Studera mera

Idag, den absolut sista dagen i augusti 2015...

börjar jag studera Lightroom CC.

Tänker att det kanske kan göra någon nytta till bilderna. Kanske. Fast inte gör detta "det hela". Så Lightroom CC samkörs med Photoshop CC.

Och numera är man inte så urmodig att man lägger in programmen via någon skiva. Man prenumererar på dem. På det moderna sättet. Likadant är det med ordbehandlingen, kalkylprogrammet och en hel del annat. Prenumeration, stavas det. Inte cd-skiva med installationshänvisningar.

Blir så bra, det!

Hallon och hallon och hallon...

Så mycket hallon. Massor. Stora feta fina.

En del ligger frysta. Andra är kokta till hallonsylt. God hemgjord hallonsylt. Fint att hitta i matkällaren. Annat än köpesylten som är utblandad med än det ena och än det andra.

Går finfint att mata lillprinsen Josef med. Utan konstiga tillsatser, som en liten prins inte ska ha.

Bara idag drog vi ihop 4 kilo. På en kort stund. I solskenet. Med alldeles tyst och stilla runt öronen. Så skönt. Fikakorgen med. Fin sittplats. Trollsländor. En och annan fjäril. Och en liten fågel som tutade försynt.

Tidigare har vi också plockat hallon. Mycket. Så nu finns det att gotta sig med i vinter... och tänka tillbaka på den goa varma sommaren och dess ljuvligheter.

Fullmåne

Känner du en intensiv lust att yla mot månen?

Kanske kliar det i pälsen?

Känns konstigt med de stora vassa tänderna, och de kloförsedda tassarna?

Lugn, bara lugn... det är fullmåne. Inget annat fel. Det är bara så rätt. Felet ligger hos dig!

Mamma, pappa, barn...

En familj är oftast en mamma, en pappa, och ett eller flera små barn. Vilket väl är bra.

Ibland ser en familj ut så... mamma, mamma och ett eller flera små barn. Eller pappa, pappa och något eller några barn.

Så långt allt väl. Inget konstigt med det. Finns säkert även andra konstellationer av familjeformer.

Det konstiga infinner sig lite senare. Fast inte hos alla människor. Hos ett fåtal.

När mamma och pappa skiljer sig. Inte när barnen är små. När barnen är vuxna. Och man skiljer sig. Då ska man plötsligt vara "familj". Så dags då.

De vuxna barnen reduceras till treåringar. Omhuldade och manipulerade av den arga mamman. Mamman som ville skiljas. Nu plötsligt är det inte så. Fast det är så. För det var ju mamman som tog initiativet. Och vill vara skild. Men det vill den här mamman inte erkänna. För de ska ju vara "familj". Mamman ruvar på sina vuxna barn som en hök. Gå inte hit, gå inte dit. Och för faen låt farsan vara ensam och utstött. Hata honom. Utnyttja honom. Tigg om allt ni kan hitta på. Han ska utnyttjas och skinnas på allt vad pengar heter. Och för guds skull... skulle han hitta en ny respektive... ja, då har himlen fallit ner. Då ska ni utesluta honom för alltid. Då ska ni tiga ihjäl dem...

fast det var ju det där med "familj". Han måste ensam, varje helg/högtid, dra till den forna familjen för att vara just "familj". Ställa upp. För att visa en fin fasad utåt. Ingen bryr sig väl om vad pappan i detta fall varken tänker eller tycker. Han ska bara vara med och visa den fina fasaden för omgivningen. Löjligt.

Dessutom får man inte ens nämna den nya respektive han har och lever lycklig med. Nej. För han har ingen talan. Han ska ju "leka familj" med den gamla familjen. För det har mamman sagt. Och hennes ord är lag. Eller hur?

Han ska "komma hem" och laga mat. Han ska "komma hem" och serva bilen. Han ska "komma hem ensam" och fira de vuxna barnen. De kan absolut inte fira med honom för då kan de ju råka träffa hans nya respektive. Han ska gå ut med dem än hit och än dit... ensam. Hans nya livspartner får inte ens visa sig tillsammans med honom. Herregud, med hen får han inte göra något. Han ska ju leva ensam, för det har mamman bestämt. Och det är mamma som regerar.

Avundsjuka. Ja, så kallar jag det. Ingen ska ha det bättre än mamman. Ingen ska få ha något liv förutom mamman. Och hon ska bestämma hur barnens liv ska se ut. Hur före detta mannens liv ska se ut.

Så här kan det även se ut om man byter ut ordet "mamman" i texten till "pappan". Finns alla varianter av misslyckade människor och misslyckade skilsmässor. Nu säger jag ju inte att alla misslyckas, men misslyckat är det väl när ena parten hela tiden hänger efter och fortsätter att försöka leka "familj" där ingen familj finns kvar. Att barnen är stora och borde tänka själva, nä... det får inte förekomma. Och... de tänker inte själva. Vilket är synd. Verkligen synd. Nu går de runt som manipulerade treåringar... fattas bara blöja.

Det här är bara en liten del av den terror mamman utsätter sin omgivning för istället för att skaffa sig ett liv. Ett liv där hon gör det hon vill och gillar... inte styr och ställer med andras liv. Fast det var visst inte särskilt kul att leva sitt eget liv... det blev torrt och torftigt... så torrt att man måste jävlas med andra hela tiden.

Jag känner till flera par som separerat. Och fortsatt sina liv på sitt sätt. Som har nya respektive. Som ändå umgås tillsammans med alla barnen från alla förhållanden. Som inte styr och ställer med den de en gång levt med. Som kan träffas och ha kul tillsammans... med den nya partnern med... och tillsammans med vilka barnkullar som helst. Och barnkullarna umgås även de tillsammans. Men nej, här ska det inte gå att göra så. Här ska man leka "fin fasad" och "familj".

Vem tror mamman att hon lurar? Sig själv mest!

Det lugna livet på landet

Livet på landet är som en enda stor gäspning. Stillastående och innehållslöst. Urvattnat och trist. Enahanda. Det enda som gör att man vet att dagarna går är att solen går upp, solen går ner... och månen går upp den också. Det är väl det enda som är upp. Ungefär.

Jodå. Så är det säkert i en hel del små byhålor på landet. Enahanda. Trist. Stillastående...

men jag kan berätta om annat. Om rena vilda västern. Eller till och med värre än vilda västern. Ett herrans liv. Kanske heter det hellre ett oherrans liv. Fast de går ju i kyrkan. Vad de sedan gör när de inte är i kyrkan... är inte speciellt kyrkligt och vänligt.

I den lilla byhålan lever man inte alls som bibeln och kyrkan lär. Här lever man ofta ett våldsamt liv. En tar bilen över broräcket som sträcker sig över den lilla bäcken. Genar rakt in i ett hus, över en lyktstolpe och diverse annat.

Ännu en annan tar sin bil och kör med berått mod rakt in i ett hus där en förening hade sitt kontor. Pang! Rakt in i väggen bara. Backar. Kör rakt in i väggen ännu en gång. Backar... och gör om samma sak igen. Resultatet blev att köket blev delvis obrukbart. Köksskåpen gick efter den smällen inte att stänga. Där fick de hänga och flagga på vid gavel. Hen kör sedan ut från området och ställer sig vid grinden och glor. Med motorn igång. Efter ett tag drar hen iväg, för att snart återkomma och bråka utanför.

Man kan även roa sig med att köra runt och försöka jaga andra bilförare. Låtsaskrocka med dem. Ställa sig i skymundan och sedan kasta sig ut på vägen och köra som en vansinnig.

Inte många lyder trafikskyltarna som numera påbjuder 30 och 40 km i timmen som högsta hastighet. Vadå... om några småungar blir överkörda... det är ju bara att skaffa nya... finns så många ändå.

Sen finns det de som man inte vill ens vara tillsammans med...

sådana som man inte vill ta i med tång ens. Inte vill se eller höra. Sådana tar till våld. Fysiskt våld. Med olika tillhyggen... ibland till och med vapen. Drar sig inte för att försöka kasta andra utför en lång betongtrappa. Baklänges. Genom att med full kraft rusa fram och hårdhänt knuffa till den person den vill skada. Ingen tanke på att det kan bli dödlig utgång. Eller kanske det var tanken... Vissa går runt och sparkas... som jävla hästar. Fast hästar har mer förstånd än att sparkas till höger och vänster bara för att de kan sparkas.

De flesta är dock smygvåldsamma... pratar skit och än mer skit. Och när skiten tagit slut hittar de på så kallade sanningar. Som dock bara finns i deras förvridna skallar. Att styra och ställa med andras liv verkar vara den största fritidssysslan. Störa och förstöra. Och kan man inte få tag på personen i fråga i verkligheten så tar man bara fram sin sketna mobil och fortsätter sitt verk där. Och så vidare... och så vidare...

Jag skulle kunna berätta massor. Från en liten by på vischan. Jädra kärringar hela högen! Inte undra på att det finns material till böcker och filmer... bara att titta på verkligheten bortom ära och redlighet. Finns hur mycket som helst att ösa ur.

Det lilla underverket är döpt

 Lillprinsen är nu ordentligt döpt. I domkyrkan. Ska det vara så ska det vara. Lördagen var solig och helt underbar med ljumma vindar, blå himmel och knappt ett moln att hitta. Lagom varmt. Glad och god var gossen under hela ceremonin. Inget gråt och ingen tandagnisslan... ja, än har han väl inte så mycket till tänder men det kommer väl. Brukar göra så på småttingar.

 Efter dopet krävdes en liten tupplur... och en saga på det. Lite mat och så var den lille prins Josef på banan igen. Charmade alla han såg.

Och lyser solen... då ska man ha solglasögon. Eller hur, bonusmorfar?
Lillprinsen snackade ganska friskt och spanade in alla doppresenter med iver och frenesi. Många presenter blev det, både i form av paket och pengafonder för kommande äventyr.

Både mormor och bonusmorfar höll i kameran, så den lille är ordentligt förevigad... både i kyrkan och på dopkalaset. De lyckliga föräldrarna är vederbörligen gratulerade. Nu väntar vi på kommande månadsfotograferingar och den stora dagen då underverket blir ett år. Då blir det "smash the cake".

Höstfloxfavorit

Enögd skönhet

Jag gillar att kika genom kamerans enda öga. Se vad den ser. Koncentrera mig enbart på vad jag ser. Vad kameran ser.

Som denna gamla grind. Tryggt lutad mot trädet som stadigt har sina rötter ner i Moder Jord. Bidande sin tid. Lugnt och sansat. Utan större väsen. Som om grinden hade all tid i världen. Och det har väl grindar av denna dignitet?

Jag gillar inte snabba "skjutningar" med kameran. Som att slarva bort fotot. På något sätt. Nä, man ska god tid och vara avslappnad. Hitta precis rätt vinkel och rätt ljus. Exakt. Inte behöva trixa i bildbehandlingen efteråt och få en bild som är sådär.

Kanske kan man säga att jag använder Feng Shui i bilder... när fotograferandet och bilderna är som bäst.

Om livet stannar upp...

dra ur pluggen... tänkte jag säga... men, dra upp förankringen och sök nya vyer. Annars riskerar du att bli som ekan bredvid stenen.

Första dagen i åttonde månaden

Så har vi då marscherat med raska steg in i augusti månad. Fort har det gått. Trots allt regn och all svalka denna sommar. Men om man kan kalla det sommar vet jag då rakt inte. Kallsommar... kanske. För grönt har det ju bevisligen varit. Och faktiskt varmt i två dagar. Riktigt varmt. Men sedan återgick allt till ordningen. Svensk sommar. Kallsommar. Regnsommar.

Fast regn är välgörande.

För själen. För humöret. För kroppen. För Moder Jord... allt måste ibland stanna av och vi måste få tid för kontemplation. Inte rusa på som vi alltid tror att vi måste göra. Man måste inget. Ja... följa lagarna måste man, och vara hederlig och omtänksam om sina medmänniskor... men hur många lever efter den devisen? Inte många kan jag tala om... eller inte tillräckligt många. Att det regnar så mycket detta år är nog för att Moder Jord behöver renas. Liksom vi själva. Då menar jag inte att ni ska rusa in i duschen, den reningen har ni nog redan gjort. Mer inre rening. Tankerening. Själsrening. Det behöver alla. Moder Jord och Universum har tagit sitt ansvar och renar så gott som dagligen. Så var glad över regnet, klaga inte. Njut av att det faktiskt k a n regna. Det finns ställen på vår jord där de ber om regn dagarna i ända och ändå får de inget eller minimalt med vätska uppifrån. Nu kan man ju tycka att regnet borde fördelas jämnt över vår jord... men så blev det inte. Finns säkert en anledning även till det. Som vi kanske inte förstår. Just nu. Men det mesta är så vist inrättat att det blir rätt fast vi gnäller och tycker att det är fel.

Förresten har vi oss själva att skylla... för regn. För stormar. För jordbävningar. Och så vidare... Våra eländiga tankar om hur livet och världen är påverkar. Tankar påverkar. På gott och ont. Allt för många tänker ont. Eller ont... men illa. Negativitet. Ilska. Hat. Våld. Vad tror ni blir resultatet av att det finns en massa sådana tankar? Ja, inte blir det en underbar värld fylld av omtänksamhet och godhet. Dagligen hör vi om våld och hat. Överallt. Även i vårt lilla land. Vi är inte förskonade. Och inte ska vi skylla på de som kommit hit från andra länder. Vi kan nog själva. Se på dig själv. Hur tänker du? Se på de i din omgivning. Hur tänker de? Kan du ärligt säga att du bara tänker gott och agerar i godhet? Tror inte det.

Om vi alla hjälptes åt skulle världen bli så underbar som vi alla vill ha den. Sluta hata och kritisera. Sluta gnälla och klaga. Sluta med våld. Sluta med missunnsamhet. Sluta med allt som inte är bra för oss alla. Och då menar jag alla. Utan undantag.

Gå ut i regnet och rena dig. Släpp alla idéer om hur du ska styra andra. Se på dig själv först innan du börjar härja med andra. Så... gå ut i regnet och stormvindarna och släpp allt dumt du lärt dig och allt dumt du tänkt ut alldeles själv. Släpp taget och bli den rätta du.

Jag har provat. Många gånger. Härligt att gå ut och bli genomblåst, renad. Förnyad.
Och ja, man kan göra detta många, många gånger... inte alls fel och betyder inte att du är sämre än någon annan.

Vi ses i regnstormen!

Fotot är taget på Norrbyskär.