Världen är inte vad du tror...

Jag springer. På tundran. Springer och springer. Bara för att jag kan. Med lätta steg och långa kliv. Springer och springer. Bryter en ränna. Ritar spår. I luftrummet. På marken.

Just bara för att jag kan.

Efter ett tag hittar jag platsen. Rätt plats. Finns en rätt plats för allt. Överallt. Gäller bara att hitta den. Jag hittade den.

Sätter mig ned. Korslagda ben. Armarna ut åt sidorna. Handflatorna uppåt. Går in i mig själv. Blundar. Beträder andra sfärer. Talar med Moder Jord. Intuitivt. Händerna fulla av healingenergi. Fötterna fulla av healingenergi. Stjärnor i ögonen. Hela universum i huvudet.

Sänder healing. Marken runt mig börjar grönska. Sakta dalar små vårblommor ur mina händer. Ner på marken. Fröjdas och blänker. Sträcker på sig. En cirkel runt mig. Mest blåa blommor, lite gula. Ring på ring samlas de runt mig där jag sitter. Sänder healing. Goda energier.

Cirkeln är oändligt stor. Så långt ögat kan nå där på tundran. Full av blå blomcirklar runt mig. Blommor och healingenergi fortsätter att strömma ur mina händer. Marken är full av blommor. Uppvärmd. Jag sitter med korslagda ben. Armarna ut. Handflatorna uppåt. Ur händerna flyger små fåglar. Kvittrande glada. Upp mot himlen. Den vibrerande blå himlen. Massor av fåglar.

Jag lägger mig ned på rygg. Armar och händer rakt ut. Handflatorna uppåt. Fortsätter sända healing till Moder Jord. Välsignar den mark vi går på. Ligger ganska länge. Sänder ner rötter i jorden. Blir ett med marken. Ett med universum. Ett med allt. Underbar känsla.

Vänder mig på mage. Armarna rakt ut. Händerna mot Moder Jord. Pannan likaså. Sänder välgörande healing. Har med mig mina energiguider. Flera stycken. Känner och hör hur blommorna sjunger sin lovsång till marken. Till himlen. Blir ett med mig. Sänder ut rötter ner i marken. Får energi tillbaka av Moder Jord. Som tack. Röd energi.

Med lite vemod tackar jag Moder Jord. Tackar Fader Himmel. Tackar Universum. Tackar för upplevelsen. Tackar energiguiderna. Tackar änglarna. Tackar mig själv. Reser mig upp. Armarna rakt ut och handflatorna upp. Får lite av den vita energin. Återvänder hem.


Den som inte tror på vad jag berättar kan scrolla vidare.
Jag tror på flera världar. Flera existenser. Vi är inte ensamma. Vi är mer än vad vi tror... eller vi är mer än vad de flesta tror. Men det bör vi glömma i det samhälle vi lever i idag. Trist! Livet blir så enahanda och urtvättat. 

Jag vet vad jag vet... ser... och hör. 

Nu skriker väl "vän av ordningen" rakt ut och trumpetar om psykisk sjukdom. Men se så fel denne har i sitt trumpetande. Och förresten så skiter jag högaktningsfullt i vad "vän av ordningen" gastar om!