Castanos och jordgubbshjärtan

Näst sista dagen på det jobb jag nu har får jag en fin blomma jag inte tidigare sett... Castanos. Kastanj. Fast inte den jag kan se på mina hembreddgrader. Detta verkar vara en helt annan kastanj. Men kastanj som kastanj... det duger bra det!

På skylten som sitter i blomkrukan är Obelix bärande på en sådan blomma. Ni vet... Asterix och Obelix.

En annan bild har fötts ur mina penslar. Jordgubbshjärtan ville födas. Varför vet jag inte. De bara ville. Så jag gjorde dem till viljes och målade dem. Än är bilden inte helt klar... jag kan måla och greja i evighet och är ibland riktigt petig med skuggningar och små detaljer som sedan är kul att upptäcka. Jomensåatte...

Blir nog bra det! Sörrö...

Greta Didriksson

Det blev Greta Didriksson!

Jag tycker att jag gjort rätt för att få en ny vinterjacka. En bra jacka. En som tål skitväder lika bra som solväder.

Fast svart... varför är vinterjackor så jädra trista? Kan de inte ha annat än svart, blått, brunt, och vinrött eller rött? En röd jacka t ex... då känner jag mig som jultomten på fel årstid när vi kommer fram i mars månad. En varm jacka behövs ju då också.

Greta Didriksson fanns i vitt också. Men hur fin håller den sig när jag ska sopa snö av bilen, och när jag ska skrapa rutor fria från is. Jag når inte om jag inte klänger uppefter bilen. Eller skaffar en pall att kliva på. Så är det med SUV:ar. Klagar inte på SUV:ar... bara det att med en sådan bil borde jag ha växt ytterligare lite på längden. Eller varit töjbar.

Jag är nöjd med Greta Didriksson. Fast hon är svart. Passar till både byxor, kjol och klänning då hon är av den lite längre sorten. Snygga detaljer överallt. Det gillar jag. Välsydd och med underbart fin avtagbar pälskant till huvan.

Allt detta är jag värd!

Och mer därtill...

Enigma - Almost Full Moon (Beautiful video)

En av alla - 21 - Om våld i en nära relation - Det rättar till sig!

Under tiden med Han blev jag mer och mer allergisk mot precis allt. Det var inte mycket jag kunde äta utan att bli mer eller mindre dålig. Det gick till och med så långt att jag fick ha akutmedicin hemma och lova att alltid ta med den dit jag åkte.

Och flera gånger har jag fått lov att ta akutmedicinen. Allt för många gånger. Läkarna tyckte att jag åkte in för många gånger för grava besvär med allergi... de var till och med rädda att något dåligt skulle hända. Man kan nämligen snabbt tappa medvetandet, få allergisk chock. Några gånger har det varit jädrigt nära...

Enligt expertisen så har min kropp protesterat vilt mot det förhållande jag var i... med våld och psykisk press. Kroppen protesterade så till den milda grad att jag kunde ha tappat livet på kuppen. Inte bara genom vad Han gjorde. Bara genom att äta. Lägg då till det vad Han sysslade med i fråga om misshandel på alla de sätt som går att uppbringa. Undra på att kroppen sa ifrån på skarpen.

Nu... kan jag äta lite helt vanlig fisk igen. Det som kroppen protesterade vansinnigt mot. Jag kan också äta äpplen. Däremot går inte vitt bröd bra, inte heller ägg och äggrelaterade produkter. Det har jag varit allergisk mot så länge jag har levt. Det får jag nog leva med.

Men... jag är så glad att mitt liv nu är så lugnt att kroppen helar sig själv. Och tillsammans med healing så gör jag stora framsteg på den fronten. Nu med ett lugnt liv med det innehåll jag vill ha så fungerar det mesta...

kvar finns som sagt höns- och äggallergin. Samt överkänslighet mot vitt mjöl.

Och alla ärren som förhållandet med Han tillfogade mig!

All skräck som jag fortfarande får leva med. Den önskar jag att Han skulle kunna få tillbaka och leva i själv. Att Han skulle få alla ärr Han tillfogat mig. Alla skador som jag inte vet om de kommer att läkas... eller om jag får leva med det resten av livet. Jag har inte bett om att få de skador som Han åsamkat mig. Inte en enda skada ville jag ha. Jag trodde att Han var den snälla rara person som Han var från början... men det var fel. Han var en hemsk person som bara utnyttjar och manipulerar. Ljuger och slingrar sig. Beskyller andra för de fel Han själv begår. Han är ju närmast Gud och felfri... gubevars.

Fast jag vet hur Han är. Definitivt inte felfri.

Nu kan väl ingen anses vara felfri... men tala inte om grader i felfrihet med mig. Jag har levt med Djävulen.

I alla fall... nu äter jag fisk. Jag är så glad över det. Jag älskar fisk. Och idag blev det torsk med varm sallad. Tillsammans med Qinoa. Underbart gott. Avnjöts tillsammans med Min Bästa under lugna former till fin musik, tända ljus och rosor på bordet.

Gratulationskort

Var någon  som fyllde år här om dagen. Hade inget gratulationskort. Fixade ett. Lätt som en liten plätt. Eller tre...

Originalet är en akrylmålning. Sedan har jag pillat och petat och snurrat och vridit och ändrat och lagt till samt dragit ifrån. Då blir det detta resultat.

Jodå, det går an. Mottagaren blev glad.

Tre månader till julafton

24

Eftersom det idag är precis tre månader till julaftonen...

så köpte jag mig nya skor. Liksom för att fira. Jul. Och det var faktiskt minus 5,9 i natt. Natten mot den 24 september. Frosten låg tung över nejden när jag vaknade. Bilen stod och huttrade med isiga rutor. Nä...

när det blir så då bör man fira julen med ett par skor. Speciellt om man behöver ett par nya. Som jag gjorde. Nu kan jag skutta fram ett tag till och vara glad och nöjd.

Lite sur blir jag över att alla skor jag provade är så låga över vristen. Det gör att jag får ta en storlek större än vad jag skulle behöva ha. Så mina 38:or bor numera i storlek 39 och har jädra gott om utrymme för att vifta med tårna. De kan släppa sig riktigt lösa och fria där i framdelen av skon och ha världens partaj. Ingen varken hör eller ser. Inte ens jag... för det där utrymmet har jag ingen nytta av.

Skotillverkare! Jag vill kunna ha skor i den storlek jag har... inte behöva köpa för stora för att få i mina fina fossingar. Jag har ändå inte något våldsamt högt fotvalv... ganska normalt faktiskt!

Tomatmarmelad

Höstdagjämning. Ena brorsan fyller år. Tisdag. Slutet av september. Första nattfrosten. Minus 2,9.
Vilken tur att jag redan börjat vintra in trädgården. Räddat alla gröna tomater som inte hunnit nu när solen blir klenare och klenare i sin utstrålning.

Av de gröna tomaterna gör jag tomatmarmelad. Lika som Mor gjorde på den tiden hon odlade tomater. Inte kasta bort det som går att göra god mat av. Inte slösa med Moder Jords gåvor. Hedra dem istället genom att göra ätbar mat av dem. God mat utan en massa kemikalier.

Bra att ha i matkällaren. Att ge bort i gåva. Att själv mumsa på när snön yr runt knutarna och det är mörkt mest hela dagen. Minnas sommaren. Den goda sommaren.

Härliga helg - söndag

En tripp till Ikea för att inhandla sådant som behövdes... som ljus, och lite annat.

Fira dotter som fyllde år. Hade hon haft körkort kunde hon fått en bil som ovan. Men... nu har hon bara rätt att cykla, och åka spark. Eller gå.

Härliga helg - lördag

En underbart bra lördag... vädret var milt och soligt... och besökarna kom tidigt. Precis som det ska vara. Stannade till sent. Precis som jag önskade. Kunde inte blivit bättre.

God mat. Rolig shoppingrunda. Många skratt och historier. Många små bus. Och jag fick tillfälle att rasta kameran lite. För när bror hittar en lila peruk och sedan tidigare har knasiga glasögon och sedan leker Miss Piggy när hon knycker till med huvudet och drar håret bakåt... ja då måste man bara ta fram sin lilla kamera.

Härligt att få umgås med bror, systrar, systerson, och mor. Jag och Min Bästa uppskattade det mycket.

I en kyrka nära dig...

 W & W på turné

Söderbärke kyrka

Mer om kyrkan i ett senare inlägg.

Utbildningshelg

Helgen den 13 och 14 september 2014 var jag på utbildning. I en vacker del av vårt avlånga land, nära mitt "hemma",

En utbildning jag länge velat ha men inte hittat var och vem som skulle hålla i den. Nu har jag hittat personen i fråga och fått den kunskap jag nu ska bygga vidare på.

Nu har jag diplom på var jag egentligen hela tiden kunnat... och nu har jag också tekniken för detta.

I denna vackra bok skrivs in vad jag lärt mig, vad jag får för slutsatser och insikter... ja, allt jag behöver för att göra det jag ska. Följa mina drömmar...

 Hann med två turer till den vackra kyrkan som ligger underbart till vid vattnet. En tur om kvällen när mörkret lagt sig och en tur i dagsljus. Lika bra och fint båda.

Hann även till "udden"... en plats jag uppskattar mycket. Vatten, skog, stenar... och en underbar atmosfär. Här finns allt som behövs.

Mer bilder från kyrkan kommer i ett senare inlägg.

Bilutställning i Smöråker - 10

PV

Bilutställning i Smöråker -9

Pontiac Cheiftan och Cadillac DeVille...

 

och lite mer Pontiac

Bilutställning i Smöråker - 8

AC Cobra

Opel Kapitän

Hundvalpen Nosler

Liten valp som poserar för mig

När solen skiner rart...

då lämnar min stora kula, med små speglar på, alldeles fullt med stjärnor överallt inne. Sakta rör de sig över både tak, väggar, och golv. Som om jag tagit in stjärnhimlen.

Var bara tvungen att kliva upp från mitt pyssel och ta kameran och föreviga detta. Jag vet inte hur många som har så... att de har stjärnhimlen inomhus om dagarna. Min mamma och en moster har det, det vet jag.

Dimmornas kyrka

Magisk fredagskväll med full halvmåne, dimslöjor och magiskt ljus. Älvorna förberedde dans senare om natten. Ridån mellan världarna var tunn... så tunn. Mina ögon tittade och tittade. Tog in. Helt underbart!

En av alla - 21 -Om våld i en nära relation

Skräcken.

Skräcken!

Den jag trodde var över. Att jag kommit förbi. Lagt åt sidan.

Skräcken.

Nä, den finns kvar. Djupt rotad efter lång tid i helvetet. Tyvärr. Fast du kan säkerligen inte ens föreställa dig hur det var. Hur jag kände. Hur jag led. Hur jag var tvungen att stänga av allt allt allt allt allt... för att över huvud taget kunna fortsätta att vara mig själv. För att inte gå under.

Du kan inte ana hur det känns att tro att... nu... har du dragit ditt sista andetag. Och att det sista du ser är en galen man med skjutvapen och mord i blick. Du kan inte hur du gärna du än vill föreställa dig hur det känns. När det känns riktigt jävligt för dig så tänk det gånger tusen... miljoner... eller mer.

Den skräcken finns kvar.

Det behövs inte mycket för att den ska flyta upp till ytan. Jävla helvete att jag skulle behöva uppleva detta. Att jag ska behöva ha dessa minnen. Jag hade klarat mig utan dem. Galant.

Skräcken kan utlösas av hastiga steg på trappan utanför huset... buller utanför huset... hårda röster... och annat. Behövs inte så mycket alls. Då återupplever jag det jag varit med om. Skräcken.

Skräcken!

Bildbehandling

Bildbehandling kan man väl säga om man sätter passepartout och ramar... inte bara när man grejar med fotot i Photoshop.

Idag har jag ramat de bilder som inte varit ramade. Bytt ram på några foton. Kvar att rama är målningar på duk. Där funkar inte vilken ram som helst. För kinkig är jag, hur mina bilder och foton presenteras.

Det mesta kommer att presenteras i min fotoblogg.


Bilden är min finaste Leia Skywalker. Hon finns med mig, men inte i denna världen. Saknar henne var dag. I mitt hem finns hennes bild på väggen så jag ser henne ofta. Naturligtvis fint ramad. 

Jag är en Ask

Jomensåatt...

det finns test och annat som florerar överallt. Främst på Facebook, men även i bloggar. De flesta är löjliga och en del sprider skit till din dator. Och sånt vill inte jag ha, det räckte med att åskan petade i datorn.

Nå. Detta är väl inget test. Egentligen. Man kollar bara när man är född och får veta vilket träd man är.

Jag är en Ask.

Passar mig som hand i handske. Jag gillar Asken. Saknar den där jag bor. Men som den stora turgumma jag är så har jag en alldeles egen Ask som jag fått av min kusin som bor på rätt ställe. Den vårdar jag ömt och hoppas att den ska växa sig riktigt stor och grann... snart.

Så här såg den ut på våren 2013. Nu har den växt till sig lite mer, men den vill inte vara med på bild just nu så ni får stå ut med en bebisbild på min kära Ask.

Här kan ni ta del av vilket träd ni själva är... och se om det stämmer.

Fotosession

I går kväll.
I en skog.
På en höjd.
Där arrangerade jag lite bilder i går kväll.
Med himlen och halvmånen som rekvisita.
Ja, lite annat också förstås.

En del av bilderna ska förändras på olika sätt. Jag har flera slutmål med bilderna. Flera sätt att utveckla dem.

Och den som lever får se.

Nä, det var inte duvhöken jag fotade. Den fick jag med en annan dag. Så ikväll blir det början på bildbehandlingen av alla arrangerade foton.

En dag i framtiden... kanske på fredag... kanske nästa vecka. Kanske nästa månad. Ja, då kan jag publicera vad jag så kryptiskt pratar om. Till dess får man faktiskt vara nyfiken. Idéer har jag gott om och det kommer att visa sig.

Mörda djur

Nu är den tid på året då "viltvårdare" ska ut och mörda oskyldiga djur i våra skogar.

Vårda viltet, talas det så vackert om. Men det är mer att vårda sin egen frys där hemma. Den är viktigare än viltet i sig.

Skjutkåta människor i olika underlig mundering... med förhoppningsvis ett rött band runt skulten är ute och flåsar i skogarna. Skjuter på det mesta, som bärplockare... getter... kor... och en och annan trädstam... som de bestämt hävdar rörde sig ganska hastigt genom landskapet.

Där sitter de och halvsover i sina skjutpass. Förhoppningsvis nyktra. En och annan har säkert spritdoftande andedräkt och det finns nog de med som har ganska rejäl huvudvärk.

Kommer ett stackars djur flanerande i godan ro, käkande på lite av varje som skogen bjuder den på så

pang

skjuter flera stycken hål i den lite här och var. Ofta i rumpan. Det är säkrast ifall djuret skulle bli förbannat. De vågar inte stå öga mot öga med djuret de ska skjuta. För säkerhets skull skjuter de flera skott var. Kanske faller den död ned då. Kanske inte. Oftast inte. Den skenar till nästa kommun. Blödande. Rädd. Förvirrad. Med hög smärta i kroppen. Funderar vad den gjort för ont.

Jägarna själva springer runt som förvirrade påskjutna djur de med. Trampar ner bevisen för vart det stackars påskjutna djuret gått. Allt för att slippa eftersöket. Strax börjar de skylla på varandra för att de missade en godbit till frysen. Det är det värsta. Inte att djuret kommer att plågas ett bra tag innan det till sist dukar under. Djuret var ju så jävla dumt att det inte lade sig ner och dog på fläcken. Då får det skylla sig självt.

I bästa fall avslutar de dagens jakt efter den blundern. I bästa fall. En del vill fortsätta då frysen, eller frun, skriker efter kött. Det finns fruar som hetsar sina skjutande män till den milda grad att männen går i klinch med hela jaktlaget om gram av kött.

Eftersom det jävla djuret försvann... så vill jägarna hem till whiskyn. Det är den som hägrar mer än att ta reda på var det skjutna djuret försvann. Whiskyn, soffan och något på tv. Ringa och prata lite skit med annan jägare som också skryter om sina bravader i skogen. När whiskyn stiger den lata jägaren åt huvudet somnar hen sött i soffan... men skjutfingret rycker och lever sitt eget liv.

Så alla djuren i skogen... förena er!

Samla ihop er och lägg ned jägarna. Fäll dem till höger och vänster. Gräv ned dem. Lägg dem i myrstackar och sätt er på dem en stund så att de blir riktigt möra i köttet av myrpisset. Häng dem i tallar och granar för extra fin mörning.

Alla djuren i skogen... förena er!

En av alla - 20 - Om våld i en nära relation

"Jag berättade för psykologen om din otrohet och din "liggverksamhet på jobbet"... och då tyckte hen inte att det var konstigt alls att jag tog fram vapnen och tänkte göra verklighet av hoten att döda. Det var en helt naturlig handling. Jag var ursäktad av ditt beteende."

I verkligheten handlade det inte om varken otrohet eller någon sorts "liggverksamhet". Detta fanns bara i den förvirrade hjärnan. Han tänkte absolut inte klart. Inte för fem öre.

Han berättade också att alla kvinnor Han varit tillsammans med (vilket inte kan räknas på båda handens fingrar ens - fingrarna räcker inte till) var horor och hade "legat runt" febrilt. Av berättelserna att döma borde ingen av kvinnorna haft tid att varken arbeta eller sköta hem och familj.

"Dina kvinnliga vänner är lesbiska och ni håller bara på hela tiden... det är därför ni vill träffas utan mig med".

Nu förhåller det sig så att ingen av de kvinnor jag känner är lesbisk... och om så vore. Vad i helvete skulle det göra för skillnad? Får jag inte vara vän med en kvinna om hon gillar andra kvinnor? Nä, det fick jag inte! Inte vara vän med någon annan heller. Inte utan att Han kontrollerade och var med hela tiden. När Han var med gick inte att få en syl i vädret för Han höll låda hela tiden. Om sig och sitt. Om något av exen.

Själv utmålade Han sig som en riktig jävel i sängen. Och Jävel, det stämde. Men i sängen var Han inte speciellt verksam. Mest verksam i att ligga och sova med ett öga öppet och kolla att jag inte olovandes klev upp och gick på toa. Ensam. Hemska tanke. Kanske horade jag där... i min ensamhet. Med toalettstolen då? Eller...

Själv ansåg han sig vara trogen mig intill döden. I denna trohet ingick att "sälja ut sig" till andra hågade kvinnor. Vissa kompisars fruar. Andra kvinnor. Och att berätta för andra kvinnor att de var "så vackra, så vackra". Det var näst intill frieri som orden föll. Att jag var precis bredvid gjorde ingen skillnad. Så jag vet ju inte hur orden föll när jag inte var med. Kanske "sålde han ut sina tjänster" än flitigare. De tjänster han erbjöd hemma var stryk, okvädingsord, nattvak och vapenhot.

En annan verksamhet som skedde i sängen var att ligga där timme efter timme med tvn på högt som attan. Den dånade genom huset. Ingen ro någonstans. Och någon annanstans var jag inte behörig att vara. Inte utan att Han då också var på samma ställe. Han tankade hem film på film. Tusentals. Råa jävla mördarsaker. Det skulle jag se på, tillsammans med Han. Jag hatade det. Kom att hata hela rummet, hela sängen. Allt. Mycket av filmerna handlade om att skjuta folk. Eller skjuta djur.

Nä, sängen var en hatad plats. Så borde det inte vara. Den användes inte för att sova och älska. Den användes för att hata och se på mord på tv. Tror att Han bara älskade sig själv... för jag hittade en massa nyinköpta porrfilmer. Det var tydligen vad Han sysslade med när jag jobbade för att vi skulle få mat på bordet och räkningar betalda. Porr och våld. Jag kräks!