Ibland slås man av en tanke. Men varför heter det att tankarna slår? Det är väl mer av att de liksom hoppar på en... kastar sig över en. Eller bara helt stilla slinker in... ibland via omvägar. Fort går det också. Förökar sig gör de. Det ena ger det andra... och det tredje. Och så fortsätter det. Innan tankeslingan tagit slut kan den ha avhandlat än det ena och än det andra. Kanske inte ens samma slut som början.
Någon sa... att det var som en aphjärna. Och ett tjatter. Men nä, inte tycker jag att tankarna tjattrar som en apa. De är listigare än så. För innan du listat ut att du är överväldigad av dina tankar så har de dig i ett fast grepp. Försök då att stänga av.
Det går heller inte att säga att... jamen, jag tänker goda tankar. Eller den som bara tänker ont... det är tankar i alla fall. På en lång bana.
Det finns de som säger att de inte tänker. Hur tänkte de då?
Det finns också de som säger att de tänker, länge och mycket, och ändå verkar helt utan tankar på varken det ena eller det andra. Hur tänkte de då?
Nu tänker jag säga att jag avser att lägga alla mina tankar åt sidan och bara vara. Det är sen kväll efter lång jobbdag och medföljande teaterföreställning. Varva ner och tanka lugn. Inte tänka. Lugnt och stilla. Andas in. Andas ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar