Den växer. Och den växer. Och växer. Och växer lite till. Omkretsen är imponerande. Har inte mätt den men jag räcker inte till runt den och inte över den.
Äter gott av rabarbern. Gömmer i frysen till kalla dagar. För att äta gott då med. Gott är gott. Och denna rabarber är mild och god, inte sur och syrlig och bitsk. Nej, god och glad vill den fröjda gommen på oss som har förmånen att få smaka av den.
För ett barn skulle bladen räcka till som paraply en regnig dag. Eller som solparasoll en fin och solig dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar