Livet blev successivt tyngre. Atmosfären var inte längre kärleksfull. Även om Han förklarade ideligen att Han älskade mig över allt annat. Det skorrade falskt. Det var bara ord... för att hålla mig på mattan. Kände mig som en docka, som skulle visas upp och skrytas om. För övrigt vara tyst och snäll, inte tro något. Inte vilja göra något. Göra som Han tyckte. Ge upp sig själv. Ge upp sina intressen. Nej, så var det ju inte, sa Han. "Du får göra allt du vill". Men vad munnen sa, det sa inget annat. Hela inställningen och känslan var "du gör inget av egen kraft eller av eget intresse". Kontroll och isolering blev min vardag! En vardagshandling som jag inte uppskattade alls.
År 2012 börjar det så smått.
När jag arbetar beställer Han vapenjobb på sina bössor, plus saker till dem... i mitt namn... utan att först ha vidtalat mig. Jag ställs inför fakta när jag en dag kommer hem från mitt arbete. En sådan överraskning kostade mig 18 000 kronor. Jag blev heligt förbannad och sa till att Han "slutar göra affärer bakom min rygg". Jodå, Han lovade dyrt och heligt!
Det dröjer inte så länge innan ännu en sådan affär är gjord... denna gång på nio tusen kronor! Än en gång blir jag förbannad och Han lovar dyrt och heligt igen. Nu inser väl Han att det inte går att göra så mer på ett tag... för det lugnar ner sig.
År 2013 blir det riktigt illa.
Fortsättning följer...
1 kommentar:
Skönt att du skriver igen! Så sorgligt att veta hur du haft det under så lång tid.
Sänder varma kramar
Skicka en kommentar