Vertical TP Mini Album Tutorial - Part 2

Vertical TP Mini Album Tutorial - Part 1

Juldagen 2015

Julotta. Tidig morgon. Tända ljus. Predikan om att inte hata. Julpsalmer. Vacker kyrka. Vårväder ute.

God Jul!

I will never give up on us...

My adorable darling we were meant to be together, We were meant to meet and fall in love. I want to spend every single second of life right next to you. I love to wake up in your arms and snuggle with you endlessly, I am addicted to the way you cuddle with me and pamper me like a baby. I am addicted to your hugs, your kisses and your constant stare. I am addicted to wearing your sweatshirts because I love the fragrance of your cologne. I am crazy about your silly and random jokes and your out of the blue burst of laughter. I cherish every single moment I spend with you. I will never give up on us because love like ours happens once in a lifetime and all I wish for us is to be together, today, tomorrow and for the rest of our lives. I love you.

Aarti Khurana

Bästa jullåten

En av mina bästa

Det som skrämmer de flesta mest är deras styrka, kraft...

Det som skrämmer mest är inte vår svaghet.
Det som skrämmer oss mest är vår styrka, vår kraft.

Det är inte mörkret i oss vi fruktar, det är ljuset.
Ljuset finns i oss alla och hela världens framtid bygger på att vi hittar det.

Men ibland måste någon gå först och visa oss andra vägen.
Och ibland behövs krafter som är större än oss själva. Krafter som inte alltid kan förklaras på ett vetenskapligt sätt.

På små platser kan ibland ske stora händelser. 

Mig skrämmer allas svaghet. Svaghet visas på många sätt. Som genom hat och hot. Genom empatilöshet. Genom att roffa åt sig och tycka att ingen annan ska ha något som inte jag har. Genom att sätta upp taggtrådsstängsel för de som är på flykt undan ett fasansfullt krig. Och genom att säga att de kan packa sig iväg igen till dit de kom från. Det är svaghet. Det skrämmer mig. Styrka och kraft har jag inga problem med.

Jag fruktar mörkret i människor. Ett ofta så djupt mörker att de drunknar däri. Som spiller ut det över medmänniskor och omvärlden. Som förgiftar det mesta. Mörkret som gör hat och kärlekslöshet. Det är vad jag inte tycker om, som jag fruktar.

Hur man kan hata så till den milda grad att man önskar all världens elände till medmänniskor. Hur man stänger av sig själv. Blir ett stort hatande monster som skanderar på gator och torg, och via nätet, hur illa man mår över att behöva bry sig om sin nästa.

För varför ska vi frukta ljuset? Finns definitivt ingen anledning alls. Ta emot det och låt det omfamna ditt mörka inre. Få lite frid i din själ. Lite lugn... för att hata och hota ger banne mig inget lugn. Det förstår jag ju. Det äter dig inifrån och ut. Du kanske inte tror det - men så är det. Ta en titt på dig själv. Är du en mörk människa, eller en ljus? Den styrka du faktiskt har ska du använda till att förbättra världen. Att ge ut kärlek. Till medmänniskor, till världen...

Den kursiverade texten ovan antar alla att den kommer från Nelson Mandela... men så är det inte. Marianne Williamson är den som skrivit orden. Men... Nelson Mandela har använt dem i sitt tal en gång. Nu senast används texten i tv-serien Ängelby. 

Här kan du lyssna på texten.

Älskade unge...

"Kan jag få låna din kamera mormor?"

Liten, liten, liten... blir stor. Josef växer sakta men säkert. Blir med tiden en stor man han också. På bilden sju månader ung och går med raska steg mot åtta måndersstrecket.

"Om du kör trummor, bonusmorfar, så drar jag en trudelutt på pianot. Så här gör man!"

Josef spelar piano på matrumsbordet tillsammans med bonusmorfar och grabbarna rockar fett. 

"Men vad säger du, bonusmorfar, hur kan dom få göra så?"

Josef och bonusmorfar i djupa samtal om livet och omvärlden. De har en väldigt fin kontakt och gillar varandra. 

Här var det lite snack man till man medan mormor hanterade en stor kamera och försökte få ljuset att bli bra.

Grymma gym-listan

Vi behöver musik i vårt gym. För vi har ett alldeles eget gym. Lyckliga vi.

Alltid lättare att gymma med grym musik i rummet. Pink Floyd är inte fel. Inte för mig och inte för Kärleken. Så... på med vikter och kör hårt.

Plejaderna

I natt var det stjärnklart... innan snöfallet drog in. Naturligtvis måste vi titta på stjärnorna innan sängdags. Helt underbart att både med och utan kikare stå och titta upp i natthimlen och se vilken aktivitet det är där. Hur många stjärnor som helst som blinkar tillbaka mot oss. Hej hej... ungefär.

Den här gången kikade vi speciellt efter Plejaderna.

Har alltid tittat mot stjärnorna. Redan som riktigt litet barn fick jag se dem. Mina föräldrar var ute och gick med mig i min liggvagn, med sufletten nere... och jag tittade. Sedan har det bara fortsatt. Stjärnskådandet. Och jag tänker inte sluta med det... när jag så lätt kan se hem. För vi alla är från stjärnorna och är av stjärnstoft.

Vättar

Vättarna invaderar.

Eller tomtarna... om du så vill.

I min värld vill jag inte ha röda tomtar. Det är Coca Colas feta rapande tomte som är rödklädd. De naturliga originaltomtarna är gråklädda. Det har du väl sett? Jaså... inte? Titta dig omkring då. Med rätt glasögon på.

Ser du på... där är de.

Första advent 2015

Jag är en underbar människa!

Mina älskade... barnbarn och sambo.
Värme och upplysning.

Adventsfrid i hemmet.
Värme och närhet.

 Julefrid i hemmet. Julefrid på vår jord.
Ingen utanför och glömd.

Värme och närhet.

 Andra världar. Andra dimensioner. Ingen glömd.
Värme och närhet.

 Julpyssel. För glädje.

Värme och närhet.

Jag är en underbar människa!

Rosenhealing

Allt kan man lära. Allt kan man göra. Så länge det leder till något gott.

Jag lär nu Rosenhealing.
Känns bra.
Är rätt.

Och jag är en underbar människa!

Miraklet blir större...

Släktens lilla mirakel blir bara större. Om än liten för sin ålder så växer han ändå. För alla barn växer. Både på utsidan och på insidan.

Miraklet Josef är lätt att fotografera. Intresserad av kameran och vad jag och bonusmorfar gör med en intressant grej i handen och framför ansiktet. Kanske en blivande fotograf... vad vet vi vad han har för planer för sitt liv. Det vet bara han. Och än så länge kan vi inte riktigt förstå vad han säger. Men säger saker gör han. En klok liten gosse... miraklet.

Fars Dag - 8 november 2015

Grattis på Fars Dag till min egen pappa

mina barns farfar

till min sambos pappa

till min farfar och morfar...

som alla fem bor tillsammans i en annan dimension.

Har skickat upp både tårta och blommor till dem. Samt firat min kära sambo med god mat och gott fika, på Fars dag, eftersom hans barn inte bryr sig något.

Helgen har varit skön och lång. Hunnit med att rekreera oss, måla, läsa, äta gott, vila, prata, fundera, fika, umgås både med varandra och andra.

Nu saknas bara att få umgås med lilla Josef... och se vad han lärt sig sedan sist. Tror det är mycket... det är en vetgirig liten mini-grabb. Snart så... snart... snart... får vi klämma på lillgrabben och gosa massor.

Förutom vila och rekreation har vi hunnit med en massa annat. Tiden har inte rusat, som vanligt. Tiden har gått i en maklig takt.

Köra traktor. För första gången. Jodå, det fungerade bra. Traktorn skötte sig bra. Tydligen jag med. Framåt, bakåt, hissa och lyfta och tilta och... ja, allt man kan göra med traktorn förutom skotta snö då. För någon snö har vi inte. Och jag gillar stora fordon. För många år sedan körde jag hem en fullstor buss till sin hemort... och backade in hela bussen i sitt garage... felfritt. Nu fattas bara att prova en långtradare... och en jättedumper. Samt helikopter och flygplan.

Huggit ved. Elda braskamin är gott i vinterkyla. Och jag gillar att hugga ved, få drämma till vedstycket som går i tusen delar. Känna på lite muskler. Men mest är det teknik, att hugga ved. Och roligt. Gissa hur mycket ved jag har huggit i mitt liv? Ganska mycket. Gillar när man får träning och motion av att arbeta. Två flugor i en smäll, kan man säga.

Men bara för att jag nu har gott om ved så betyder det inte att jag vill ha vinter. Det betyder bara att jag vill elda i braskaminen och ha det gott. Det räcker med frost och några minus - lagom vinter. Massor av snö och kyla gör sig bara bra på fotografi. Inte annars.

mobilbilder: Warglycke, Samsung Galaxy A7

#NoHateSe

 4 november. No Hate-dagen.

 #NoHateSe

För att vi ska sluta mobba, kränka, nedvärdera och hata. Är du med?

Eller ställer du dig på tvären och tycker dig ha rätt att vara taskig mot vissa? Ta då en funderare till. Vänd på tankarna. Tänk dig att det är du som blir behandlad just precis som du gör mot en annan medmänniska. Ta en funderare till. Och så kan du ta fram all den kärlek du säkert går och bär på men har glömt bort. Ödsla en stor del på dig själv och den andra delen på alla andra.

November

November har anlänt. Smög sig in under allhelgonafirandet... då vi var upptagna med att tänka på de som gått i förväg, tända ljus och äta gott.

 Ibland kan november se ut så här. Ganska vackert... eller hur? Så länge det bara är lite vitt.

 Överraskande vitt. Som en mössa på äpplena. Men inte detta år. Inte än.

 Nu är det mer så här. Ganska många plusgrader på termometern. Fint att gå i skogen...

varierande väder... men mörkt. Nu är det verkligen "lampa på".

Man gör inte så!

 Nä, man gör inte så.

Halloween är en ganska ny företeelse som vi tagit till oss här i vårt land. Tidigare var det bara allhelgona man firade. Nu är det nästan så att en del tror att bara Halloween är det rätta och det som alltid varit i oktober/november. Men så fel! Dessutom krävs det nästan att mutor hemma för alla ungar som utklädda ränner omkring och ställer till förtret. För om du inte deltar i Halloweenfirandet så river vissa ungar stället... slänger omkring lösa detaljer utomhus och vissa har till och med slängt ägg på fasader, det har hänt. Att inte ha en pumpa ute på trappan eller vid ytterdörren är ett tecken på att man inte firar Halloween och inte vill ha ungar som kommer och tigger. Men detta vet nog den stora massan inte om och om de vet så respekteras detta inte. Anar att många föräldrar inte känner till och de som känner till informerar inte ungarna om hur saken ligger till. Lättare att spöka ut ungarna och låta dem ränna omkring och ta sig för med vad de vill.
Men... man gör inte så!
Respektera oss som inte firar Halloween utan Allhelgona.

Storhelger, födelsedagar och annat som vi firar.
I de moderna tider som nu är när var och varannan har flera familjer och olika konstellationer blir många snåla och beräknande. Om vi inte firar hens födelsedag så blir det billigare/enklare... eller vad ursäkten nu må vara. Och är hen en förälders nya respektive så görs verkligen skillnad. Här ska inte firas. Oavsett vad. Likadant vid jul. Man ska i många fall fira jul med lilla familjen. Oavsett. Att den lilla familjen ser ut på ett helt annat sätt nu gör ingen skillnad. Då köps bara julklappar till den som har hört till lilla familjen. Inte den nya familjemedlemmen som kommit in på senare tid. Eller så firar man helt enkelt inte jul med den person som har nu har ny respektive och eventuella barn. Sura och tjafsa... blir ingen jul av det. Bättre är att alla samlas och är sams och firar. Eller varianten där julen ska firas på först ett ställe... sedan ännu ett ställe... och ännu ett ställe. Det blir ett evigt rännande och bara stress och ojuligt.
Man gör inte så!
Varför inte inse att livet har förändrats. Vanligtvis inte till det sämre. Tänk att nu kan man vara sams och fira, med alla, istället för att leta stridsyxan, som gjordes som par.

