Fast falla ska vi väl inte. Ta på broddar så går du säkert. Eller ligg kvar i sängen och gosa mellan täckena. Det är allra säkrast om du inte vill halka och bryta benen av dig.
Fick tidningen Skriva med posten för ett par dagar sedan. En tidning för oss som skriver. Och då menar jag inte bara de som skriver en blogg. Nä, de som skriver mer än så.
Jag har alltid skrivit. Mycket och mer. Ända sedan jag var liten flicka har jag gjort små böcker fulla med ord. Klippte till pappersark och sydde ihop dem i ryggen, fyllde dem med ord nedplitade tätt och smått. För så räckte pappren längre. Kom till skolan och bästa var att skriva fritt. Förutom bildlektionerna och slöjden då...
Fortsatte att skriva genom livet. I anteckningsblock, i små skrivböcker... fick tag i en skrivmaskin... och jäsingen vad jag skrev. Än värre blev det när jag fick en efterlängtad dator i datorns ungdom. Jösses, vad jag hamrade ned ord. Hur många som helst. Långa och korta berättelser, sagor... Både sanna historier, påhittade historier, historier som har en del sanning och en del fantasi... ja, orden var många och bara ramlade över mig. Var hur lätt som helst. Och med ett tangentbord under fingrarna rinner orden ut i en aldrig sinande ström.
Nu längtar jag efter att skriva... länge och mycket... det har varit så mycket annat en lång tid. Alldeles för lång tid. Jag vill skriva, fota, måla, bildbehandla... bara göra det jag är bra på och kan. Det jag brinner för.
För jag kan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar