I medgång och motgång

Det sägs att motgångar gör en stark. Jodå, till viss del kan jag väl hålla med. Lite bör man väl få att sätta tänderna i. Med jämna mellanrum... sådär. Allt för att vässa sina gaddar och se till att de verkligen sitter fast i truten.

Och vem har inte haft motgångar i sitt liv? Du och du och du och du... *pekar runt*

Jodå, även jag har haft motgångar. Inte värre än att jag kunnat klara dem. Fast ibland har jag funderat varför jag ska prövas... dock prövas vi alla. Ingen slipper undan. Det sägs att motgångar gör en stark... så varför är jag inte grön och muskulös... som Hulken?

Troligen beror det på att jag är en stark person och att motgångarna inte varit större än vad jag kunnat hantera. Och det stämmer ju. Dessutom blir man bara starkare av att hantera dessa motgångar, även om de är minimala.

Mest har jag ju medgång. Gör gott för självförtroendet. Självkänslan. Det är ju så att vissa ska glida runt på "en räkmacka". Och en av dem är jag. Det är jag tacksam för.

"I medgång och motgång"... låter som något som är aktuellt vid en vigsel. Eller låter kyrkligt på nåt sätt. Högtidligt. Och visst är det högtidligt... att man stöttar varandra både i medgång och motgång. Det borde fler göra... inte motarbeta. Samarbeta. Betydligt bättre.

Bild: Warglycke & Samsung Galaxy A7