måndag 1 september 2014
En av alla - 20 - Om våld i en nära relation
"Jag berättade för psykologen om din otrohet och din "liggverksamhet på jobbet"... och då tyckte hen inte att det var konstigt alls att jag tog fram vapnen och tänkte göra verklighet av hoten att döda. Det var en helt naturlig handling. Jag var ursäktad av ditt beteende."
I verkligheten handlade det inte om varken otrohet eller någon sorts "liggverksamhet". Detta fanns bara i den förvirrade hjärnan. Han tänkte absolut inte klart. Inte för fem öre.
Han berättade också att alla kvinnor Han varit tillsammans med (vilket inte kan räknas på båda handens fingrar ens - fingrarna räcker inte till) var horor och hade "legat runt" febrilt. Av berättelserna att döma borde ingen av kvinnorna haft tid att varken arbeta eller sköta hem och familj.
"Dina kvinnliga vänner är lesbiska och ni håller bara på hela tiden... det är därför ni vill träffas utan mig med".
Nu förhåller det sig så att ingen av de kvinnor jag känner är lesbisk... och om så vore. Vad i helvete skulle det göra för skillnad? Får jag inte vara vän med en kvinna om hon gillar andra kvinnor? Nä, det fick jag inte! Inte vara vän med någon annan heller. Inte utan att Han kontrollerade och var med hela tiden. När Han var med gick inte att få en syl i vädret för Han höll låda hela tiden. Om sig och sitt. Om något av exen.
Själv utmålade Han sig som en riktig jävel i sängen. Och Jävel, det stämde. Men i sängen var Han inte speciellt verksam. Mest verksam i att ligga och sova med ett öga öppet och kolla att jag inte olovandes klev upp och gick på toa. Ensam. Hemska tanke. Kanske horade jag där... i min ensamhet. Med toalettstolen då? Eller...
Själv ansåg han sig vara trogen mig intill döden. I denna trohet ingick att "sälja ut sig" till andra hågade kvinnor. Vissa kompisars fruar. Andra kvinnor. Och att berätta för andra kvinnor att de var "så vackra, så vackra". Det var näst intill frieri som orden föll. Att jag var precis bredvid gjorde ingen skillnad. Så jag vet ju inte hur orden föll när jag inte var med. Kanske "sålde han ut sina tjänster" än flitigare. De tjänster han erbjöd hemma var stryk, okvädingsord, nattvak och vapenhot.
En annan verksamhet som skedde i sängen var att ligga där timme efter timme med tvn på högt som attan. Den dånade genom huset. Ingen ro någonstans. Och någon annanstans var jag inte behörig att vara. Inte utan att Han då också var på samma ställe. Han tankade hem film på film. Tusentals. Råa jävla mördarsaker. Det skulle jag se på, tillsammans med Han. Jag hatade det. Kom att hata hela rummet, hela sängen. Allt. Mycket av filmerna handlade om att skjuta folk. Eller skjuta djur.
Nä, sängen var en hatad plats. Så borde det inte vara. Den användes inte för att sova och älska. Den användes för att hata och se på mord på tv. Tror att Han bara älskade sig själv... för jag hittade en massa nyinköpta porrfilmer. Det var tydligen vad Han sysslade med när jag jobbade för att vi skulle få mat på bordet och räkningar betalda. Porr och våld. Jag kräks!
Etiketter:
#enavalla,
Nikon D800,
våld i nära relation,
warglycke
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar