Gott Nytt År!

Nyårsafton 2016. Sovmorgon. Finfrukost. Åkte till Alderskär och hade kameror med. En fin och lugn stund med vågor och skog, strand och himmel. 

Lagat god nyårsmiddag. Krämig potatisgratäng med en gnutta vitlök i... så där så det bara anas som en underbar extra guldkant, sparris, finaste möraste oxfilén som gick att uppbringa. Gott ekologiskt vargvin till. Senare i kväll mer gott, bär av olika slag. Fika. Nyårsskålen inte att förglömma. 

Löftena har vi givit varandra. Lämnade av det gamla år 2016 vid havet, så nu är vi rena och inväntar det nya året 2017... som ska bli ännu bättre än det goda 2016. Så...

Gott slut på år 2016 och 

Gott Nytt År 

tillönskas er alla!

Jag haver syndat!

Ska man synda ska man göra det på rätt sätt, då kan man gärna välja kostsamma synder.

Fast... vad är synd... egentligen?

Synd är inte att unna sig det man är värd. Inte så länge det inte utnyttjar någon annan. Synd är inte att göra sitt liv så bekvämt som möjligt, så länge det inte är på någon annans bekostnad. Synd är inte att jag anser mig precis lika bra som alla andra människor, för vi har alla ett värde... även om många sätter olika värde-etiketter på sin omgivning och behandlar människor illa. Synd är heller inte att älska en annan människa. Synd är istället att missunna sin medmänniska den kärlek den har sin fulla rätt till. Det... är en stor synd.

Synd är att hata och förtala, missbruka och utnyttja. Synd är att vara dumsnål och inte unna sina medmänniskor att vara lyckliga och få leva sina liv som det är meningen.

Jag lever nu med min tvillingsjäl. Det sägs vara synd. Finns ingen synd alls i detta. Bara kärlek. Kärlek som var menad redan sedan länge, länge... Vi missunnas vår kärlek av många. Det är synd. En stor synd. Jag har inte syndat. Den jag lever med har inte syndat. Många, många runt oss har syndat... i den mening att de missunnat oss, försökt förstöra för oss och inte unnar oss vår lycka. Det är synd. Synd är inte att leva ett bra och kärleksfullt liv.

Sprid ut ditt glitter till världen och det kommer tillbaka tusenfalt!

*strör ut glitter och utgår från att jag får massor tillbaka*

Glittret är din kärlek till allt och alla. Kärleken innebär att respektera även den man inte har "kemi" med. Faktiskt! Man behöver inte hata och vara förgrämd. Det räcker med att vara neutral när man inte har kemin med någon annan. Så enkelt!

Glittra på!...


hälsar jag... som är värd både kärlek och respekt.

Ta nu inte rubriken så allvarligt. Jag är en vänlig själ som lever i kärlek.

Odjursliv

Jag har en varg i mitt sovrum och en ko i badrummet.

Hur kon kom in i badrummet vete sjutton. En dag var den bara där. Råmade om att bada, men jag äger inget badkar utan bara en trång dusch där en ko rimligen inte ryms. Den tvättade mulen i mitt handfat och vispade med svanstofsen i toalettvattnet. Ganska ofräscht. Om jag får tycka, kon tyckte inget om detta. Verkade rimligt för den.

Kon tuggar på mina handdukar så att de är fulla med dregel, skrynkliga och blöta. Känner absolut inte för att ha det så. Det gör kon. Känner för att ha det så. Har beställt en kranbil för att försöka få ut kon genom det stora och rymliga fönstret i badrummet. Hoppas på snar utgång för den. Går inte att gå på toaletten och göra vad man vill när en ko står och glor fånigt på en där man sitter med byxorna nere vid fötterna. Nog jobbigt att ens dra ner brallorna och visa rumpan för den stirrande kon. Än mindre att göra något, där på toalett-tronen. Dessutom vill kon bara spola och spola när man sitter där, absolut inte skönt på något sätt med kallvattenstänk i röven.

Tror att kon har anat att jag beställt förflyttning av den... mumlade något om att det är kallt ute och så skönt varmt inne. Får väl ställa in kon hos grannen istället. Grannen är singel och kan behöva lite sällskap. Jag är inte singel och har därför sällskap.

Dessutom har jag en varg i sovrummet.

En del säger att de vill ha en tiger i tanken. Dumheter. En tiger vill jag ha i djungeln. Passar så bra. Lämpligt långt borta också. Slipper fundera på vad jag ska föda den med och var den ska sova. Slipper klippa klor och borsta tigerpäls. Äger ingen tigerklosax och heller ingen tigerborste. Anar att tigern dessutom vill ligga i soffan och slappa och snarka. Går jag inte med på. Vill inte ha en soffa full av tigerhår. Räcker så bra med mina egna hår där.

Dessutom har jag ju en varg i sovrummet.

Det finns även de som vill ha krokodilskinn. Det vill inte jag. Hur skulle det se ut om det kom en krokodil och mötte en i dörren när man kom hem. Ivrigt viftande med sin långa svans för att visa att den var intresserad av en. Som käk. För den blir ju ensam i många långa timmar eftersom jag arbetar om dagarna och därmed hungrig. Tror dessutom inte att en krokodil kan tillaga sin mat själv när jag är borta... För vem har sett en krokodil som står vid spisen? Det har inte jag.

Har aldrig riktigt gillat alla krokodilens tänder heller. Krävs en väldigt stor tandborste för att gnugga alla gaddarna. Dessutom har en krokodil ovanligt ovänlig andedräkt. De vill också gärna småtugga på en, värre än en hundvalp med sylvassa tänder. Valpens tänder är ju i alla fall små, och i det här fallet väldigt oskyldiga. Går inte att jämföra med en krokodilkäfts uppsättning av gaddar. Jag avstår så gärna krokodilen för jag behöver ingen krokodilväska, inga krokodilskor och inga bälten av nyss nämnda djurs hud. Klarar mig så bra ändå.

Dessutom har jag en varg i sovrummet.

Snart har ett år gått igen...

2016 rivstartade verkligen... och så har det fortsatt. Massor har hänt, vi har verkligen inte haft tid att ha tråkigt. Nu håller detta år på att ta slut och vi travar på för fullt framåt. Planerar för nästa år, 2017... som ska innehålla än mer roligheter och upplevelser.

Vilka funderingar vill du ha svar på?

God jul!

God Jul!

Var ni än befinner er, så är det jul.

Där jag befinner mig knackar regnet på fönsterrutorna. Termometern visar nästa fyra grader varmt.

Blir lite kärvt före för tomtens släde... men han löser nog det ändå. Dessutom verkar han mest dra fram uppe på himlavalvet. Så julklappar får vi nog ändå. I alla fall jag...

för jag har varit så snäll precis hela året. Det kan vem som helst intyga. Inga som helst problem med detta.

GOD JUL!

Fjärde advent

Tredje advent

Det tredje ljuset brinner. Det går mot jul. Den snö som tidigare föll är borta och ingen ny julesnö har anlänt än. Dock hinns snö med för än är det inte jul. Faktiskt.

Tredje advent firades med att bonusbarn och bonusbarnbarn hälsade på. Riktigt trevligt och gemytligt. En julmarknad betades av och där fann vi finfina värmealstrande vantar till frusna fingrar och en stor metallstjärna att pryda hemmet med. Söndagskvällen avslutades med healingbehandling. Också det trevligt och gemytligt.

Inget fattas dig, du är perfekt som du är!

Mugg... då!

En stor mugg kan vara bra. Blå med stjärnhimmel. Drömfångare, som blir en uggla. Stjärnor även på insida. Indiska. Den bästa affären. 

Vad var det jag sa?

Själsfränder och tvillingsjälar.

Tvillingsjälar och själsfränder.

Själsfränder och tvillingsjälar.

Tvillingsjälar.

Vad var det jag sa?

Första advent

Black Friday

Idag har vi en svart fredag.

Inte bara för att det varit mörkt och trist utanför fönstren, förutom den korta tid det snöade...

utan för att vi på något mystiskt sätt ska bli inspirerade att handla utav bara sjutton. Reapriserna brukar ju vara röda, men just idag är det svarta priser och rea. Reklamen för denna dag har varit massiv. Köp, köp, köp!

Jag vägrar att handla bara för att handeln säger det. Jag handlar när jag vill. Oavsett om det är svarta eller röda priser. Förresten så låter svarta priser inte helt sunt om man ska tänka på vit pengahandel. Låter mer som lite halvt kriminell verksamhet. Jag vägrar också att handla en speciell dag bara för att handeln tjatar om det på alla sätt.

Tycker att vi ska ha en grön fredag, och en vit. Grön för att sluta köpa oss lyckliga... för inte sjutton blir man väl lyckligare av att ha en massa prylar att härbärgera och ta hand om. Inte jag i alla fall. Man måste inte ha allt som produceras. Och eftersom det är stora mängder som ska produceras till dessa svarta fredagar så antar jag att det inte är samma kvalitet och hållbarhet på grejorna. Lite som... köp billigt nu, och du för snart köpa dyrt.. igen. Hållbart för miljön är det då inte!

