Det är märkligt, det här med arbetslösheten.
Istället för att lägga skulden där den hör hemma... i och på samhället och de som bestämmer...
läggs all skuld på var och en enskild arbetslös som nedvärderas till en smutsig, osocial och inkompetent gris som inte klarar något vettigt.
Därefter ropas det att invandrarna minsann snor alla våra jobb. Däri ligger bara en gnutta av sanning.
Vi alla har varit med och utvecklat samhället till vad det är... men mest de som bestämmer. Utvecklingen går ju mot att ta bort alla jobb istället - och ersätta människor med maskiner. Tänk till exempel på vad alla datorer används till och kan användas till.
Och vad blir då matematiken?
Det finns inga jobb för människor - det finns bara jobb för maskiner!
Det talas också om att det inte finns några pengar till att anställa för - men pengar finns ju fortfarande - var ha dessa slantar tagit vägen?
Nä, jag tänker inte ta hela sagan om arbetslösheten, invandringen och var alla pengar tagit vägen. Jag bara tänkte lite. Inspirerad av vad de vid fikabordet bredvid talade om. Tänker heller inte återge hur tongångarna lät... speciellt när det gäller våra nya medborgare.
Jag bara tänkte...
att arbetslösa är bara helt vanliga människor... som du och jag. Som tänker och tycker, som duschar, lagar mat, handlar, tar hand om barnen... och har ett liv
att de som var tvungna att fly från sina krigsdrabbade länder är bara helt vanliga människor... med hemska minnen i bagaget
att det inte är de arbetslösas eller de invandrades fel att det inte finns arbeten till alla... det har aldrig funnits arbeten till precis alla... inte någonsin... det har alltid räknats med att en viss procent ska vara utan arbete... tyvärr
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar