom och vill ha ut Honom ur mitt hus.
Detta har jag fått berättat från Han, polisen, och några andra personer:
Tydligen är det så att den morgonen sover Han längre än vad Han tänkt. Trött efter att ha varit vaken hela natten försover han sig till det Han tänkt göra. Han väcks av att polisen knackar på dörren för att hämta alla Hans vapen. Polisen ser till att få fram vapnen och ser samtidigt ett självmordsbrev liggande på matrumsbordet. Han själv är i dåligt skick så polisen beslutar att ta med Honom till vårdcentralen och därefter vidare till psyk.
Några timmar senare får jag ett sms från Han. "Kom och hämta mig på psyk och skjutsa hem mig". Jag, som inte då visste om att Han var där och vad som hänt, svarar bara att "Han får be en kompis". Han har pratat ut sig från psyket och raljerar om hur jävla dumma läkarna är där... hur Han kan manipulera dem till vad som helst. Polisen bekräftar för mig att Hans vapen är beslagtagna och att Han fått åka till psyk för hjälp.
I och med detta har Han också fått vetskap om att det ligger en polisanmälan för vad Han gjort mot mig under hela tiden sedan det började gå åt helvete med förhållandet. Det var av den anledningen de kom och tog Hans vapen.
"Ta tillbaka anmälan... annars", meddelar Han via sms. Och fortsätter sms-bombningen med att...
"Hans vapenkompis (tillika en arbetskamrat till mig, som hämtade Honom från psyk...) "ska hjälpa Honom att få mig att förlora målet... de ska krossa mig totalt".
"Ta tillbaka anmälan... jag vill inte behöva använda psykiatrins metoder mot dig". (Han har alltid talat om och påpekat hur lätt Han har för att "få in folk på papper" till psykiatrin - Han har flera gånger hotat att Han ska göra just det mot mina syskon och släktingar, även mot mina två enda vänner.
Nu talar Han om att jag ska komma hem och att Han ska rasta hundarna åt mig på luncherna, att Han ska ha åtminstone en nyckel kvar till mitt hus. Han talar också om att jag måste fortsätta att försörja Honom i minst tre månader efter skilsmässan... vilken Han för övrigt inte skrivit under. Det gör Han inte förrän min advokat hotar honom med åtgärder.
Efter detta med polisens hämtning av Hans vapen och Hans besök på psyk får Han äntligen tag i en lägenhet. Det ska lite senare visa sig att den som hyr ut åt Honom har tagit kreditupplysning på mig, med Hans goda minne... och när jag ringer upp uthyraren och funderar vad i helvete han gjort så för så säger han bara att jag måste betala hyran om Han inte gör det. Jag berättar att vi ligger i skilsmässa och inte behöver betala ett öre ens för vad Han gör för skit. Jodå, säger uthyraren och mal på om vilka skyldigheter jag har gentemot Han. Uthyraren är en släkting till Chefen... och rapporterar direkt till hen.
Tyvärr är Hans bostad allt för nära där jag har mitt hus. Vad jag inte vet vid den tid när Han ska utrymma mitt hus för att för en tid bo hos en syster till han får sin bostad... är... att Han tömmer garaget på alla verktyg utom en hjulmutterdragare och några värdelösa småverktyg från Ikea som jag köpte när jag flyttade till lägenhet tidigare, innan huset. Innan Han anser sig ha flyttat klart är hela garaget tömt förutom en gräsklippare och en jädra massa skräp. Så gott som allt Han tagit med sig har jag betalat med mina egna pengar... för i ett husboende behöver man ju mer saker än i lägenhet. Till och med kläderna Han bär har jag betalat. Han arbetade ju inte och hade ingen inkomst. Men allt det där kan Han stoppa upp där solen inte lyser. Även järnspettet!
Själv sitter jag och kör en massa mil var dag till och från jobbet. Fortfarande bor jag i skyddat boende men måste arbeta. På arbetet tas jag från arbetsuppgift efter arbetsuppgift. Alla möjliga och omöjliga kallas in för att göra det som är mitt arbete. När jag påtalar detta finns ingen som ser det... ingen som erkänner att så är fallet. Fast så är fallet. Det är bara tystnad och hemska blickar... viskningar bakom ryggen och när de inte tror att jag hör. Men hörseln är det inget fel på!
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar