Nu partajar vi loss...

Nu börjar alla födelsedagar... på en lång rad. Februari inleder en lång era av partajande. Här röjer Zorro loss, glaset är tömt och räven på bordet. Nu slår vi klackarna i taket och firar alla födelsedagsmänniskor. 

Dessutom ändrar vi på det som går att ändra på... 

på en massa plan och sätt. En av grejorna är att låta saxen arbeta. Man måste ju med jämna mellanrum rasta saxarna, det inser de flesta. Och vi ändrar inte bara på frisyrer, vi ändrar på det mesta som behöver ändras på. Fortfarande är det för många som lägger sig i vad vi gör, tänker och tycker. Vi, liksom alla andra får göra som vi vill utan att vissa ska lägga sig i och försöka styra. Det är dömt att misslyckas. Så... 

om var och en sköter sitt så blir det så bra. Sopa framför sin egen dörr och så vidare...

Booom booom booom

I höstas blev jag ju med trumma. En som en annan målat. Samtidigt följde en omålad trumma med hem. En som jag själv skulle måla. Efter mycket provande av de omålade trummor som fanns att tillgå följde denna med. Det givna var ett par ögon som tittade rakt på mig... redan på den omålade trumman. Som om det redan var givet vem som var trummans invånare. Och här har vi en av trummans boende... den andra kan man se lite av på ena sidan av trumman. Ögonen visade sig tillhöra en stor vit varg. Jag hade sett den innan men visste inte att den även skulle vara på trumman. Men så var det.

Nu är kvar att sy den väska den ska fraktas i när den följer med mig hemifrån. Väskan blir i röd sammet med svarta detaljer. Men... mer om det senare.

Att måla trumman var riktigt roligt och spännande. Inte så svårt som jag hade trott. Eftersom jag inte visste riktigt vad som skulle målas på trumman så hände saker eftersom. Och med facit i hand så blev det så rätt. Allt har en innebörd för mig. Och nu har jag en helt min egen trumma. Den jag fick målad tidigare är ju också min och med rätt ingredienser.

Mycket vatten under broarna

Januari har gått. Februari börjat ramla på i rask takt. Mycket vatten har runnit under broarna denna vinter. Verkligen. För vattnet runt stan har varit mer öppet än fruset. Även det under alla tre broarna. Känns som att det har regnat mer än vad det snöat... denna vinter. Fast jag klagar inte. Behöver inte skotta snö, nu när vi har anställt folk till det. Kan sitta och titta på röjarbetet och känna mig utvilad. Några få tag med snöskyffeln runt bilen bara... 

För övrigt pågår livet. Precis som vi tänkt det. Fast det finns vissa "element" som försöker sig på att förstöra. Men ack vad "elementet" bedrar sig. Det blir "hårdhandskar" om det inte upphör. 

Planer för sommaren och semester. Blir nog rejält bra. Blir fest både för oss och kamerorna. Spanar efter nya objektiv... för nya roligheter. Ja, det går bra!