Finkofta

En finkofta vill jag ha till mina fina långa klänningar.

Har ju ett antal maxiklänningar nu. En del av dem har bara smala axelband. Ibland vill jag vara lite mer klädd, om det är svalt eller om det inte anses propert att vara ganska naken upptill om axlarna. Man får ju ta seden dit man kommer. Eller hur?

Den här kommer att göras i ljust blått och mörkare blått. Rosa är fint och jag passar i kall rosa... men just nu är det blått den ska stickas i. Kanske blir det även en rosa senare.

Den här stickas med två garn. Tror det blir fint. På det virkas det till lite pynt. Sedan en knapp och så var man kalasfin.

Inte alla gånger man behöver en längre kofta. Bara en hjärtevärmare...





Tänkte även att denna söta hjärtevärmare passar offerkoftebärare bättre än just... offerkofta. Går också att byta till istället för butterluva och surstrumpor.

Offerkoftan på!

Det finns de som alltid måste ha offerkoftan på sig. Inte för att de fryser. För vem fryser i sommarvärmen?

Ja... den med offerkoftan då. Möjligen.

Men jag tror och vet att offerkoftan inte används för att värma. Inte heller för att svalka. Den bär man för att få en orsak till att sura, bråka och vara osams.

Bättre att repa upp den där jädra offerkoftan. Ta sig samman. Öppna ögonen. Dra ett djupt andetag. Och inse att offerkoftan ska brännas upp. Den gör bara allt sämre. Ful och fel är den. För stor och för lång. Fel färg. Fel garn. Sticks, bränns, svider och kliar. För att inte tala om hur den strular till livet för den som bär den. Bäraren har definitivt ingen nytta av offerkoftan... som bäraren tror. Den är bara till förtret och gör livet svårare.

Så... repa upp offerkoftan och virka söta hjärtan av garnet istället. Då har den kommit till någon nytta.




På bilden: Inte en offerkofta. En fin bebiströja jag en gång stickade. 

Hej och hå, till jobbet vi gå!

Jamen... sörrö...

så är det. De flesta arbetar och förtjänar sitt levebröd. Så ock vi. Och nu har vi båda arbete. Riktiga inkomster.

Gick ganska fort... så nyinflyttade vi är. Hann i alla fall landa och få ur så gott som alla kartonger. Att vissa är kvar på vinden beror på att vi ändrar lite på bostaden. Inget annat. Som latmaskeri...

fast även sånt behöver man. En människa är inte byggd för att arbeta dygnet om sju dagar i veckan. Ingen människa.

Tjoflöjt... vad bra vi är!

Det var vad jag var så glad över här!

Trevlig midsommar!

Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

Vilken fin present jag fick i förmiddags. Världsbästa.

Just bara för att jag är jag... och så bra på att vara det. Jag är ju bara bäst.



Hurra Hurra Hurra Hurra - för mig!

Förlovningsårsdag!

Grattis till oss!

Vad söker du här?

Ja, vad söker du här?

Förståelse?
Sympatier?
Underhållning?
Skvaller?
Fakta om mig och mitt liv?

Jo, jag undrar. Vad söker du här? Eller vad hittar du inte hos mig? Kanske... vad vill du hitta här?
Frågorna är många. Säkerligen svaren också.

Du...

Söker du förståelse? Vad ska jag förstå? Jag kan inte veta vad jag ska förstå om du inget sagt. Tankeläsartalangerna använder jag på andra ställen. Här skriver jag vad jag tänker på och inget annat. Ibland riktigt djupt och andra gånger ytligt. Varierar. Som vädret. Lika snabbt som tankens flykt.

Söker du sympatier?
Visst det kan jag bjuda på. Men... åter igen. Jag skriver vad jag tänker på för tillfället. Som om varför löven inte blåser bort när det stormar... Varför stenen alltid vill ligga i en sko... Varför gräset växer uppåt... Tja, sånt. Och annat.

Underhållning... kanske?
Jodå, visst är det underhållande att kolla varje inlägg i min blogg. Finns faktiskt de som tycker så, och sitter dagligen och kollar. Inte gör det mig något. Bara det att jag verkar ju inte skriva dagligen. Just för att livet kommer emellan. Och roligare saker i verkliga livet. Allt hamnar heller inte här.

Men lite skvaller då?
Nä, inte ens det kan jag prestera. Synd va? Tror inte att skvaller hör hemma här. Gillar heller inte att skvallra om ditten och datten, tomprata och kallprata. Liksom gå på tomgång. Nä, det får andra syssla med. Jag gör som jag brukar göra. Alltså inget skvaller. Visst finns det väl de som jag kunde skvallra om... men till vilken nytta?

Då var det fakta om mig och mitt liv... då.
Ja, det är väl bara att läsa innantill. Eller inte. Kanske fråga mig... i verkligheten. Bloggen är inte till för att skriva om vad jag gillar, och inte gillar. Som majonnäs. Och dijonsenap. Som är världens äckligaste. Med spyvarning. Just det... här kom det lite fakta att suga i sig.

Kan ju tala om att just nu sitter jag och funderar på potatissallad. God och mustig välkryddad potatissallad. Hemgjord. Som är den bästa. Och nej, inget kött till. Nä, mer fakta blir det inte idag. Här är mer meningen att skriva tankar. Ord. Funderingar. Ibland om orättvisor i världen. Och dumma saker... som att regeringen har röstat om försämringar i asyllagen. Det var dumt. De kan inte ha känt speciellt mycket empati alls för de utsatta flyktingarna. Det är väl bara att tänka sig in i samma scenario som de utsatta. Kan väl inte vara så svårt? Eller...

Och till detta kryddar jag med mitt underbara barnbarn... som pekar just på dig.

Födelsedagar på M/S Medvind

Lördagskvällen spenderade vi ombord på M/S Medvind.

Vi firade våra födelsedagar med en båttur, god mat och musik. Buffé med fisk i olika format och smaker. Ja, lite kött för den som absolut måste ha då.

Blev en riktigt trevlig tur över småguppigt vatten. Fast ombord märktes knappast guppen. Lagom med folk ombord. Trodde det skulle vara fullsmockat en lördagskväll i juni... men så var det inte. Fanns lite svängrum.

De gråa molnen hade hängt sig fast på himlen, denna lördag. Så också på väg till Sundsvall. Men... när vi stigit ombord på Medvind ändrade det sig. Fram kom en sol. Sken rart in över oss och över vattnet. Precis som vi bett om. Inte en droppe regn föll. Som vanligt fick vi vår önskan uppfylld. För visst... vi har tumme med vädergudarna. Bara att lägga in en beställning... så effektuerar de. Fast... jag har bett om åska några gånger... men då kom de av sig. Jo, det åskade ju på andra ställen. Kanske för att dessa ställen behöver blixtar och dunder... och rensning i energierna. Så är det.

I alla fall... en mysig fin kväll med min kära. Just för att det är vi värda. Och mer därtill.


Och den stora båt vi såg på färden runt med Medvind... den anlade just kaj i vår hemstad. Mitt framför ögonen på oss där vi satt på vårt kontor. Mysigt.

Bilden: Samsung Galaxy A7 gold, i väntan på att få borda båten.

Nej, det kommer inte att ske!

Det som vissa försöker att sära på kommer inte att delas på. Så... det är bara att glömma. För tid och evighet. Det som är menat att vara kommer att vara. I evighet. Amen, på det!

Birka

Birka kryssar i nordliga farvatten. Andra gången båten lägger till här. Blir en gång till vid midsommar. Första gången båten anlände var vi på annan ort. Den här gången var vi hemma.

Fast... båt som båt. Vi har ju åkt stor båt förr och jag har sett stora båtar förr.. så jättemärkvärdigt var det väl inte. Dock bra att storbåtarna även tar sig till nordligare trakter... inte bara gnider runt i vattnen söderut. Finns ju mycket fint att se även här i norr.

Josef var intresserad av sånt som har motorer.

Först brummade han och kikade på bilar hemma hos oss... sedan knatade vi faktiskt iväg för att glo på båten. Jodå, Josef var väl lite imponerad... men mest imponerade tåget som kom och en långtradare, samt lastbilen som startade och körde iväg vid Fresks.

På vägen hem var det bara blommor som var intressanta. När vi går på den smala trottoaren hinner han nypa av blommor på buskar som sticker ut i vägen. Blomma. Sitter han och mässar. Mäkta imponerad av något så fint.

Bilder: Warglycke Foto & Samsung Galaxy A7, från mitt Instagramkonto

Resumé

Jag är stark

Jag klarar mig själv

Jag går min egen väg
Resumé
Över livet
Jag har min egen trygghet
Inom mig
Behöver inte köpa den
Jag är stark
Som diamanten
Lika lysande och självklar

Foto från Paradiset, där jag och mammas kusin en gång vandrade. Jodå, det heter faktiskt Paradiset. Ser ut som det också. Och var ska jag inte vara... om inte i... Paradiset på jorden. Ligger på rätt plats i vårt avlånga land också.

You are my dream come true

From the moment
I looked into your gorgeous eyes
I knew
that there was something
extraordinarily special,
something magical
and something phenomenal
between us.
There was something that you feel in an instant
like two magnets
or like the chemistry between twin flames.
I felt something
that was much beyond
the limitations of logical reasoning.
And the moment
when you took my hand in your hand
I could instantly feel your heart
connecting with my heart.
And in the moments
of that divine silence between us
I felt your soul talking
to my soul
and I just knew
that we were meant to be together.
I am so thankful
to have you in my life
I thank all the stars I ever wished upon
I cherish the beautiful soulful love we share.
I love you beyond words!

Text - Aarti Khurana
Bild & bildtext - Warglycke

Lite motsats till hat och hot, krig och våld, skitsnack och dumheter. Tänk vad fin vår värld vore om inte människor satte i system att ta fram det mest negativa inom sig själva och ösa det vitt och brett omkring. Nu när sommaren är som finast ska väl ingen tänka på våld och hat. Liksom inte läge när det skira grönskar och lever upp.

Fast jag kanske tänkte fel...

I medgång och motgång

Det sägs att motgångar gör en stark. Jodå, till viss del kan jag väl hålla med. Lite bör man väl få att sätta tänderna i. Med jämna mellanrum... sådär. Allt för att vässa sina gaddar och se till att de verkligen sitter fast i truten.

Och vem har inte haft motgångar i sitt liv? Du och du och du och du... *pekar runt*

Jodå, även jag har haft motgångar. Inte värre än att jag kunnat klara dem. Fast ibland har jag funderat varför jag ska prövas... dock prövas vi alla. Ingen slipper undan. Det sägs att motgångar gör en stark... så varför är jag inte grön och muskulös... som Hulken?

Troligen beror det på att jag är en stark person och att motgångarna inte varit större än vad jag kunnat hantera. Och det stämmer ju. Dessutom blir man bara starkare av att hantera dessa motgångar, även om de är minimala.

Mest har jag ju medgång. Gör gott för självförtroendet. Självkänslan. Det är ju så att vissa ska glida runt på "en räkmacka". Och en av dem är jag. Det är jag tacksam för.

"I medgång och motgång"... låter som något som är aktuellt vid en vigsel. Eller låter kyrkligt på nåt sätt. Högtidligt. Och visst är det högtidligt... att man stöttar varandra både i medgång och motgång. Det borde fler göra... inte motarbeta. Samarbeta. Betydligt bättre.

Bild: Warglycke & Samsung Galaxy A7

Det sjunger i rummen

Mjööööö... mjäääääöööööööööö...

det går runt en svart fyrbening och sjunger in rummen i vår bostad. Liten till växten och med en enorm svans... samt lika enorm röst, så han hörs. Lilla Perra.

Är man katt måste man tala om att man finns. I alla fall om man heter Petter. Tror han gillar sin röst... och att höras. Snart går han väl och lägger sig, tycker att vi är tråkiga som ska sova. I morgon tar vi fram hans älskade hårborstar. Muta med lite borstning, det gillar han.

Mjööööööööööööääääääääääää!

Bild: Warglycke & Samsung Galaxy A7

Ugglor i mossen...

Tja, det kan väl någon kanske tro...

men ugglor är det då inte. Möjligen nattugglor... för kvällen var sen den där dagen då vi tog en tur i naturen. Hamnade lite ute på landet. Mellan Skedom och Barsviken dök dessa "nattugglor" upp. Ivrigt käkande. Brydde sig inte ett skvatt om oss. Inte ens de små fågelbarnen gjorde sig större besvär med att bry sig om oss.

Mamma och pappa Trana med två telningar. Mycket smått och gott hittade de i gräset. De gulbrunröda tranbarnen käkade de också av hjärtans lust i närheten av sin föräldrar.

I Byviken stod denna skönhet och glodde. Ensam och övergiven, verkade det som. Ljusblå, med fint märke i nosen. Ville inte tala om vad den hette. Kanske någon annan som vet vad den kan tänkas heta?

Med tanke på kedjorna på hjulen har dess tid som arbetsmaskin tagit slut. Sommarlov kanske... med nytt tjänstgöringsschema till senhösten.

Pannkaka! Nu!

Bonusmorfar steker goda pannkakor. Bonusbarnbarnet står bredvid och instruerar hur man gör, övervakar och kommenterar. Väntar ivrigt. Pannkaka är gott. Blir det inte klart snart?

Juninatten levererar

Natten levererar
Gyllendimgulrosa kvällssolnedgång
Dimblå horisont i fjärran
Lampljus hos folket som bor staplade i lådor
Två vindsnurror ensamma på ett berg ivrigt vispande
En motorcykel med högt ljud som drar iväg i natten

Endast jag är vaken

Månaderna går...

Ja, även om jag inte skriver här så går tiden. Maj har gått ur rullorna och juni har anlänt med stora kliv. Grönt och fint har det blivit... det har liksom bara exploderat av ljuvlighet.

Termometern har inte heller visat så snåla grader längre. Visst, en del surdagar har det varit... men det är normalt. Flera perioder med fin värme har vi faktiskt fått.

Här har vi firat våra födelsedagar. Firade tillsammans. Snart ska vi lösa in en av våra presenter - en båtresa med god mat och underhållning. Tidigare i maj var vi på en weekendresa, bara sambon och jag. Roade oss, åt gott och ägnade oss åt varandra. Snart blir en resa till. Långhelg med nationaldag gör detta möjligt.

Kameran har äntligen fått börja arbeta. Just nu ligger dennes batteri på laddning så bilder blir det en annan dag. Men jag vet ju att där finns gobitar av bland annat söta barnbarnet Josef och familjen Trana... och lite till. 

Renoveringen av ytskikt i vår bostad pågår och blir så bra. Passar på att delvis inreda med Feng Shui när vi ändå håller på. Kärleksfullt och lyxigt. När de påbörjade projekten är klara gör vi sommaruppehåll och startar troligen med köket i höst när regnet piskar på rutorna. Så blir köket en julklapp, som heter duga. Kvar är då tapeter i vardagsrummet och fundera hur vi vill ha det i vårt jättestora ljusa badrum... men då talar jag år 2017.

Ja, jag är nöjd med livet. Jag är nöjd med vår bostad. Jag är nöjd med vår nya bostadsort. Jag är nöjd med mitt förhållande. Eller nöjd... låter futtigt. Jag är mer än nöjd. Vi har varandra och vi har allt vi kan önska oss och lite till. Kärlek och god mat är väl inte att förakta och har man sedan ett gott tak över huvudet så...

jag myser och flinar...

vi myser och flinar. Spinner som katter.

Boka in en tid med dig själv!

Det är inte alla gånger det ultimata att vara social. Alltså med alla andra. Ibland måste man faktiskt vara social med sig själv.

Kan låta skrämmande. Vara ensam. Inse att man har bara sig själv... att snacka med. Är dock inte alls så märkvärdigt... eller skrämmande. Sunt. Är vad det är. Man kan inte alltid vara med andra och till för andra. Då finns inget jag kvar. Inget du. Och du är ju faktiskt ganska viktig. Eller tycker du inte det?

Enligt psykologen ska man boka in lite tid med sig själv.

Så... har du bokat tid?
Jag har gjort det. Många gånger genom livet. Unnat mig lyxen att faktiskt höra mig själv. Se mig själv.