Vit fredag skulle kanske också behövas. Vit för att inte dricka alkohol. Kanske inte bara en fredag om året, kanske ganska många. Som alla fredagar. Det är många människor som lider i samband med fylla och alkohol... bråk och slagsmål. Många barn lever i skräck när deras föräldrar tar till flaskan som tröst efter en lång och arbetsfylld vecka. Vad blir det för avkoppling för dessa barn? Ingen. Att den som tittade för djupt i flaskan blir avkopplad... och bortkopplad så småningom... tja, vad hjälper det barnet. Eller familjen.

Denna svarta fredag blir nog en svart dag för många kontokort. Just precis i löneutbetalningstid denna månad. Och med bara en månad kvar till julafton så handlas säkert ganska mycket.

Nu tänds förhoppningar i vart fönster

Nu tänds förhoppningar i vart fönster 

om glädje 

om umgänge 

om frid 

Nu tänds förhoppningar i vart fönster 

det glimmar gnistrar 

lovar lockar generöst 

ger värme förväntan 

Utanför är det kallt

En dag var vi i skogen...

och i skogen han det hända saker...Vi har väl alla sett hur det går för jägare som traskar runt i skogarna och pekar än hit och än dit med sina bösspipor. Rätt som det är tyst och lugnt så brakar det till och vem kommer väl springande där i ilska över att ha blivit störd? Jo, björnen. Fast den här var ovanligt snäll... kanske för att jag endast var beväpnad med en kamera. Liksom skillnad på pipa och pipa.

Dessutom vet jag ju vilka mer som bor i skogen. Som troll. Inte för att de jagar jägare och biter dem. Nej. De är mer sofistikerade. Har andra metoder. Behöver liksom inte bita på de som stör.

Sedan är det inte bara lingon man hittar i skogen. En och annan granprydnad kan dyka upp, trots att det inte är jul än. Och lingon fann vi också... men det är en helt annan historia.

Tinnar och torn

En stad full av torn. Än här och än där sticker de upp. Uppkäftigt pekande mot skyn. Och högst av alla pekar kyrkans torn... som inte är det på bild.

Hej då!

Skogsliv

Man kan finna lite av varje i en skog. Jag fann. Och hann plåta. 

Verkade som varelsen var på resande fot... därav resväskan. Var ju lämpligt med rävmotiv för en skogsvarelse.

Snö... som i snöpligt

Vilken vecka!

Massa snö. Blåst. Inte bara Stockholmarna har haft det besvärligt med snön. Fast de låter väl högst om hur jobbigt det är. Och naturligtvis blir det väl också jobbigare när det är en massa människor, trafik och trångt och bökigt.

Donald Trump har trampat in i ett presidentskap. Dock är han inte president än, som så många säger. Det blir han först 20 januari 2017. Än har vi Barack Obama kvar. Rätt ska vara rätt.

Åke Cato och Leonard Cohen har vandrat vidare. Inte till något presidentskap, till något annat. Hineni.

I am the storm!

Vi tänder ljus för de som är på andra sidan

 Den här helgen hedrar vi de som gått före oss, lite extra mycket. Tänder ljus och minns. Stannat upp och reflekterar över livet och dess innehåll.

 Ingen nämnd och ingen glömd. Alla finns i minnet och med oss.

Och definitivt inte bara denna helg. Alla dagar. Alla nätter. All tid.

En dag på jobbet...

Dansskor. 

Lille Prinsen-mössa. 

Speglar. 

Sminkbord. 

Artistloge.

Föreställning. 

Dans.

Tal.

Musik.

Artister.

Publik.

Skratt.

Gråt.

Applåder.

Ridå.

Foto: mobil, Sony Xperia samt pålagda filter

Lust

Därför måste "måsten" bort... 

och lusten in. 

Lusten till glädje och kreativitet. Lusten till det som gör livet gott. Vill inte slösa min lust på onödigheter och "andras visor". Jag har min egen visa att sjunga och i mitt hjärta sitter min egen trumslagare och dirigerar min lust till livet och vad det ska innehålla. Mitt liv är just mitt, mina val i livet ska jag själv göra och styra. Ingen annan. 

Lika är det med dig... 

Eller vad säger du om det?

Where will you be...

Ibland slås man av en tanke. Men varför heter det att tankarna slår? Det är väl mer av att de liksom hoppar på en... kastar sig över en. Eller bara helt stilla slinker in... ibland via omvägar. Fort går det också. Förökar sig gör de. Det ena ger det andra... och det tredje. Och så fortsätter det. Innan tankeslingan tagit slut kan den ha avhandlat än det ena och än det andra. Kanske inte ens samma slut som början. 

Någon sa... att det var som en aphjärna. Och ett tjatter. Men nä, inte tycker jag att tankarna tjattrar som en apa. De är listigare än så. För innan du listat ut att du är överväldigad av dina tankar så har de dig i ett fast grepp. Försök då att stänga av. 

Det går heller inte att säga att... jamen, jag tänker goda tankar. Eller den som bara tänker ont... det är tankar i alla fall. På en lång bana. 

Det finns de som säger att de inte tänker. Hur tänkte de då? 

Det finns också de som säger att de tänker, länge och mycket, och ändå verkar helt utan tankar på varken det ena eller det andra. Hur tänkte de då?

Nu tänker jag säga att jag avser att lägga alla mina tankar åt sidan och bara vara. Det är sen kväll efter lång jobbdag och medföljande teaterföreställning. Varva ner och tanka lugn. Inte tänka. Lugnt och stilla. Andas in. Andas ut. 

Open your heart - Du vill ha sex med mig - Så mycket bättre

Så mycket bättre har startat igen. Vad kan man säga om startfältet? Mja, Tommy Nilsson och Jill Johnson är ju bra. Little Jinder ganska så... men de andra... tja, kanske går an. Gillar inte Lisa Ekdahl och har aldrig gjort det. Tyvärr. Kanske. Hon är ju duktig men inte i min smak. Minsann. Magnus och Danny... nä. Duktiga, men inte i min stil.

Bäst i höstens första program var... förutom Tommy Nilsson... inte helt otippat, Jill Johnson. Hon satte låten som en smäck. Så sug på den ni!

Och medan ni gör det så kommer nästa låt... Little Jinder - Josefine.

Hur kan jag göra din dag bättre?

Där har vi alla en fråga att fundera på. För om alla gick efter denna fras så vore inte världen så knasig, bråkig och full av våld.

Hur kan jag göra din dag bättre?

Tja, vad säger du?

Att lyssna på musik är lika viktigt som att andas

Musik har alltid varit väldigt viktigt i mitt liv. Inte vilken musik som helst. Fast i andras öron så är det kanske vilken musik som helst. Smaken är ju som... ja, du vet.

Redan som väldigt, väldigt, liten tjej lyssnade jag på musik. Dels den jag hörde när jag stod bredbent på Moder Jord och kikade mot stjärnorna... och dels det som spelades hemma om kvällen när det var dags att sova. Inte för att jag gillade allt vad som spelades då, redan som liten visste jag precis vad jag ville höra. Och jag tror faktiskt inte att den musiken fanns då... för det dröjde många år innan jag fann den rätta musiken. Och vad jag njöt då!

Jag kallade det för stjärnmusik. Det jag hörde och visste fanns... men inte visste var jag skulle hitta. Schiller, ovan, är väl en form av moderniserad stjärnmusik... men den kan komma i vilken skepnad som helst. Även Kent har vissa stjärnmusiklåtar. Likaså Miriam Bryant, Sia... Björn J:son Lindh... ja, vilken som helst ung eller gammal nu levande musiker. Inte att förglömma alla de som redan gått vidare till en annan dimension och lämnat musikspår efter sig som jag sent ska glömma.

Det var även stjärnglans över Janne Schaffers gitarrsmekande idag. Den mannen, han kan spela. Och gör det med hela kroppen och själen. Han är gitarren. Han är det han spelar. Det är så det ska vara. För i musiken söker jag en känsla. Kanske inte samma känsla varje gång. För sinnesstämningar kan variera och musiken man söker. Eller så söker jag en viss musik för att komma i en viss stämning. Oftast.

Jag dansar till musik. Jag sover till musik. Jag andas musik. Jag lever musik. Jag mediterar musik. Utan musik går inte att vara. Måste jag vara utan så spelar jag själv, inuti... och sjunger och dansar ändå. Försök stoppa det om du kan... hahaha.

Däremot... har jag väldigt svårt för musik som bara låter som hemska ljud staplade på varandra och med ett troll som morrar ur sig något som låter som ord. Vet att det finns många som gillar även det men jag klarar det inte. Det blir bara stressigt. Och stress vill jag minska genom den musik jag lyssnar på och gillar. Det är liksom det som är tanken.

Och att lyssna på musik är lika viktigt som att andas...

liksom att få skriva när och vad jag vill om vilket som helst som faller mig in. Att till det göra mina egna bilder... ja, då leker livet. Då gör jag det jag ska göra. Det som är min uppgift. Sörrö!

Möte med två virtuoser - Janne Schaffer och Markus Wargh

Så har vi då avnjutit ännu ett högklassigt mästarmöte. Janne Schaffer och Markus Wargh. En gitarr och en orgel. Och som de kunde låta. Ståpäls hela vägen runt om. Domkyrkan var full av diggande människor...

fast gubben bredvid mig gillade nog mest att slicka och suga på sina egna gaddar, fisa och sova. Ytterst äckligt. En och annan hade mobilen på och det ekade mellan kyrkväggarna när de ringde... Janne Schaffer sa till en att hälsa till den som ringde. Några hostade så taket höll på att lyfta.

Men... det var helt magiskt. Att ljud ur trästycken och metallbitar kan låta så fint och angenämt. Musik ska avnjutas med artisterna fysiskt närvarande. Och nu för tiden är vi så lyckligt lottade att vi kan avnjuta både ett och annat och även ett tredje nästan när vi vill. Musik, teater, film... uteliv. Jajamen.

Kanske bara för att...

Ibland hittar man ord som slår an. 

Både egna och andras. Här någon annans. 

Fick mig att vilja börja skriva igen. 

Så länge sedan. 

Finns massor av ord som behöver ut och ned på pränt. 

Kanske för att läsas. Kanske för byrålådan. 

Kanske bara för att...

Att renovera ett hemmakontor

 Hemmakontoret ligger i det rum som har flest väggar. Ja, fem stycken, är det. Inget konstigt alls. Finns väl många rum som inte har bara fyra väggar. Det här rummet har fem och är lite annorlunda byggt än alla andra rum.

Hemmakontorsrummet är det enda rummet i vår stora fina lägenhet som inte är som alla andra. Fast köket och hallen är lite "egna" de med. Men dit kommer vi senare. Hallen har faktiskt redan fått nya tapeter och lampor... men mer blir inte förrän kanske nästa år. Eller året därpå... vi får se hur det blir med tid.

Hemmakontoret får finfina tapeter. Lazulite Moonrock från ASW. Bilderna gör inte riktigt rättvisa åt tapeten. Den är inte så grå som på övre bilden och inte så brun som den bilden här bredvid. Den är snygg!

Tapeten hamnar på den femte väggen. De övriga är fint vitmålade.








Nytt golv har vi lagt också. Vinylklickgolv. Pergo. Nordisk vit ek. Utan ftalater,

Så enkelt att lägga. Till och med en med tummen mitt i handen klarar det. Inget såga och jävlas... bara skära med kniv och böja. Ingen plast under heller innan läggning. Blir en helt annan känsla på golvet. Varmare och mjukare.

Snart in med möblerna. Nya fina kontorsstolar. Vårt eminenta skrivbord. Käre makens fina gamla skåp. Våra vita hyllor med dörrar som döljer kontorsgrejor och pärmar. Fin belysning. Ja...

vi är nöjda.

Fler sanningars ögonblick

Som jag skrev i går så går tankarna till nåt kul till bilens skylt. För kul ska det vara. Peppande. Rättvisande. Något som talar för mig, som mig... Rätt som det är har jag hittat det ultimata påståendet. Det som gör mig full rättvisa. Ända ut i fingerspetsarna och hårtopparna.

Har du nåt bra förslag att ge mig?

Fast jag gillar ju det jag skrev i går. De här från idag är inte heller fel.

Sanningens ögonblick

Kanske dags att investera i en ny skylthållare till bilen. Rev ju bort reklamen från bilfirman för ganska länge sedan... och inte hittat något nytt kul att ha där.

Här är sanningens ögonblick... nu har jag hittat rätt. Jag är ju ett ledljus. Inte bara för att det lyser i baken på bilen till glädje för alla som är bakom mig. Ni som känner mig har ju sett glorian. Som lyser runt mitt huvud. Ledljus.

Speglingar

De flesta har bilder på sina idoler...

jag har en spegel!

Celebrera

Första oktober. 

Vi har bott i vår lägenhet i ett halvår

Vi har bott lika länge i stan

Vi har varit gifta i lite över en månad

Vi har båda jobb och inkomster

Vi kan leva det liv vi vill, och gör det

VI är lyckligt lottade

Vi är tacksamma över hur livet leker

Trender och tendenser

Under en ganska lång tid har jag funderat över hur människor uttrycker sig. Om andra medmänniskor. För i det här fallet talar de inte om sig själva... påstår de som uttrycker sig.

Väldigt ofta har jag hört att den som inte får som den vill med att styra och ställa med en annan människas tyckande och liv... går ut med att den människan är både dement och psykiskt sjuk. Dömer rakt av, bara för att denne inte kunde styra en annan. Varför?

Många gånger har jag hört... "jamen, hen är dement!" Och vad jag vet finns absolut ingen demens. Det som finns är att personen i fråga inte låter sig styras av andra i onödan. Att denne faktiskt har modet att säga ifrån att den inte är med på noterna... oavsett vad som menas. Det är en rättighet var och en har.

Och så fort det går den talande emot så är motparten "psykiskt sjuk". Det är också en term som kastas ut hur som helst. Det är absolut inget psykiskt sjukt att vilja styra sitt liv själv. Att inte hoppa när någon annan skriker hoppa. Att ha rätten att säga ifrån när det inte passar. För var och en har sitt liv. Ska styra sitt liv. Inte dansa efter någon annans pipa. Sånt har världen fått nog av.

Går inte något av ovanstående att applicera på personen i fråga som man talar skit om så kan man ju alltid dra till med "att hen blåser den och den och den". Mycket populärt idag. Alla tror sig blåsta på både det ena och det andra. I verkligheten kanske de ska titta på sig själva och vad de gör och hur de uttrycker sig. Har den omtalade lyckats med sitt liv så finns hur många sätt som helst att försöka förstöra för personen. "Hen har trampat på alla andra"... "hen har blåst dem"... "hen är psyksjuk"... "hen är dement"...

Och så kommer varianten med häxerier... då till slut. För naturligtvis måste det ju till häxerier och svartkonst för att lyckas här i livet? Eller hur? I alla fall om man lyssnar runt på de som klagar och gnäller och inte tar hand om sina egna liv. Men det är så enkelt...

man slutar tänka taskigheter... både mot sig själv och andra. Man tar hand om sig och vårdar sitt hela jag, utan någon baktanke mot någon annan. Vad säger att inte du kan fixa ditt liv? Inget. Det är bara att ta hand om livet och leva det liv du skulle vilja ha.

Nu kommer "vän av ordning" att gå i taket... men det är så enkelt. Eller... enkelt är det kanske inte alla gånger. Men jag menar, att om man går "all in" och tar hand om sig och sitt och på det ägnar sig åt att få världen lite rarare... så kommer framgången. Jag har kämpat för att få det så bra som jag har det. Vridit och vänt på livet. Min "räkmacka" har jag fått ordna själv. Det är så det är för var och en. Och ordnar man inte "räkmackan"... ja, då får man väl käka hårdbröd då. Inte värre med det. Men käkar man "hårdbrödet" så missunna inte andra att ha det bra. Det blir inget bättre av det. Du blir bara förgrämd och får bitterhetens rynkor och skrynklor. Minns också att bitterheten gräver djupa sår inuti dig. Sår som är svårläkta och som du inte hade behövt sätta dit i dig själv.

Fast å andra sidan... bitterheten kanske smakar gott?! Är det därför så många ägnar sina livs dagar till att försöka förstöra för sina medmänniskor? Istället för att faktiskt leva sina liv.

Så snälla medmänniska... lev ditt liv och sluta styra upp andras.

Namaste

Lill äger...

Fredagens arbete avslutades med Lill Lindfors på scenen. Som alltid levererar hon. Från första stavelsen till sista applåden. Att hon sedan kör min absoluta Lillfavoritlåt "En sån karl"... ja, det gör inte saken sämre. Och jag kör en snutt som en hyllning till den fantastiska karl jag har.

För övrigt har tystnaden lagt sig som bomull kring öronen. Nu kan man få sinnesfrid och arbetsro. Inga störningar och avbrott. Livet leker... kan man säga.

Trumma, min trumma...

dåna ut över nejden
bom bom bom
spela din låt
för din talan
trumma, min trumma
för ut ditt budskap
högt och lågt
långt och kort
tala till oss
bom bom bom
vargen är med mig
månen likaså
moder jord bär mig
trumma, min trumma
tala
bom bom bom

Nu har jag mina trummor. En målad av Rosenmåne och en som jag själv målar. Här ska spelas. Skallran och regnröret gläder sig åt nytillskottet. Fina melodier kommer att höras över nejden. Lyssna och ta in. Lev med. Känn. Vibrera i din energi.

Foto: Warglycke, med mobil Sony Xperia.

Ja, det här också då...

Jag skapar

Jag gör

Jag manifesterar

Jag avser att

Jag åstadkommer

Zorro - min bästa vän

Idag åkte vi till Zorro-land. Det är inte alls som det längre norrut omtalade Foppa-land. Har inget alls med sånt att göra. Mer som... Zorros domäner. Ja, den där stora köpladan där alla andra också befinner sig och handlar så pengarna ryker.

I alla fall bunkrade jag Zorro:s för det såg ut som att de höll på att ta slut. Det får inte ske. Därav bunkringen. En Zorro är bra för mycket. Den främjar sömnen. Den tröstar. Den är en god lekkamrat. Den stöttar dig alltid. Står på din sida. Sviker inte. Att sedan Zorro är en snygg kille... ja, det gör inte alls ont.

Man kan också välja om man vill ha stora Zorro, stark och stadig när hårda vindar blåser... eller lilla Zorro, mer god och tröstande. Personligen föredrar jag båda. Ingen är bättre än den andra. Och nu finns ett helt gäng i min garderob. I tryggt förvar. För hemska tanke...

det såg ut som att Zorro:arna skulle ta slut i köpladan. Sånt får inte ske. Behöver man en Zorro ska det banne mig finnas att tillgå. Inte ta slut. Går tydligen inte att lita på Zorro-leverantören. Men nu har vi Zorro-behovet tryggat för ett antal år framåt och sedan kanske han inte behövs på samma sätt.

Efter flytten har jag inte fått fatt på min fotoutställning. Finns ju ett antal kartonger att finna saker i när man flyttar. Men... med tiden så kommer allt fram och dit det ska. Och så min fotoutställning. Nu kommer den att få en hedersplats på mitt jobb.

Var annars? I kreativitet och kultur hör ju foton hemma. Lika väl som dans, musik, teater...

och jag får mer och mer det liv jag vill ha. Det mesta har gått som på räls sedan flytten,.. ja, innan också. Bara att pricka av på önskelistan. Både bostad och jobb och allt runt omkring det. Flyt kallas det. Eller gräddfil, kanske... som en del vill tycka lite avundsjukt. Men ingen behöver vara avundsjuk, det är bara att ordna till sitt liv och göra det man vill av det. För att bara sitta på rumpan och tro att det ordnar sig av sig själv... nej, så är det inte. Tyvärr. Man får nog ta tag i livet och göra det som man vill ha det. Ingen annan gör det åt dig och skulle någon annan börja rota i ditt liv och styra och ställa så blir det troligen inte rätt. Eller hur?

Jag är så nöjd med mitt och kära makes liv. Och än mer nöjda ska vi bli. Vi prickar fortfarande av saker på vår önskelista... och myser rart.

Nu ska jag äta äppelkaka och dricka kaffe tillsammans med den jag älskar. Det har vi båda förtjänat. Jag har jobbat klart för i kväll. Jobbet gick som en dans och var riktigt roligt. Och jag vet ju att jag passar för det arbete jag har. Så...

kaffeskål på er den här härliga lördagskvällen!

NORRDANS med Carmen - fin teater

I kväll var vi på lokal. Ingår liksom i mitt jobb. 75 minuter Norrdans-premiär på scenen. Inte att förakta. Röda mattan var utrullad utanför dubbeldörrarna och brinnande marschaller kantade vägen in på teatern. Detta kräver ju en premiär... Duktiga dansare och bra ljud och ljus. Sevärt. Nästa föreställning är på lördag kväll. Så ännu en chans att se detta.

Sedan följer föreställning efter föreställning i en lång räcka som ett fint pärlhalsband hela hösten. Den ena gobiten efter den andra. Vi avslutar med Pontares Midvinterland precis innan jul. Lyckligt lottade är vi. Och värda det.

Höstfeeling

En svag nyansförändring i lönnarna avslöjar det. Än så länge är det bara en annan ton på det gröna. En rödare ton. Kanske så svag att inte alla upptäcker den. Men jag har upptäckt. I vinden kan man också bitvis känna lite "bett"... en föraning om isande kyla. Men bara en föraning. Än kan dagarna vara varma och sköna ganska länge till.

Mörkret lägger sig som en yllefilt runt oss alla. Mer om vissa, om man ska se hur de beter sig och inte kan föra sig. Men snart är de oförskämda ett minne blott. Man behöver inte ha med sådana att göra.

I mörkret är alla katter grå, sägs det ju också. Vet jag inte det. Tycker att alla katter är mer eller mindre svarta i mörkret. Förhoppningsvis kan man se deras blänkande ögon så man slipper köra på dem.

En storm har vi ju haft. Fler lär komma. Fast den storm som var kan inte kallas höststorm. Det var en sensommarstorm. Men rejäl. Tog med sig en hel del träd på sin färd genom riket. Lite trädgårdsmöbler och annat löst också... har jag fått berättat för mig. Jag behöver ju inte bry mig om sådana lösa ting längre. Jag har ju inglasat och skönt var dag.

De stora höstregnen lyser ännu med sin frånvaro. Det som lyser är istället alla fina lingon i den skog där jägarna nu mördar älgar på löpande band. Rättvisast vore att förse älgarna med bössor och att de har samma chans att försvara sig mot de människor som vill döda dem.

Djuren finns faktiskt inte till för att vi ska ha något att döda. Och i bästa fall käka upp. I alla fall de finare delarna. Var resten tar vägen vet jag inte. Kanske ner i gapet på någon björn. Jamen... du skjuter vi väl den med då... eller hur? För att den bara är ett... djur. Ja, jag återkommer till...

att människan är ett monster. Både mot varandra och mot djuren... för att inte tala om vår stackars jord. Bråka och käfta. Döda och äta. Skita ner och ta för sig. Det är monstren det. Inte sjutton föddes vi elaka och småsinta? Det är något många har tagit till sig eftersom. Bråka med sina medmänniskor och försöka förgöra dem på alla de sätt. Bråka med djur och natur och förgöra även där. Inte en tanke på kommande generationer. Inte en tanke på något, verkar det som. Alltid någon annan som ska göra rätt och bättre. Inget ansvar. Men nu är det så att alla har ett ansvar för hur det är. Även du!

Det känns verkligen som höstfeeling i det där att människor är så jädra nedriga mot varandra. Avundsjuka och hatiska. Prova någon annan sinnesstämning! Det gör inte alls ont. Det kan tvärtom kännas bra. Ovanligt bra. Om inte annat blir din omgivning lite gladare. För att okvädingsorden inte sprätter som ur dyngspridaren.

Och dyngspridaren ska vara på bondens åker... inte i din käft. Säkerligen blir andedräkten lite goare utan all skit. Också en fördel. Och fördelar är bra. Det är ingen nackdel.

Glad höst på er, kärringar och gubbar... nu laddar jag om!

Jomen... ser du... det är alldeles utmärkt bra med mig!

Tack alla ni som gjort mig ont

ni har lärt mig att vara ödmjuk

och gjort mig starkare

Tack alla ni som hatade mig

ni har lärt mig att det är viktigt

att älska sig själv

Tack alla ni som svikit mig

ni har gjort att jag möter

framtiden mer orädd

Tack till alla er som talat osanning

bakom min rygg genom alla dessa år

ni har gjort att jag blivit en

självständig människa

som litar mest på mig själv.

(för mig okänd författare)

Jomen... ser du... det är alldeles utmärkt bra med mig. Jag mår som den prinsessa jag är. Alltså gott och bra. Jag ser en blå himlen mellan molnen, om det nu är moln när jag tittar på himlen. Oftast är den bara glänsande blå och ytterst vacker. Och om det nu vore moln... så vad gör det? Det är ganska naturligt med moln också. Och de ramlar absolut inte ner i huvudet på någon. 

Mitt liv glänser och skimrar. 

Bor som en kunglig. På en ö. Med utsikt över hav och himmel, träd och stjärnor. Arbetar på en annan ö. I ett bra arbete där jag får träffa en massa andra förträffliga människor varje dag. Kultur. Jajamen. Det gillas. Nygift och med en rar make som tar god hand om oss. För i livet ingår att man tar hand om både sig själv och sin kära. Det duger inte att gå på varsitt håll och bara tänka på sig själv. Släkten nära. Umgås och träffas. Äta gott och fika gott tillsammans. Kan resa vart vi vill, och det gör vi. En liten tur hit och en liten tur dit. Än här och än där. Får utrymme att hålla på med vad jag gillar... kreativa uppdrag. Utbilda mig i det jag vill. Leva det liv jag vill... med goda människor, kultur och hantverk, natur och upplevelser. 

I kärlek. 

Bara kärlek. Och mycket av den. 

Nu ser jag fram mot hösten med allt kulturellt utbud som serverats oss. Med en kurs som jag länge velat göra... och med mina trummor som är på väg till mig. En målad i kärlek av en trumkonstnär och en som jag själv ska smycka kärleksfullt. 

För vad livet går ut på är... kärlek. Både till dig själv och till din nästa. Kärlek. Vi föddes inte för något annat, vi människor föddes för att sprida kärlek. Kärlek, kärlek, kärlek... och så lite till kärlek. Inte svårt alls. Öppna ditt hjärta och låt det glimma och skimra vackert där inuti... låt det rinna över och ut i världen. Var lite generös. Både mot dig själv och dina medmänniskor. Kostar inget. Du har massor av kärlek bara du tror dig om det. Alldeles gratis. Kärlek.

Sedan finns det ju alltid de som har åsikter om än det ena och än det andra. Men låt bli. Jag är inte intresserad av annat än kärleksfulla människor. Jag är inte intresserad av de missunnsamma. De sura. De elaka. De kärlekslösa...