Grattis på Mors dag!

Mjau!

Målade en tavla till en födelsedagsfirare. En kattmänniska...

En glad katt som ska leda till små flin. En glad katt som uppvaktar med röda tulpaner. En glad katt som även fungerar i barnrum. Eller i hallen... när man kliver in genom dörren.

Och... jodå... katter ser visst ut på detta sätt. Det syns ju!

Sura myror och försommarvärme

 Nästan försommar... eller kanske redan försommar. I alla fall blommar maskrosorna vilt och vackert överallt där det är någorlunda varmt och skönt.

 Den här dagen i maj, en eftermiddag... då blev det plötsligt alldeles ljumt i luften. Solen sken, vinden avtog... och allt var bara så skönt. Stilla. Fräscht. Energifyllt.

I lönnen arbetade myrorna med att bärga mat. Har inte tidigare sett dessa lättstötta myror i lönnblommor. Inte i några blommor över huvud taget. Men här var de. Inte bara en och annan, utan hela klanen... utspridda... med huvudet nere i blommorna. Brydde sig inte det minsta om mig som stod där med kameran i högsta hugg inpå dem. Hade det varit på marken hade myrorna stått på bakbenen och viftat med knytnävarna åt mig... de är sura de här myrorna. Med huvudet i blommorna har de totalt glömt sitt surande.

Vem där?

Jag har ett speciellt ställe jag brukar gå till. Ett ställe för att beundra utsikten... vara nära himlen... meditera... eller bara njuta av naturen.

Ibland känns det som om jag inte är ensam. Det tisslar och tasslar. Skymtar något. En hastig rörelse... något. Känslan av att vara iakttagen. Sedd.

Jag har sett spår. Både stora och små. Tassar och fötter.

Här om kvällen var det något som jag följde... upp för branten... upp och upp och upp. Något som kravlade och krälade, vilade... bidade. Något.

Funderade ett tag på om jag skulle vara så modig... så modig att följa efter... men, tänkte.. jag har ju min tunga kamera att dänga varelsen med om det skulle hetta till. Och en bild på... vad det nu var... om något skulle hända.

Men... det som hände var bara att jag till sist var ensam på krönet... beskådade utsikten, insöp den friska klara kvällsluften. Och bakom trädstammarna rörde sig något... tisslande och tasslande. Men jag fick vara i fred med mig själv. Ensam, fast ändå inte.

Installation

Man kan ha kul i en sandgrop...

Växtvärk

Känns som att naturen har växtvärk... just nu. Det händer saker i rask takt. Spirar och blommar, och har sig. Humlor och yrvakna bin letar mat i en rasande fart.

Akvarell

Josef, tre och ett halvt dygn ung.

Skissat med blyerts, målat med akvareller från St Petersburg.

Mobilfoto

Vattengymnastik

Frimodiga, glada, uppspelta prästkragar utövar vattenkonst i den högre skolan. Akvarell och tusch.

Vådan av att meditera

Ja, så kan det gå...

Akvarell och tusch. Uppgiften var blommor. Detta kom fram ur pappret.

Här stylar vi om!

Den numera omstylade inglasade altanen har fått ett träd. En pil, som nu håller på att slå ut. Troligen blir det en till av samma sort... och fuchsia som sommarblommor.

Borta är hammocken. Borta är det långa bordet och de tunga stolarna. Nu kör vi lounge... med soffa! Och till soffan ett runt brickbord i orientalisk stil. Kvar är det lilla matbordet, och nya lätta stolar till det. Lätta spetsgardiner silar solen rart, vid behov.

De väggar som har samma färg som huset ska få ny färg. Annan färg. Milt grått, blir flott. Ny belysning. Några mattor... gosiga kuddar och filtar... ett och annat täcke. Allt för att kunna gosa in sig när det inte är så varmt.

Jodå, vi har invigt den omstylade altanen. Fungerar alldeles utmärkt bra. Nu är det skönt att vara där och slappa efter långa arbetsdagar. Precis som jag alltid ville ha den!

Utanför de skjutbara glasdörrarna lever världen, trädgården... blommor, blommor, blommor... två plommonträd, lite bärbuskar... och förstås gräsmattan. Och just nu den här tiden är det fullt av fåglar överallt. Grönsiskor, bergfinkar, pilfinkar, hackspett, och några till som vi inte kunnat identifiera än. Till det kommer de obligatoriska skatorna, kråkorna och kajorna. Samt en och annan katt.