För att kunna vara med och jaga till hösten lovade jag efter mycken vånda att han fick handla för ett par tusen kronor. Tänkte att det var inte så farligt om det visade sig att han inte kunde betala ändå. Minns nu inte vad det var som saknades till bössan... Han tog det som saknades till bössan på kredit hos Kreditbolaget. För att få kredit var jag tvungen att skriva på ett papper...
och där var mycket riktigt bara den lilla summan som skuld. Än hade jag inte förstått vad som komma skulle och tänkte att... "ja, det där klarar även jag om det kniper"... och hade ingen som helst aning om hur framtiden skulle arta sig. I så fall hade jag knipit åt totalt vad gäller pengar. Tänkte att jag ändå skulle kunna hålla näsan över vattenytan om det nu blev så att jag var tvungen att skjuta till lite till skulden. Lite orolig var magen ändå, jag var tvungen att ha flera jobb för att klara ekonomin och betala bensinen för att Han skulle få åka till sitt dåligt betalda uppdragsjobb. Men än tänkte jag inte på detta dagligen... tänkte däremot mer på hur stämningen var dålig. Urusel.
Han var hemma hela dagarna. Åtminstone tror jag det. Har i och för sig sett bilen lite här och var men tänkt att han måste ju få komma ut också. Däremot när jag sa att jag sett hans bil förnekade Han det. Stenhårt. Men med den bil Han har så är det lätt att se och känna igen den. Ingen annan har en sådan bil. Han är alltså hemma. Arbetar inte. Sköter inte om hundarnas motion upptäcker jag. Sköter inte om hemmet. Till hans försvar kan jag säga att han faktiskt lagade mat. Men det var det enda. Annars är det bara vapen som räknas. Och att ligga i sängen och titta på film. Gärna blodiga skjutafolkfilmer. Vissa dagar sitter han med "ärtbössan" vid altandörren och skjuter mot skator som håller till mellan mitt hus och grannens hus. Han och grannen har kommit överens om att skatorna ska skjutas.
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar