Det finns de som alltid måste ha offerkoftan på sig. Inte för att de fryser. För vem fryser i sommarvärmen?
Ja... den med offerkoftan då. Möjligen.
Men jag tror och vet att offerkoftan inte används för att värma. Inte heller för att svalka. Den bär man för att få en orsak till att sura, bråka och vara osams.
Bättre att repa upp den där jädra offerkoftan. Ta sig samman. Öppna ögonen. Dra ett djupt andetag. Och inse att offerkoftan ska brännas upp. Den gör bara allt sämre. Ful och fel är den. För stor och för lång. Fel färg. Fel garn. Sticks, bränns, svider och kliar. För att inte tala om hur den strular till livet för den som bär den. Bäraren har definitivt ingen nytta av offerkoftan... som bäraren tror. Den är bara till förtret och gör livet svårare.
Så... repa upp offerkoftan och virka söta hjärtan av garnet istället. Då har den kommit till någon nytta.
På bilden: Inte en offerkofta. En fin bebiströja jag en gång stickade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar