En av alla - 26 - Om våld i en nära relation

Nu är sista sessionen med EMDR för PTSD klar. Kvar är ett uppföljningsbesök om ca en och en halv månad.

Vad jag tyckte om det?

Det var en bra behandling!

Jag, som med mitt ptsd klassades som krigsskadad person, fick bra hjälp av behandlingen. Det var inte lätt. Att ta fram de känslor som fanns mitt i infernot var oerhört svårt. Att återuppleva. Skräcken. Dödsskräcken. Nä, svårt var bara förnamnet. Visst, jag satt i säkerhet och hade inget att vara rädd för... men det visste inte kroppen och knoppen... som satte igång samma reaktion som när jag stod mitt framför den laddade revolvern. Ack, så fruktansvärt. Och detta har jag inte bara upplevt en enda gång under förhållandet. Revolvern kom fram ett antal gånger.

Nu, efter EMDR, känns minnena som om det var något jag upplevt på tv. Bara. Naturligtvis rev det upp minnen och jag har drömt läskigt om natten ett tag... men sådant går över när hjärnan läker det som varit.

Det är bara så surt att behöva ha upplevt allt detta. Alla övergrepp. Ingen skulle behöva uppleva sådant!

Den man som behöver ta till knytnävar eller olika vapen mot en kvinna är en mes! En jädra mes. Öppna munnen och tala istället. Men inte genom att skrika och anklaga. Inte genom att rapa upp lögner som andra planterat i skallen på den mesige mannen... som inte har andra verktyg än att på olika sätt "spöa upp" sin kvinna.

Kan inte på något sätt tacka för den tid jag och Han fick tillsammans. Ett övergrepp tackar ingen för.

Inte heller tackar jag de jädrigt fjolliga bybor som med berått mod på olika sätt informerat Han genom lögner och förbannad dikt. De som Han kallade sina vänner... har på olika sätt "stuckit kniven i ryggen" på Han också... gnuggat Hans nos i dyngan... genom att ljuga och hitta på. De så kallade vänner som hade mundiarre när lögnerna tryckte på. Men så fattade inte Han... då. Och nu skiter jag högaktningsfullt i vad Han tycker och tänker.

Jag har mitt liv. Ett nytt liv. Utan hugg och slag. Utan skrik och bråk. Ett liv i lugn och ro. Ett arbete. Jag klarar mig bra.

Men... här om dagen träffade jag åter igen på en av skitsnackarna... som genast fick mundiarre... och talade om vad jag hade för planer och vad jag gör... och så vidare. Bara det att inget stämde. Jodå, hen hade hört... av någon. Vem denne någon var det vet jag inte. Skiter väl också i. Lögnerna frodas fortfarande. Så jädra löjligt. Byhålementalitet! Så jädra löjligt!

Väx upp och sköt er själva!

Jag mår bra. Jag har det bra. Jag gör som hunden... går det inte att äta eller leka med så pissar jag på det och går vidare. Jag pissar nu på de som fortfarande sprider skit...

för ni kan inte komma åt mig.