Fars/Mors dag

Ytterst löjligt att bara för att kärnfamiljen inte ser ut som den en gång gjorde... så firar man inte den ena föräldern på Fars/Mors dag. Bara för att föräldern har en ny respektive. Och kanske nya barn. Så ytterst löjligt. Föräldern är ju fortfarande förälder. Kommer alltid att vara det. Går liksom inte att göra ogjort. Antingen firar man båda på sin dag... eller så firar man ingen. Utesluta den ena är bara dumt.
Man gör inte så!

Det finns så mycket att fira och så många dagar för att träffas. Istället sitter man på var sitt håll och surar.

Inse att livet har förändrats. Ibland sker så. Det är väl bara att ta "skeden i vacker hand" och acceptera läget. Allt är föränderligt här i världen. Livet måste gå vidare.

Dessutom...

inse att alla har vi våra liv som vi ska leva. Varför missunna din förälder, ditt barn, din nära och kära att ändra sitt liv så att det blir till det bättre? Är du så naiv att du hellre tar en nära och kär som mår dåligt där den är? Bara för att du ska bestämma hur livet ska se ut för den personen? Vänd på steken och tänk dig själv i samma situation. Hur hade du gjort? Hade du accepterat att någon annan bestämt vad som är bra för dig? Att du ska stanna kvar i ett dåligt förhållande? På ett dåligt ställe?

Tror inte det... va?

Jaså, sitter du där och ugglar!

När du ugglat färdigt och vill bli lite aktiv... så finns mönstret HÄR!

Höga Kusten Fotoklubb visade upp sig i söndags...

på Kulturfesten i Fjällräven Arena.

Folkfyllt, livat, och roligt. Nu lägger vi i en högre växel och fortsätter framåt.

Varde ljus...

Kulturfesten + Höga Kusten Fotoklubb = sant

Kom och träffa nybildade Höga Kusten Fotoklubb på Kulturfesten i Fjällräven Arena kl 15 - 21, den 25 oktober 2015.

En fullfjädrad hälsning

Här om dagen skulle bullbaket äntligen ske. Renskrubbade tomma bänkar och glänsande rent kök i övrigt.

Satte degen. Lät den jäsa. Tog fram tillbehören till bullbakningen, som kanel, kardemumma och socker... under tiden. Fortfarande bara renskrubbade tomma bänkar. Tog fram kaveln och bakdukarna. Fortfarande bara renskrubbade bänkar. Tog fram alla plåtarna ur nedre ugnen. Inget konstigt med dem. Började fylla den första plåten med bullformar. Ställde den plåten åt sidan. Tog nästa...

då ser jag att det sticker fram en fjäder mellan de plåtar som står kvar på varandra i väntan på att fyllas med bullformar. Fjädern fanns definitivt inte på bänken innan. Inte fanns den med när jag tog fram plåtarna heller... för som den stack ut mellan dem så borde jag lätt ha sett det. Men där fanns inget. Då. Och i ugnen har jag absolut inte fjädrar. Där finns bara plåtarna. 

Det var en väldigt vacker fjäder... betydligt bättre än vad mobilbilden visar.

Heta grejor

Rätt som det är händer det.

Botaniserar så gott som alltid i veg-hyllorna på mataffären.

Inte så lätt faktiskt. En sak här och en sak där, i affären. Trodde att man kunde samla ihop allt på ett ställe... men icke. Får leta bland glutenfritt, vegetariskt och faktiskt bland vanliga varor också. Läsa innehållsförteckningar. Rådfråga de som är veganer redan och har lite mer koll än vad jag har.

Här om helgen hittade vi thai-mat i frysen på en affär i en annan stad. Mat med grönsaker, ris och sås. Thai. En av förpackningarna var i en vegetarisk variant. Oftast stoppar de ju i hönskött i maten... de goda thailändarna. Men den här var utan.

Köpte. Promenerade hem. Värmde. Åt.

Gott.

Smakade mer. Den här ska inhandlas fler av och gömmas i frysen för dagar då det inte finns tid, eller ork, att laga mat. Enkelt att laga till. Det som gjorde smaken, enligt mig, är kaffirlimebladen som ingår i kryddningen.

Jodå. lite het var den... men inte värre än att det går att äta... igen... och igen. Fast den verkligt känslige ska nog låta bli.

Vad dillar du om?

Prata, prata, prata...

Dygnet om pratas det. Högt och lågt. Intensivt eller dröjande. På alla tungomål. Prata, prata, prata...
Mycket prata och lite verkstad.

Det mesta i vår värld går ut på att prata. Diskutera. Babbla. Kackla. Gnata. Orera. Möte på möte. Sammanträde på sammanträde. Ord. Många ord. Långa ord. Fina ord. Fula ord. Ja, ord över huvud taget. Ibland bara för att det ska låta, andra gånger faktiskt för att få något sagt.

Vi alla pratar och pratar. Tänk om varje ord resulterade i att något blev gjort. Vad mycket som skulle blivit annorlunda i världen... om orden faktiskt betydde något. För det pratas och pratas och inte mycket händer. Ibland vore bäst att stänga käften och utföra. För det måste du ju erkänna... vi talar mycket om vad vi vill och vad vi ska och vad som bör göras... sedan talet är klart... händer inte mycket.

Så... vad dillar du om?

mobilbild Samsung Galaxy A7

Mormors födelsedag

Sista dagen i september 2015

Så här på den sista dagen i september månad är det väl läge att visa något från 2/3-delar in i månaden.

Var på roligt födelsedagskalas, träffade den lilla godbiten Josef... nu fem månader ung, halvvägs på väg till att bli sex månader. Gissa om det händer saker hela tiden. Grabben är framåt, vetgirig och alldeles förtjusande go. Liten som en tummetott, som han är, blir det än mer gulligt.

Men även mycket små människor växer upp och blir stora. Det vet jag. Sonen var pytteliten han med men har växt och blivit stor man, som alla andra män.

Det rullar på...

detta med hösten.

Löven singlar ned mot marken. Vinden rufsar om i trädens kronor... för att på så sätt hjälpa hösten i sitt arbete med avlövning. Marken fylls med glödande löv, stora och små.

Men än blommar det och ingen frost har visat sig. Är väl bara en tidsfråga... men ändå. I morse var det + 2,5 grader. Inte så mycket att tala om. Är väl som det är, denna årstid. Är ju nästan oktober, bara två dagar bort.

När hösten väl kom, så inföll den snabbt. I mitten av september var fortfarande sommar. Eller kanske... sensommar. Plötsligt kom hösten inramlande.

Fann detta motljusmotiv hos min ena granne. En gammal sliten stubbe med utväxter runt midjan. Som krusiga volanger. Dekorerat med fallna löv från björkarna som bor tätt intill. Troligen är det en björkstubbe.

Mobilbild i motljus, Samsung Galaxy A7

Walk in closet - del två

Det går framåt.

Nytt golv läggs. Ljus ek. Blir ett lyft för hela rummet om man jämför med den matta som var tidigare. Visserligen var den enfärgad och ljus, men ändå... ett riktigt golv är ett riktigt golv. Nästan hela golvet är lagt. Här är också den nya takbelysningen upphängd, även om den inte syns.

Sedan ska golvlister dit. Skenor och inredning. Och så kläderna och skorna då... blir så bra.

Mobilbild

Grattis Néa!

Walk in closet - del ett

I mitt hus finns det som jag tidigare kallade klädkammare...ett rum på nio kvadrat...för bara kläder och skor. Det rummet var fyllt med garderober i olika storlekar och utföranden. Radade efter långväggarna.

Efter ena långväggen var även ett antal hyllor inklämda. Till ingen större nytta. Mest som utfyllnad.

Ljus matta på golvet... var ju ok. Men när vi tog bort garderoberna kom detta fram. Sjuttiotalsmatta. Inte vacker, om man frågar mig. På väggarna ett antal tapeter i olika lager och utföranden. Samt målat med färg... såg ut som en provmålning.

Bort med allt.

In med nytt golv, måla väggarna. Ny belysning och nya lister (bilderna är tagna i den skruttiga belysningen). Inredning som skulle ära en kunglig höghet, för att förvara våra kläder och skor. Nytt, fräscht, och enhetligt funktionellt. Hittade en rökfärgad spegel bakom en av garderoberna. Den ska få ett nytt liv på en av de andra väggarna.

Mobilbilder