torsdag 31 juli 2014

En av alla - 7 - Om våld i en nära relation

Så har sommaren gått och vi har kommit in i september månad.

Sent omsider får även jag lite semester från jobbet. Då har det redan hunnit bli mitten av september. Semestern regnar bort, går inte att vara ute. Kallt är det också.

Jag tar mig för att renovera gästrummet uppe. Gästrummet där vådaskottet gått in i flera väggar. Ett vådaskott från en revolver. Laddad. Som brukar ligga under Hans huvudkudde. Med mynningen mot mitt huvud. Som Han skulle försvara sig med. Mot vad vet jag inte.

Nej, jag var inte rädd. Inte alls. Jag var bara så helvetes förbannat jävla livrädd. Dödsrädd!

Det var ju samma revolver som gjort vådaskottet genom flera väggar.

För övrigt stod älgbössor utplacerade strategiskt i garderober i huset. Hade det blivit inbrott hade tjuven bara kunnat plocka på sig bössorna och vips så hade tjuven ett riktigt vapen. Visserligen registrerat på Han. Men sådan bryr sig väl inte tjuvar om.

Under min korta semester missade Han en dag att ta in posten. Det var alltid Han som tog in posten bland annat av den anledningen att jag arbetade om dagarna. Med posten kom en faktura till mig. Från ett kreditbolag. Jag hade väl inget med detta kreditbolag att göra? Blev konfunderad. Naturligtvis öppnade jag brevet, som ju hade mitt namn. Jag blev alldeles kall när det gick upp för mig att jag hade en skuld på ca 70 000 kronor, enligt fakturan. Jag trodde jag skulle svimma! Jag hade ju inga skulder!

Det visar sig att det gäller vapengrejor i massor. Som han beställt i mitt namn... när jag arbetade... utan att berätta det. Och för en jädra summa! Han hade ju bara lov att beställa för ett par tusen. Här var det sjuttio tusen!

Jag konfronterar honom med denna faktura. Han rycker mest på axlarna och tycker "att detta var väl inget att bråka om". Senare säger Han att "Han ska se till att jag får det betala det själv". Bara för att jag öppnade brevet och avslöjade allt. "Han tänker inte betala om jag bråkar". Säger att jag vill skiljas, och att jag tänker ta hem skilsmässopappren. Han tycker bara att jag förstör Hans kommande födelsedag med min önskan. Han vill inte ta ansvar för sina handlingar... varken vad gäller vapen eller smygbeställningar och fakturor.

Fortsättning följer...


3 kommentarer:

Guldkryckan sa...

Ja fy sjuttan....läser vidare här...

:(

Anonym sa...

Man blir knäsvag och skakig av din "thriller" som är verklig. Vi alla från hemma tänker på dig.
Kram

Anonym sa...

En så fruktansvärt sjuk människa... Sånt "avskräde" förtjänar enbart att stoppas in bakom en ståldörr som låses. Nyckeln skall sedan "tappas" bort för evigt tid...

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...