söndag 16 oktober 2016
Att lyssna på musik är lika viktigt som att andas
Musik har alltid varit väldigt viktigt i mitt liv. Inte vilken musik som helst. Fast i andras öron så är det kanske vilken musik som helst. Smaken är ju som... ja, du vet.
Redan som väldigt, väldigt, liten tjej lyssnade jag på musik. Dels den jag hörde när jag stod bredbent på Moder Jord och kikade mot stjärnorna... och dels det som spelades hemma om kvällen när det var dags att sova. Inte för att jag gillade allt vad som spelades då, redan som liten visste jag precis vad jag ville höra. Och jag tror faktiskt inte att den musiken fanns då... för det dröjde många år innan jag fann den rätta musiken. Och vad jag njöt då!
Jag kallade det för stjärnmusik. Det jag hörde och visste fanns... men inte visste var jag skulle hitta. Schiller, ovan, är väl en form av moderniserad stjärnmusik... men den kan komma i vilken skepnad som helst. Även Kent har vissa stjärnmusiklåtar. Likaså Miriam Bryant, Sia... Björn J:son Lindh... ja, vilken som helst ung eller gammal nu levande musiker. Inte att förglömma alla de som redan gått vidare till en annan dimension och lämnat musikspår efter sig som jag sent ska glömma.
Det var även stjärnglans över Janne Schaffers gitarrsmekande idag. Den mannen, han kan spela. Och gör det med hela kroppen och själen. Han är gitarren. Han är det han spelar. Det är så det ska vara. För i musiken söker jag en känsla. Kanske inte samma känsla varje gång. För sinnesstämningar kan variera och musiken man söker. Eller så söker jag en viss musik för att komma i en viss stämning. Oftast.
Jag dansar till musik. Jag sover till musik. Jag andas musik. Jag lever musik. Jag mediterar musik. Utan musik går inte att vara. Måste jag vara utan så spelar jag själv, inuti... och sjunger och dansar ändå. Försök stoppa det om du kan... hahaha.
Däremot... har jag väldigt svårt för musik som bara låter som hemska ljud staplade på varandra och med ett troll som morrar ur sig något som låter som ord. Vet att det finns många som gillar även det men jag klarar det inte. Det blir bara stressigt. Och stress vill jag minska genom den musik jag lyssnar på och gillar. Det är liksom det som är tanken.
Och att lyssna på musik är lika viktigt som att andas...
liksom att få skriva när och vad jag vill om vilket som helst som faller mig in. Att till det göra mina egna bilder... ja, då leker livet. Då gör jag det jag ska göra. Det som är min uppgift. Sörrö!
Etiketter:
andlig,
friskvård och hälsa,
konstnär,
kärlek,
lyx,
musik,
skribent,
warglycke,
warglycke foto
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar