Husdjur

 Det här är ett "husdjur" som egentligen inte finns. Inte i vår vanliga värld. Men finns gör det ändå. En katt. Och inte vem katt som helst. Det är Hilbert. Han ställer till lite oväntade situationer, inte för mig... utan för den som tecknat honom.

Min fina vovva har fått en ståndsmässig inramning. Fotot har en av döttrarna tagit, för ganska länge sedan. Passepartouten fixade jag och ramningen. Nu glänser hon som den stjärna hon är.

Första advent

Sista dagen i november månad. Den månad som varit så grå... så grå... så grå. Alla nyanser av grått har vi fått se... och säkert de nyanser vi inte visste fanns. 

Idag. Sista novemberdagen. Första advent. Mysigt ljust med all belysning. Behövligt.

Fåglarna har bråda tider att föda sig. Dagen är kort och natten lång. Små fågelmagar är inte stora och rymmer inte mycket mat. På bilden är det bara en enda talgoxe... men bilden ljuger. Jag skrämde de flesta när jag dök upp med en kamera i ansiktet. Utan kameran hade de nog suttit kvar, nu är de ganska vana vid att en och annan människa dyker upp i fönstret strax bredvid. Eller i dörren. 

Frostigt och lite kallt har det varit. Tro vad julaftonsvädret blir då? Anders, som har namnsdag idag sägs ju bestämma vädret på jul. Och om det varit frostigt och lite minusgrader kallas det då att det braskar? För slaskar gör det ju definitivt inte. Blir en slaskjul då med andra ord. Om talesättet stämmer.

En av alla -22 - Om våld i en nära relation

Skräcken. 

Den förskräckliga skräcken...

att uppleva att stå framför ett laddat vapen som den man tror älskar en håller riktat mot en... och viftar med hit och dit när Han talar. Skräcken och dödsångesten. När du inser att du kan inte ta vägen någonstans... inte heller beveka eller övertala Han att sluta... när du inser att om du ens andas fel så kan skottet gå av. Fingret på avtryckaren... 

Den skräcken. 

Den tar för mycket av mitt liv. Minnena. De fruktansvärda minnena. 

Nu har jag via mitt försäkringsbolag fått tid för att ta bort dessa skräckminnen. Försäkringsbolaget kunde var hälsocentralen inte kunde. Få fram en hjälp. Hälsocentralen drar allt i långbänk med först kuratorsamtal, sedan till läkare för att utreda eventuell depression... och så remiss... och vänta. Vänta. Vänta. På någon som kan hjälpa mig med KBT för skräcken. För jag vill inte käka några dumma piller och trycka ner skräcken i skoskaften. Skiten dyker då bara upp senare.. kanske ganska olämpligt också. 

Via försäkringsbolaget var tid hos terapeut bokat och klart på mindre än 24 timmar. Så nu får jag hjälp med detta i alla fall. 

Vid inledande samtal med terapeuten konstaterade hen att här förelåg absolut ingen depression. Det var istället ett helvete med en galen man som satt skräck i mig... och därav har jag fått...

PTSD. 

Posttraumatiskt stressyndrom. Ungefär som om jag varit i krig...

Den enda som detta kan skyllas på är den man jag var gift med. Han med vapnen och de osorterade illasinnade tankarna. Han som på alla sätt gjorde livet till ett helvete för mig. Ett helvete där jag inte visste vad som väntade när jag klev innanför hemmets dörrar efter en lång arbetsdag. Där hemmet som ska vara ens trygghet var precis tvärtemot. För vad väntade innanför ytterdörren... mer än två hundar som var glada att matte äntligen kom hem. Jag visste inte i vilken sinnesstämning Han var. Visste inte hur det var med jyckarna. Visste inget. Bara att det förmodligen skulle bli något som snedtände och startade ytterligare ett bråk med horribla anklagelser.

Det är så skönt att nu få leva sitt eget liv. Slippa allt bråk. Slippa all misshandel. Slippa att stå framför laddat och osäkrat vapen. Samma vapen som Han sköt sönder väggar med inomhus i mitt hus. Slippa ligga och sova med ett vapen under Hans kudde, laddat och riktat mot mig och mitt huvud. Slippa skräcken att Han gjort något tok under dagen när jag arbetat för att vi skulle få mat på bordet och kunna bo kvar i huset. 

Det är så jädra skönt att ha sitt eget liv och leverne. Så jädra skönt. Slippa vara rädd för stryk. Slippa allt nattvak med förhör om otrohet... som inte fanns. Slippa allt skit!

Snacksaligheter

Ord, ord, ord...

bokstäver i olika ordning och med olika ljud, som blir något vettigt. I bästa fall. Ibland blir det ovettigt. Oförskämt.

Jag har länge kunnat stava och skriva. Kunde innan jag började skolan. Bråttom hade jag. Många ord präntade jag ned på diverse papper. I brist på papper gick det att skriva i sanden, i jorden... ja, på det mesta gick att skriva.

Som barn gjorde jag miniböcker själv. Klippte papper till små sidor och sydde ihop till häften där jag plitade ned pyttebokstäver till mina berättelser. Häfte efter häfte producerade jag. Vet att min far slängde bort en del av dem... muttrande att det aldrig skulle bli nåt av den ungen som bara kluddade och kladdade överallt. Men visst blev det något av den ungen... här sitter hon idag och vrider och vänder på både ord och bilder. Inget är bättre än det andra. Orden är mina, bilderna är mina... och jag gör som jag vill med dem.

Fortfarande är ord och bilder det bästa jag vet. Dagligen och stundligen slirar både ord och bildtankar förbi... ofta mitt i andra tankar... för ord- och bildtankar är ju så mycket roligare än annat. När jag får hålla på med att vrida ord åt olika håll och fotografera det omöjliga, eller bara min uppfattning om omvärlden, ja... då trivs jag som fisken i vattnet... eller bättre till och med. Jag myser och trivs, spinner som en glad katt.

På senare tid har jag tagit till målarpenseln också... för både ord och bilder. Går bra det med. Utmärkt bra. Det som saknas är tid. Mycket tid. För ord och bilder tar tid... viktig tid som jag önskar jag hade mer av. Men först ska det lönearbetas och sedan får mina kära ord och älskade bilder den tid som blir över. Och just nu har jag knappt om tid över. Inte för att det snart är jul... det beror på andra saker som måste åtgärdas.

Men näe... jag tänker aldrig sluta med varken ord eller bilder. Sanna mina ord!

Byggare Bob...

 eller mer rätt... byggare W & W... har varit i farten igen.

Jojo, ni tror väl att inget händer när inget skrivs. Inget kan vara mer fel, än den tron. Ju tystare jag är desto mer händer i verkliga livet.

En sak som hänt är att "Bulan" eller "Hålet" har fått flytta till annat ställe. Det har varit en sorts låda för en soptunna en gång i tiden... och när soptunnorna ändrade format och utseende fick plåtskåpet ett antal hyllor inmonterade.

Jag har hela tiden önskat att detta "Hål"... denna "Bula" skulle tas bort och ersättas med en hel och fin vägg. Nu har så skett.

Eller i alla fall så är en provisorisk vägg där som ska ersättas med en riktig när vädret blir varmare. Mycket utrymme blev det kvar inuti garaget när detta plåtschabrak kom bort.

Plåtschabraket. "Bulan". "Hålet".

Numera ett minne blott. Fast sopsorteringen har inte fått detta än. Den dagen kommer. Fortare än vad någon tror. Om inte någon människa hittar det och vill ha det till något.

Ny vägg. Provisorisk... för till våren när värmen kommer ska vi sätta dit ny fin vägg så att man inte kan tro att det någonsin funnits ett plåtskåp där.

Så...

nog händer det saker minsann.

Garagerensning pågår också.



Och nu närmar sig advent... och adventspyntningen. Jag deltar i adventsstressen... för en stund.

Gammaldags hjärtlig jul

I tallriset i den gamla Höganäskrukan mot det gamla handgjorda skåpet. Med blå rosor bland tallbarren. Där hänger mina hjärtan.

Säljer handgjorda hjärtan med grått tryck. Gammaldags. Storleken med hänge är 27 cm långa och 11,5 cm breda.

Priset är 85 kr/styck och porto tillkommer.

Dessa hjärtan går naturligtvis att tvätta, långvarig julhantering kan ju ge avtryck på tyget. Rekommenderar handtvätt.

Mailadressen för att beställa hittar du är till höger, precis ovanför jordgloben som snurrar. 

I fin form

Jodå, jag är i fin form. Det är formarna på bilden också.

Tänkte på kranskakor. Googlade på kranskakor. Hittade bara raka bitar med något ringlat över. Det är inte vad jag tänkte på när jag tänkte kranskakor. Får väl leta vidare i kokböcker istället för här på nätet. Tror jag har mer tur då.

Men vad har man de större mönstrade formarna till?

Vissa dagar...

är bara som...

fredagar.

Jovisst, det är ju fredag idag. Skönt. Och efter en torsdag kommer alltid fredagen. Som på beställning. Och så har det varit sedan tidernas begynnelse.

Och på fredagen är det helg. Skönt. Fast då är måndagen där just runt hörnet och förstör. Fast måndagen är egentligen bara en dag som alla andra.

Jamen...

trevlig helg då!

Unnes dagbok - onsdag 22 juni

Onsdag den 22 juni.

Hej du...


Jag somnade visst tidigt i går kväll. Därför kunde jag inte hålla dig sällskap på nattkröken, kära Persika. Hade tänkt att skriva lite sent på kvällen...

Har fortfarande ont som sjutton i min sargade kroppsdel. Börjar undra över mitt förstånd och hur det egentligen funkar. Hur kunde jag gå på en sådan stollig sak som att raka mig där nere och så nära midsommar till och med? Tror inte att jag kan dansa på midsommar om inte såren läkt.

Gråmulet ute när jag drog upp persiennen. Drog ner den igen och värmde tevatten. Funderade på om jag skulle våga smyga mig osedd och försiktigt ut efter min morgontidning, men vågade inte. Önskade att Mamma hade varit här för att ta hand om mig lite i min ynkedom... men inte att hon skulle få veta vad jag gjort med rakhyveln och var. Förresten, måste nog köpa mig en ny rakhyvel efter det här äventyret... bakterier och sånt... kan inte ha den i ansiktet efter var den har varit och rumsterat om.

Kom på att jag skulle försöka mig på att laga till pannkakor, längtade efter pannkakor och sylt och grädde. Hade förstås ingen grädde hemma, men det fick duga ändå. Gick ganska bra att steka pannkakorna och med hjälp av tre mjuka kuddar kunde jag sitta någorlunda på köksstolen för att äntligen få känna lyckan av att sitta vid köksbordet för att spisa min mat. Det var gott med pannkaka... nästan bättre än persikor!

Vaknade med kramp i benen, huvudet i tallriken och sylt över halva ansiktet. Fattar inte att jag somnade mitt i mattallriken, det har jag inte gjort sedan jag var litet barn. Mitt... ja vad ska jag säga, eller vad får man säga... mitt under... mitt underliv (förlåt Kära Mamma för det fula ordet) var fortfarande, trots kuddarna, ömt och sårat. Nu var jag gråtfärdig kände jag... och ångrade tusenfalt att jag gjorde det jag gjorde där nere.

Aldrig att jag ska läsa kvällstidningar igen... det var första och sista gången, det lovar jag dig, Persika.


All likhet med verkligheten är bara förbannad lögn och dikt.

Unnes dagbok - tisdag den 21 juni

Tisdag den 21 juni.

Persika.

Tänk om jag hade en persika till hud där nere istället för den perforerade och sargade hud jag nu har. Fick gå upp i natt för att sätta på mig en massa plåster överallt där nere så nu känns det som om jag har blöja och jag har inte varit och gjort morgonens toalettärende än heller. Gruvar mig för detta ärende!

Tur att Mamma flyttat hem till sin Herre där uppe och inte kan se mig... för det kan hon väl inte längre? Man vet ju aldrig med andar och sånt som det pratas om på tv. Fast jag menar inte att jag inte saknar Kära Mor eller att jag ville hennes bleka död. Så är det inte. Det är bara en sabla tur att hon inte ser mig.... hoppas jag att hon inte gör i detta tillstånd. Persika... du förstår väl hur jag menar?

