Merlins torn

Fick en inspiration. Solen sken och allt var bra. Tankarna gick i lagom takt. Ingen stress. Och så hände det...

Hur som haver... så ska detta förevigas. Gärna i både akvarell och akryl. Och det kommer att ta timmar i anspråk.

Dessutom ska inte bara detta vara i bilden. Eftersom händer saker och man vet aldrig vart målandet tar vägen. Inte alla gånger det går dit vägen bär utan det krumbuktar sig och fram kommer det okända. Minst sagt. Det är det som är så härligt. Att målandet lever sitt eget liv. Och jag njuter.

Sist jag målade var när jag målade min trumma. Det var en skön upplevelse. Och resultatet...

ja, det gillar jag. Och många andra.

Och där nere på trumman. Där. Är han som ska få ett torn.