Trist väder idag med. Tillbringar dagen i sängen med många och rejäla plåster där nere, te och skorpor på bricka, en bok om att simma över engelska kanalen och mjuka täcken runt min sargade nederdel för att inte ha allt för ont när jag ligger. Önskade nästan att Kära Mamma kunde ha varit här för att måna om mig och i alla fall tycka lite synd om mig i min belägenhet. Tänkte ett tag på att ringa till grannfrun och säga att jag har influensa och få henne att bry sig om mig en stund med kycklingsoppa och liknande - men kom snart på att jag kunde bli avslöjad och att det skulle vara ytterst pinsamt att leva med om jag skulle bo kvar här som granne med henne.


All likhet med verkligheten är bara förbannad lögn och dikt.

Dagen efter snöovädret

 

Ja, något riktigt oväder blev det ju inte.

Visst, det blåste och det regnade och sedan snöade det ganska bra på det. Som grädde på moset frös det på och idag har det varit minusgrader. Och sol.

Vackert vitt. Och strålande sol. Men jag gillar inte att det blir så kallt... så här. Jag fryser.

Var skönt att sitta inomhus bakom fönstret i solskenet och drömma mig bort till sommarvärmen.

Det snöar... tiddelipom...

 allt mer och mer... tiddelipom.

Var det inte så vår gode vän Nalle Puh sa? Och om man tänker på dagen idag så har han banne mig rätt. Det startade med regn. Fortsatte med snö, och snö är det som vräker ner på snedden i rask takt. Småfåglarna har ytterst bråttom vid matbordet. Vill hinna äta till det blir än värre väder, eller natt och kallt. För kallt skulle det också bli. Som grädde på moset.

SUVen står och huttrar. Fast nu är den vinterklädd med både päls och dubbar. Startar snällt gör den också. Har hittills inte haft några problem hur kallt det än har varit och jag stått på jobbet utan motorvärmare. För inte alla jobb bjuder på lite värme en kall dag. Inte ens om man erbjuder sig att betala.

Julkuddar

Jag har mina egna idéer om hur det ska se ut vid jul... och annars också. Alltså fixar jag det jag ska ha själv... för det finns inte att hitta i affären.

Här är enkla julkuddar som ändå pryder sin plats i soffhörnet. Jag har klippt till kuddfodralen, målat på dem, sytt ihop och satt dit tofsar.

DIY - för dig som vill göra ett par egna:

1. Du behöver en text. Jag hittar på mina egna texter.
2. Tyg, som är tvättat för att eventuell stärkning ska försvinna ur tyget. Jag har använt ett linneliknande vitt tyg.
3. Innerkuddar.
4. Mät innerkuddarna och klipp till tyget till kuddfodralet. Glöm inte sömsmån. Räkna också med stängning på baksidan, eller bara omlott. Sicksacka gärna kanterna innan du börjar hantera tyget mer.
5. Textilfärg och schabloner. Jag hade metallschabloner som jag använde, ganska stora. Man kan också texta på fri hand. Jag gjorde också lite stjärnor, eftersom jag älskar just sådana. Textilfärgen stryker du sedan fast på baksidan av tyget när du är färdig med texten och färgen torkat. Detta för att färgen inte ska försvinna i tvätten. Naturligtvis tvättas dessa i 40 grader, om man inte vill att texten ska bli lite "shabby chic".
6. Sy ihop kuddfodralen. Glöm inte eventuell knäppning på baksidan. Jag har kuddfodralen en bra bit omlott och tre knappar och tre öglor att knäppa med (inte på bild).
7. Gör tofsar. Vira garn runt en kartongbit i lämplig storlek. Knyt tofsen i toppen och knyt även en "midja" lite längre ned. Trimma till slutet på den. Trä fast den i kuddfodralshörnen med t ex synål. Knyt på insidan.
8. Pressa på kuddfodralen lite så de inte är skrynkliga.
9. Klä på kuddarna.
10. Beundra vad du just tillverkat!

Tyget behöver inte nödvändigtvis vara vitt och textfärgen svart. Det väljer du själv vad du vill ha. Men vitt och svart på detta vis ser ändå julaktigt ut, tycker jag. I mitt hem. Passar in i min stil.

Unnes dagbok - måndag den 20 juni

Måndag den 20 juni.

Gomorron Persika...

Det regnar... alltså ingen solande grannkvinna att titta på. Tror att jag ska handla lite på systemet idag. Måste ha frukost... magen tjuter.

Efter att ha varit på systemet och köpt alldeles för många starköl och alldeles för mycket vin strosade jag runt en stund på stans alldeles för få butiker i hopp om att hitta något roligt att köpa och för att fördriva tiden lite i regnvädret. Nästan alla butiker var så gott som folktomma och bara tråkiga saker fanns att handla så jag köpte mig ett par kalsonger och en keps som jag ju i alla fall behövde. Köpte också kvällstidningen för att ha något att läsa i regneländet.

Tvättade bilen när den i alla fall var blöt av regnet... kikade efter grannkvinnan men hon var inte ute. Ingen granne var ute. Kanske för att det regnade. Tråkigt ute... ingen att titta på eller prata med... alla verkade vara inne eller borta hemifrån.

Läste kvällstidningen och drack två baljor kaffe, tänkte på persikor och upptäckte att jag inte förstod vad som stod i tidningen och fick därför börja om från början i den.

Mitt i tidningen hittade jag en artikel om att raka sig där nere.. .ja, du vet vad jag menar, Persika. Kom på den briljanta idén att jag skulle prova på det och bli lite uppdaterad och med i den nya tiden. Det skulle ju vara det sista modet för yngre personer att raka sig mellan benen och jag vill gärna framstå som lite yngre men mogen och god, precis som en persika... hehe. Och bästa sättet skulle vara att ta varmt vax och dra bort håret med. Hittade inget vax hemma, trodde att morsan skulle ha haft nåt när hon bodde här i huset, men gick bet. Fick alltså ta rakhyveln. På med raklödder och med hjälp av väggspegeln skulle jag alltså försöka raka mig här och var och på lite fler ställen.

Det var inte lätt. Det var definitivt inte lätt!

Man skulle haft ögon i nacken eller rumpan eller var som helst på baksidan. Skärsåren var i tusen och åter tusen små sår. Jag led och fick stå i alla sorters konstiga positioner som jag sett bara på porrkanalen för att nå att göra mig slät som en persika där solen inte lyser.

Sen fick jag ont. O N T! Det var som miljoner getingar givit sig på min ändalykt och andra ännu intimare delar och misshandlat mig svårt. Jag led alla helvetets kval och några till på en och samma gång!

Jag kunde inte sitta och inte stå, och inte ens ligga ner utan att det smärtade kolossalt. Jag kunde inte göra det lilla och inte det stora... det gjorde så förbajat ont... Hur kunde någon människa frivilligt göra sig detta och påstaå att det var skönt och mysigt och till och med sexuellt upphetsande? Snacka om avtändande! Var detta upphetsande ska jag aldrig mer tänka på kvinnor och sex, det lovar jag dyrt och heligt och på min mammas grav!

Sen gjorde jag inte mer den här dagen än att förbanna min läsning i tidningen och dess konsekvenser och försökte hitta nåt sätt att tillbringa tiden fram till sömnen på nåt sätt så att det inte gjorde så xxx ont.


All likhet med verkligheten är bara förbannad lögn och dikt.

Mormor Bojs rågkakor/rågbullar

Ugn 225 grader, ca 40 mindre kakor/bullar

8 dl vatten
6 dl mjölk (3%)
2 paket jäst

1 1/2 dl sirap
2 dl socker
(eller enbart 3 1/2 dl sirap)

2 tsk salt
100 g margarin
14 dl rågmjöl
20 dl vetemjöl

Rör ihop degen. Rekommenderar bakmaskin för det blir en stor deg.
Jäs degen 25 - 30 minuter. (Jag brukar jäsa den lite längre, blir bra det med)
Baka ut. Om degen kladdar, knåda in lite mera mjöl.

Ofta kladdar denna deg, blanda inte i för mycket mjöl så att kakorna/bullarna blir torra.

Gör kakor och låt jäsa minst 20 minuter.
Glöm inte att nagga kakorna, annars kan de bli ihåliga.

Grädda 8 - 12 minuter till de låter ihåligt när du knackar på dem.

Låt svalna under bakduk.

Man kan blanda i andra mjölsorter till samma mängd som rågmjölet... och det blir också gott.

Detta bröd bakade min mormor, mamma bakar dem och även jag.